EUROPA IV. Andra indoeuropeiska folk ....... 10,8 1. Kelter och gäler ....... 1,7 2. Letter och litauer...... 3,3 3. Albaner ................. 1,4 4. Greker .................. 4,4 V. Basker .......................... 0,8 VI. Finsk-ugriska folk .............. 14,9 1. Magyarer ........... 9,5 2. Finnar, ester m. fl..... 5,4 VII. Turkiska och mongoliska folk.... 7,5 VIII. Judar .......................... 10,3 IX. Zigenare, armenier o. a........... l,o Politisk indelning (jfr tab. sp. 1053—1054). Genom världskriget förändrades E:s politiska gränser betydligt. Före 1918 hade E. 6 stormakter; 2 av dem, Ryssland och Tyskland, förlorade stora områden, och en tredje, österrike-Ungern, föll helt och hållet sönder. E. har alltså nu 5 stormakter (Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Ryssland), som tillsammans omfatta 62 % (6,3 mill. kvkm.) av E:s areal och 63 % (304,5 mill.) av dess befolkning. Före 1918 intog Spanien ett slags mellanställning mellan stormakterna och småstaterna (med mindre än 10 mill. inv.). Genom freden i Versailles skapades 4 nya sådana »mellanstater»: Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Jugoslavien, som tillsammans med Spanien utgöra 1,8 mill. (16 %) kvkm. och ha 98,2 mill. (20 %) inv. Den övriga delen av E. är fördelad på 17 småstater (Irländska fristaten inberäknad), 8 »dvärgstater» (med mindre än 1 mill. inv.: Andorra, Danzig, Island m. fl.), Storbritanniens kronkolonier Gibraltar och Malta, Saarområdet och europeiska delen av Turkiet. J. C. Ekonomisk geografi, se kartorna över E:s jordbruksregioner och E:s industri, de olika länderna samt de olika kulturväxterna: råg, vete etc. Religiösa förhållanden. Större delen (455 mill., 1927) av E:s befolkning tillhör den kristna kyrkan. Endast c:a 20 mill. äro ickekristna: 10 mill. judar, 5 mill. muhammedaner (osmaner, uralaltaier, en del albaner och sydslaver), de återstående 5 mill. fördela sig på olika bekännelser och konfessionslösa samt de hedniska stammarna (samojeder) i n. ö. Ryssland. De kristna fördela sig på de tre stora trosbekännelserna sålunda: 220 mill. romersk-katolska, 120 mill. grekisk-katolska och 115 mill. protestanter. Romerska katoliker äro de flesta romaner (undantag rumäner), en stor del av tyskarna, särsk. i Österrike, Schweiz, Bayern och Rhenländerna, flamländare, en del holländare, av slaver polacker, tjecker, slovaker, kroater och slovener, av balter litauer, större Europa bortföres. Pompejansk väggmålning. Museo nazionale, Neapel. delen av magyarerna, en stor del irländare och albaner, basker samt kelterna i Bretagne och på Irland. Grekiska katoliker äro ryssar, ukrai-nare, greker, serber, bulgarer, rumäner, en del albaner och de uralska folken. Protestanter äro skandinaver, engelsmän, skottar, mer än hälften av tyskarna, större delen av holländarna, ester, letter, finnar och lappar. J. C. Euro'pa, grek, myt., dotter till den feniciske konungen Agenor, bortfördes av den till en tjur sig förvandlande Zeus till Kreta, varest hon födde honom sönerna Minos, Rhadaman-tys och Sarpedon. E. äktade sedan konung Asterios. Hon dyrkades under namn av Hel-lotis. el. Hellotia på Kreta. — E:s bortrövande är ett av den antika konstens mest omtyckta motiv. — Bland framställningar från nyare tid märkes särsk. Paolo Veroneses tavla i Doge-palatset, Venedig. Bekant är från nyaste tid C. Milles’ brunnsgrupp »E. och tjuren», Halmstad. IV. N. Euro'pium (Eu), kemiskt element tillhörande de sällsynta jordartsmetallerna; atomvikt 152,0; ordningsnummer 63. E. upptäcktes 1896 spekt-rografiskt av Demarcay i ett magnesiumnitrat-dubbelsalt; isolerades 1904 av Urbain och La-combe över magnesiumvismutnitratdubbelsaltet. E. förekommer i monazitsand, som innehåller 0,oo2 % e.-oxid. E. är två- och trevärd i sina — 1059 — — 1060 —