EXAKT tejo, s. Portugal. É. ligger i en fruktbar, av låga kullar omgiven dal, v. om Lissabon; 16,148 inv. (1920). Staden omgives av murar, har trånga, måleriska gator, gamla byggnader och minnesmärken från romersk och arabisk tid. É. är säte för en ärkebiskop och har flera kyrkor, däribland en gotisk domkyrka; Romerskt tempel i Évora. hade åren 1559—1759 ett jesuituniv. — É., under forntiden E'bora (sedan Augustus kallad Libera'litas Ju'liæ), blev biskopssäte under det västgotiska väldet på 400-talet och 1544 ärkebiskopssäte. Det innehades 712—1162 av morer -na. Genom ett fördrag i É. i maj 1834 avstod Dom Miguel från Portugals krona. O.P.; N.L.R. Evorsion [-fo'n], den del av det rinnande vattnets söndernötande inverkan på jordytan, som försiggår, då vattenvirvlar angripa vissa punkter i flodbädden. Detta sker framför allt vid stor strömhastighet, alltså i forsar och vattenfall. Då vattenstrålen faller ned i någon liten fördjupning i underlaget, råkar den i virvlande rörelse. Stenar, som medfölja strömmen och råka in i virveln, börja härigenom rotera i den nämnda fördjupningen och nöta sönder dess botten. Stenarna motsvara alltså borrstålet i en borr, medan vattnet utgör den verkande kraften. Resultatet blir en vanl. cirkelrund jättegryta. Sådana finnas om ända till 15 m:s djup, medan diam, endast sällan överstiger 2 å 3 m. De bildas stundom rätt hastigt. I ett fall känner man, att en m.-djup sådan urholkats på % år. Klippbranterna i vattenfallen äro ofta översållade av dylika grytor, som stundom ligga så tätt, att de mellanliggande väggarna lätt brytas bort av strömmen. Vattnets punktvisa angrepp på bergytan genom den borrande e. är alltså den förstöringspro-cess, som företrädesvis uppträder i fallbranterna och varigenom vattenfallen tvingas att vandra upp för floderna. Vid foten av vatten fallen uppträda vanl. mer el. mindre runda klippbassänger, s. k. kolkar, som uppstått genom att massor av jättegrytor borrats ned i bergytan och mellanväggarna sedan förstörts genom strömmen. Vanl. erhåller hela vatten-massen vid foten av ett fall en virvlande rörelse och ger på så sätt även direkt upphov till kolkbildning. Särsk. storslagen blir denna, då ss. i Niagara fallbrantens nedre del består av en lösare bergart än den övre, som därför kommer att skjuta fram som ett tak över kolkens ena del. Niagaras största kolk uppges äga ett djup av 50 m. — Dylika kolkar finnas även vid foten av Döda fallet i Ragunda. Hela bottnen av den nedanför fallet belägna ravinen, som uppstått genom att fallbranten långsamt förskjutits uppför strömmen, består i själva verket av en mer el. mindre sammanhängande serie av dylika kolkar. J. F. Evo'tomys, gnagarsläkte, se S k o gs sor -kar. Évreux [evrö'], huvudstad i dep. Eure, n.v. Frankrike, s. om Rouen; 18,841 inv. (1926). — Domkyrkan, som är en av de största och vackraste i Frankrike, har anor från landets första kristna årh. Den nuv. kyrkans byggnadshistoria faller huvudsaki. mellan ll:e—■ 16 :e årh. Tillbyggnader och restaureringar, särsk. under 1800-talet, ha dock förändrat dess utseende. Staden har flera ålderdomliga partier, dess stora klocktorn (beffroi) stammar liksom biskopspalatset från 1400-talet. M. Bjn. Evro'tas, geogr., se E u r o t a s. Evvi'va (ital.), level Ex (lat. och grek.), ut ifrån, ur, upp (från grunden), av. — Ofta som prefix med biformerna e-, ec- (ek-), ef-, vanligt i sv. lånord och nybildningar (delvis närmast efter fra.), t. ex. exaltation, eliminera, eklektisk, effeminerad. Framför subst. (el. adj.) även i betydelsen »före detta», »förutvarande», t. ex. e x k o n u n g (jfr lat. exco'n-sul). E. H. Ex., förkortning för exempel (vis) och exemplar. Exacerbation [-Jo'n], tillfällig stegring av ett sjukdomssymtom el. övergående försämring av ett sjukdomstillstånd. Wk. Exa'gium, antik och bysantinsk myntvikt. E. från 300- och 400-talen e. Kr. i form av runda, myntliknande skivor av koppar el. brons voro oftast avsedda för vägning av guldmyntet solidus (se d. o.). N.L.R. Exa'kt (lat. exa'ctus, till exi'gere, utföra, fullborda), till alla delar riktig, (ytterst) noggrann, noggrant utförd; ss. adv.: »precis», »på pricken». — Exakta vetenskaper (fra. les Sciences exactes) kallas matematiken och — 1101 — —- 1102 —