EXEKUTION Exekution [-fo'n] (lat. exsecu'tio, till e'xse-qui, utföra), utförande, verkställande; förr även om militär straffexpedition o. d. Processr., tvångsvis genomförande av en myndighets beslut med anlitande av ett rättsligt reglerat förfarande; t. ex. verkställighet av statens straffdomar, skatteindrivning, utmätning av domfästa privata skuldfordringar, vräkning ur fastighet, återställande av rubbad besittning, öppnande av väg el. farled, återhämtande av barn till vårdnadshemmen m. m. E. K. Exekutionsbetjänt, gammal benämning på den vid en stads magistrat anställde tjänsteman av lägre grad, som har till uppgift att biträda utmätningsman vid utmätning (se d. o.) el. annan sådan verkställighetsåtgärd. Jfr Exekution. E.Spr. Exekuti'v (se Exekvera), utförande, verkställande( se Exekutivmakt); utsök-nings-, utmätnings-. Exekutiv auktion, auktion, som i särskild ordning förrättas av exekutiv myndighet el. åtm. på dess ansvar. Den är vanl. ett led i den genom offentlig myndighet verkställda indrivningen av domfäst fordran, utmätningsförfaran-det, varom bestämmelser äro givna i utsök-ningslagen. Då fråga är om fast egendom, sker dock i regel e. försäljning utan föregående utmätning, detta i enl. med stadgandet, att om någon hos överexekutor söker betalning ur fast egendom för fordran, varför egendomen häftar på gr. av inteckning, överexekutor skall, om fordringen godkännes, tillika förordna om försäljning i den ordning, som är stadgad om utmätt fast egendom. E. försäljning av fast egendom samt av fartyg och gods i fartyg äger även rum, utan att utmätning föregått, då konkursförvaltare begärt e. försäljning av dylik, konkursboet tillhörande egendom. E. försäljning sker alltid genom offentlig auktion (se d. o.). För e. försäljning av fast egendom gälla täml. invecklade bestämmelser, vilka motiveras av den stora betydelse de intecknade fordringarna o. a. intecknade el. ointecknade rättigheter här äga. Till dessa rättigheters skydd är sålunda stadgat, att försäljning ej får ske, med mindre vid auktionen avgives ett anbud, som täcker, förutom exekutionskostnaderna, samtliga de fordringar, vilka äga bättre förmånsrätt än den fordran, för vars gäldande e. a. äger rum. Även om det på så sätt bestämda lägsta budet uppnås, äger exekutionsfordringens innehavare motsätta sig försäljning, om icke jämväl hans fordran täckes av budet. Kommer försäljning till stånd, sker detta med förbehåll om beståndet av de inteckningar, som ligga före exekutionsfordringen. De intecknings-havare åter, vilkas fordringar ha sämre rätt än denna, få betalt så långt den bjudna köpeskillingen förslår. Efter e. försäljning häftar egendomen icke vidare för intecknat belopp, som ej täckts av köpeskillingen, och ej heller för belopp, som täckts av köpeskillingen men fallit utom lägsta budet, såvida icke i sistn. fall inteckningshavaren medgivit köparen anstånd med betalningen. Även sådana rättigheter som t. ex. arrende, hyra och servitut beaktas vid e. försäljning. Om rättigheten är intecknad, blir dess bestånd i allm. beroende av inteckningens förmånsrätt i förhållande till den fordringsinteckning, för vilken försäljningen sker. Är den däremot ointecknad, blir den bestående, endast om den kan förbehållas utan förfång för någon inteckningshavares rätt. C. G. H. Exekutivkommittén, se Kommunistiska Internationalen och E x. R. Exekutivmakt, verkställande makt, i motsats till lagstiftande och dömande. Använd av engelsmannen Locke (executive power) och fransmannen Montesquieu (pouvoir exécutif), förekommer termen fortfarande, särsk. i statsvetenskaplig litteratur, ss. beteckning för regeringsmakten i ett land. J. E. N. Exekutiv myndighet, offentligt organ för tvångsvis genomförande av en yttre situation, s. k. utsökning. — E. m. i Sverige i första instans äro en högre, överexekutor, och en lägre, utmätningsman (se d. o.). Utmätningsman handhar den eg. verkställigheten av domar, överexekutor är dels högre instans över utmätningsman, dels handläggas där lagsökningar och handräckningsmål (se d. o.). E. K. Exekutivprocess, utsökningsprocess. Se Handräckning, Lagsökning, Utmätning och Verkställighet av dom. Exeku'tor, eg. verkställare; person el. myndighet som verkställer t. ex. dom, avlidens sista vilja. Se Testamente. Exekva'tur (lat. exsequa'tur, eg. »han må fullgöra»), handling varigenom en stat åt främmande makters konsul (se d. o.) lämnar tillstånd att inom riket utöva sina konsulsåliggan-den; även om själva tillståndsbeviset el. rätten samt om beslut om verkställighet inom landet av i utlandet fälld dom. I sistn. bemärkelse ej använt om sv. förhållanden. E. K. Exekve'ra (lat. e'xsequi), utföra (bl. a. musik), verkställa (order, dom o. d.). Exe'kvier (lat. exse'quiæ, begravning) kallas romersk-katolska kyrkans begravningsceremo-niel. E. omfatta ceremonier i sorgehuset, varest liket bestänkes med vigvatten och vissa böner läsas, procession till kyrkan, dödsofficiet, döds- — 1111 — — 1112 —