EXEKIAS Excita'ntia (av lat. excita're), upplivande medel, se Stimulantia. Excl., förkortning för exclusive, se E x k 1 u-s i v. Exclusi'va (lat., eg. e. sente'ntia, uteslut-ningsdom), ett slag av kyrklig vetorätt, rätt att vid besättande av kyrkoämbete utesluta föreslagen person. E. benämnes särsk. den rätt, några katolska stater (Österrike, Frankrike, Spanien, Neapel) sedan 1500-talet gjorde anspråk på och från 1600-talet ofta utövade, att vid påveval genom gensaga, framförd av en i valet deltagande kardinal, utesluta en föreslagen, politiskt misshaglig påvekandidat. Sista gången utövad 1903, av Österrike mot kardinal Rampollas val, förbjöds e. genom påvebulla 1904 vid hot om utstötning av de medverkande kardinalerna ur kyrkan. E. K. Exclusi've (lat.), se Exklusiv. Excæcaria [-ka'-], växtsläkte av fam. törel-växter med o. 30 arter, buskar el. träd, i de tropiska delarna av Gamla världen. Största utbredningen, särsk. i Sydasien, har E. aga'locha, blindträdet, så benämnt, emedan dess giftiga mjölksaft, om den kommer in i ögat, framkallar blindhet el. åtm. en stark inflammation. A. V-e. Excu'dit, ofta förkortat exc. el. excud. (lat.), eg. »har utfört», i äldre tider om kopparstick (el. dyl.) efter en annan konstnärs komposition; under 1600-talet voro konstförläggarna ofta stickare el. hade en grafisk verkstad, och så kom e. att beteckna även förläggandet av ett kopparstick. E. W. Exe [äks], flod i s. v. England, upprinner i Exmoor forest och mynnar vid Exmouth i Engelska kanalen; 89 km. lång. [J. C.] Exe'dra (grek.; lat. e'xedra), en halvrund byggnad, som helt öppnar sig åt en gård el. annan plats; den stora tempelgården i Baal-bek (se d. o.) omgives t. ex. av omväxlande halvrunda och rätvinkliga rum; också en fristående halvrund byggnad, öppen å den raka sidan, ägnad som estrad för musikutförande o. d. (ex. Herodes Atticus’ e. i Olympia). E.W. Exege's (grek. exe'gesis), utläggning, tolkning, förklaring, i sht av den heliga skrift; bibeltolkning. — E x e g e't, person, som utlägger el. tolkar, i sht bibeltolkare. ExegetFk kallas den gren av den teol. vetenskapen, som har till sin uppgift att tolka den bibliska litteraturen. E:s första och grundläggande förutsättning är insikt i de bibliska språken (hebreiska, arameiska, grekiska) samt kännedom om de historiska tidsförhållandena under de bibliska tidevarven. Dessutom måste exegeten ha en vid religionshistorisk horisont. dels för att jämföra de bibliska tankarna och föreställningarna med andra religioner, dels med avseende på frågan om direkt el. indirekt sammanhang mellan de bibliska religionerna och grannländernas. Vidare fordras förtrogenhet med den allmänna religionspsykologien för att kunna objektivt bedöma innebörden, upplevelsehalten, i bibelns religiösa vittnesbörd. Textkritiken ingår som oumbärligt led i e., likaså litterärkritik och stilanalys. Uppgiften att förstå den ursprungliga meningen gestaltar sig olika gentemot olika grupper av bibliska skrifter (lagtexter, profetskrifter, poesi, berättelser, lära, vishetsord, brev o. s. v.). — I många enskilda fall är det omöjligt att med full säkerhet fastställa den ursprungliga tanken i en biblisk utsaga, och man stannar vid flera el. färre jämställda tolkningsmöjligheter. Men på det hela taget står den moderna e. på en solid bas och har på grundval av den bib liska litteraturen klarlagt huvuddragen i de bibliska religionernas historia och inre struktur. — Litt.: J. A. Eklund, »Teologisk encyklo-pedi» (1902); G. H. Gilbert, »Interpretation of the Bible» (1908); N. Söderblom, »Studiet av religionen» (2 uppl. 1916); E. Fascher, »Vom Verstehen des Neuen Testaments» (1930). A. J. F. Dionysos i skeppet. Vasmålning av Exekias. Exe'kias, grekisk vasmålare, verksam i senare hälften av 500-talet f. Kr., en av de främsta inom den svartfiguriga stilen. E. dekorerade med förkärlek stora kärl med stora figurar; hans bästa bilder finner man på am-foror. Vid själva motiven lägger han ej så stor vikt som vid de dekorativa detaljerna, som äro utförda med glänsande brio. M. Bjn. — 1109 — — 1110 —