EXCEDENT Examen till rättegångsverken, i dagligt tal kallad hovrättsexamen, en 1749 och 1750 införd examen inom jur. fakulteten vid de sv. univ. E. t. r. var den ordinära ämbets-examen för blivande jurister i statens tjänst. Den avskaffades 1904, då den nya jur. kand.-examen trädde i dess ställe, men fick avläggas t. o. m. 1909. E.Spr. Examina'nd (lat. examina'ndus), person, som undergår el. just skall undergå examen; förr om person, som (efter dimission från läroverk) inskrivits i studentnationen för att vid univ. avlägga studentexamen. — E x a m i n a't o r, person som examinerar. — E xa mina t o'-r i u m, vid univ. o. d. anställt förhör, särsk. efter föreläsning el. föreläsningskurs. Examiner, The [öi igzä'mina], engelsk veckoskrift med radikal tendens, grundad av John och Leigh Hunt 1808. 1830—67 leddes den av A. Fonblanque. Den upphörde 1880. E. L. R. Examine'ra (lat. examina're, pröva), utfråga, förhöra, anställa examen (se d. o.) med någon; även: undersöka och bestämma ett naturföremåls (t. ex. växts) plats i systemet. Ex analogi'a (lat.), genom analogi (se d. o.). Exante'm är en utbredd inflammatorisk förändring i huden, framkallad genom retning av i blodet cirkulerande toxiska (giftiga) substanser. Alltefter toxinets art uppträder e. i mycket olika former, från ett enkelt toxiskt erytem (se d. o.) till ett så djupgripande hudutslag som t. ex. smittkoppor. De vid ett flertal epidemiska sjukdomar, liksom vid några andra infektionssjukdomar, uppträdande e. äro f. ö. av ett för sjukdomens art så karakteristiskt utseende, att de ha den största betydelse för ställandet av diagnosen. Så är förhållandet vid t. ex. scharlakansfeber, mässling, röda hund, vattenkoppor, smittkoppor, fläcktyfus och syfilis (se dessa ord). E. uppkommer emellanåt, ehuru ej så ofta, även vid intagandet av vissa läkemedel, ss. antipyrin, kina, kvicksilver, arsenik, jod, brom, liksom också vid ympningar och seruminsprutningar (serum-e.). Erytemet är härvid den vanligaste e.-formen, ehuru även mera djupgripande hudförändringar kunna uppkomma. T. H-n. Exaration [-Jo'n], se Iserosion. Exa'rk (grek. e'xarchos), anförare, auktor, prætor; i Östrom och Bysans närmast metropoli tens titel som patriarkens vikarie; även inspektorn över klosterdisciplinen i Konstanti-nopel; politiskt från 6:e årh. kejsarens vikarie, särsk. i Ravenna. E. är numera titeln på den bulgariska kyrkans främste man (jfr Bulgarien, religiösa förhållanden). Lm. ExarkaT, en exarks (se d. o.) ämbetsområde; särsk. om det område i Italien, som efter det östgotiska rikets fall 555 lydde under den by-santinske kejsaren. Det bestod urspr. av Rom, Romagna, Venedig, Istrien, större delen av mellersta och hela s. Italien, men mer och mer inskränktes dess område under de ständiga striderna mellan Bysans och langobarderna. E. styrdes av exarken i Ravenna, vilken stad 751 gick förlorad. Efter de frankiska erövringarna i Italien förblevo endast delar av s. Italien i bysantinsk besittning. B. Exartikulation [-Jo'n] (lat. exarticula'tio), är i princip detsamma som amputation (se d. o.), med den skillnaden, att medan man vid amputationen genomsågar benet, lägges snittet vid e. genom en led. Ibland är den ena, ibland den andra metoden att föredraga. Typiska e.-metoder finnas utarbetade för många av kroppens leder. P. M. S. Exaudi [-åu'-] kallas söndagen före pingst efter den romersk-katolska mässans intro'itus (se d. o.), som börjar med Ps. 27:7: »E., Do-mine, vocem meam», »Hör, Herre, min röst». S. N. Ex audito'rio (lat.), ur åhörarekretsen, se Disputation. Exc., förkortning för excellens (se d. o.) och för excu'dit (se d. o.). Ex caThedra [lat., från (Petri) stol]. Enl. Vatikankonsiliets beslut wl7 1870 är påven ofelbar, då han yttrar sig e. c. (jfr Cathedra), d. v. s. »när han i utövning av sitt ämbete avgör ang. en lära, som rör tron el. sederna och som gäller för hela kyrkan», en definition, som kan vara mycket tänjbar, allteftersom man i olika situationer tolkar inbegreppet av tron el. sederna och hela kyrkan. S. N. Excede'nt (av lat. exce'dere, gå ut, överskrida), den del av en försäkringssumma, som överskjuter, vad försäkringsgivaren därav håller på egen risk. Om ett försäkringsbolag t. ex. av en liv- el. brandförsäkring på 100,000 kr. anser sig kunna hålla endast 25,000 kr. på egen risk, utgör e. 75,000 kr. E. kan återför-säkras t. ex. med beloppet mellan 25,000 och 50,000 (l:a e.) hos bolaget A, beloppet mellan 50,000 och 75,000 (2:a e.) hos bolaget B och återstoden (3:e e.) hos bolaget C; detta är ren e.-å terförsäkring. Återförsäkringen av e. kan även ordnas så, att e. uppdelas i kvoter, t. ex. med Vb till vart och ett av bolagen A, B, C, D och E; detta kallas k v o t-e.-å t e r försäkring. Den del av e., som icke täckes genom löpande kontrakt om e.-återförsäkring, täckes genom s u p e r-e.-å terförsäkring. Återförsäkring (se d. o.) efter ena el. andra metoden är av högst olika värde för återför-säkraren. Th. Dn. — 1105 — — 1106 —