EVALDSEN kantater, som fastslogo E:s rang som officiell diktare, äro av stor lyrisk skönhet. Mera ojämna i formen äro hans reflexionsdikter, »Philet», »Over M. Th.», »Over Arnsbach», »Nattetanker». Härtill komma en mängd tillfällighetsdikter, impromptu o. s. v., däribland många geniala (»Til Anna Hedvig», »Cecilia Wormstrup»), några fabler och romansen »Liden Gunver». E:s dramatiska verk äro »Adam och Eva» (1769), i Klopstocks anda men i Corneilles stil, »Rolf Krake» (1770), med nationellt ämne och på prosa, två sångspel på orimmad vers »Bal-ders Död» (1775) och »Fiskerne» (1779), samt åtskilliga lustspel och fragment. — E:s poetiska alstring utgavs redan under hans egen livstid och bildar epok i den danska litteraturens historia. Hans prosaarbeten blevo däremot först långt efter hans död utgivna; de äro emellertid icke mindre betydande genom sin lidelsefulla och humoristiska diktion; särsk. märkas den filosofiska berättelsen »Herr Panthakaks His-torie» och självbiografien »Levned og Meninger». — E. är den förste danske diktare, som helt och odelat valde poetens kall och också genomförde vad han föresatt sig, detta så mycket mera beundransvärt som han därmed fullständigt bröt med samtidens borgerliga ideal. Dessa motsatser utjämnar han i sin poesi genom att ställa den i »de venlige Dy-ders» tjänst. Därför besjunger han i sin lyrik skapelsens skönhet, nationens känslor, de sam-fundsbevarande egenskaperna; därför framställa hans dramer en moralisk handling, den individuella självrådigheten och passionen, behärskad av en högre, förnuftig ordning; även hans ofullbordade prosadiktning har avsett att visa försynens avsikt med de groteska människotyperna. E. var en entusiast i upplysningens tjänst, men han tog också del i tidens pietistiska religiositet. Så förenar hans poetiska individualitet i sig hela 1700-talets idéliv; han är i dansk litteratur en värdig motbild till Holberg. Även E:s torra och brännande konstnärliga stil har sin tidsålders prägel. Hans språk har klassicismens klarhet och tydlighet; Corneille och Voltaire äro hans förutsättningar, men Klop-stock och Rousseau blevo hans mest älskade läsning. Den för E. karakteristiska föreningen av känslointensitet och förståndsskärpa gör honom till en i dansk diktning fullkomligt egenartad gestalt. E:s verk äro utg. av V. Kuhr och S. A. Pallis 1914—24. — Litt.: C. Molbech, »E:s Levned» (1831); M. Hammerich, »E:s Levned» (1860); H. Brix, »J. E.» (1913). P.R-w. Ewald. 1) Herman Frederik E., dansk förf. (1821—1908), särsk. känd för sina historiska romaner med bred miljöskildring: »Svenskerne paa Kronborg» (1867; sv. övers. 1871), »Den skotske Kvinde paa Tjele» (1871) m. fl. Av hans nutidsromaner ha »Valdemar Krones Ungdom» (1860) och »Familien Nordby» (1862) psykologiskt värde. P.R-w. 2) Carl E., den föregåendes son, förf. (1856 —1908), en av den naturalistiska skolans produktivaste förf. E. hade en god journalistisk förmåga och en flytande penna; numera ihåg-kommas nästan blott hans »Æventyr» (1882— 1907), där han inför darwinismen i H. C. An-dersens fabelvärld. P. R-w. Ewald [-t], Heinrich Georg August von, tysk teolog (1803—75), prof, i Göttingen. Framstående orientalist och teolog, skrev E. viktiga kommentarer till flertalet bibelböcker, dessutom stora arbeten om Israels och judendomens historia och i bibelteologi (»Geschichte des Volkes Israel*, 7 bd, 1843—55, de olika delarna utg. i flera nya uppl., »Theologie des Alten und Neuen Bundes», 4 bd, 1871—76). Hans hebreiska grammatik (1827; flera följ, uppl.) blev banbrytande. E. kastade sig med lidelse in i tidens religiösa och politiska debatt. Hans opposition mot Preussen tvang honom att en tid lämna sin professur. Han var en eldsjäl, okuvlig men även benägen för starka överdrifter och onödig våldsamhet i uttrycken. — Litt.: T. W. Davis, »H. E.» (1903). A.J.F. Ewald [-t], Julius Wilhelm, tysk geolog (1811—91), utgav 1864 en geologisk karta i skala 1:100,000 över trakten mellan Magde-burg och Harz samt deltog i utgivandet av L. v. Buchs skrifter. K. A. G. Ewald [-t], Richard Julius, tysk fysiolog (1855—1921), prof, i Strassburg 1886. E. utförde sinnrika experiment och undersökningar över innerörats (båggångarnas och hörselförnimmelsens) fysiologi samt uppställde en ny teori för ljudbildningen i örat. Han studerade även struphuvudets, lungans och blodkretsloppets fysiologi. J. E. L. Ewald [-t], Peter Paul, tysk fysiker (f. 1888), sedan 1922 ord. prof, i Stuttgart, med-utg. av »Zeitschrift für Kristallographie*. E. bar varit verksam inom den teoretiska fysiken och särsk. behandlat sambandet mellan Röntgenstrålar och kristallstruktur. Bland hans skrifter märkas »Kristalle und Röntgenstrah-len» (1923), »Aufbau der festen Materie und seine Erforschung durch Röntgenstrahlen» (i »Handbuch der Physik», 24, 1927). A. B. L. Evaldsen, Anders Christian, dansk jurist (1841—1912), 1872—85 prof, i Köpenhamn i dansk och romersk förmögenhetsrätt, 1885 assessor i Overretten där, 1893 i Höjeste-ret. Betydande som föreläsare i obligationsrätt, utgav E. en skarpsinnig »Fortolkning af Vek-selloven» (1881). E. K. — 1073 — — 1074 —