EXERCITIER mässan, den s. k. absolutionen, varvid Libera (se d. o.) sjunges, likets förande till graven och nedsänkande häri under det vissa böner och hymner läsas jämte rökelse- och vigvat-tensceremonier. För barn (döpta men ej vuxna) gälla något förkortade e. S. N. Exelmans [äksälmä'], René Joseph Isidor e, fransk krigare (1775—1852). Volontär 1791, utmärkte sig E. under revolutionskrigen och blev sedan adjutant hos Murat, som satte honom mycket högt. E. var en utmärkt kav.-officer och blev efter Austerlitz överste, efter Eylau generalmajor, blev 1808 fången av engelsmännen i Spanien men rymde 1811. Generallöjtnant på Borodinos slagfält, utmärkte sig E. åter 1813 och 1814. Greve under restaurationen, slöt sig E. 1815 åter till Napoleon och stred vid Ligny och Waterloo. Till 1819 var E. landsflyktig och spelade även senare ingen vidare roll men utnämndes 1851 av Ludvig Napoleon till marskalk. P. S. Exe'mpel (lat. exe'mplum, till exi'mere, uttaga), fall, som kan jämföras med el. svarar mot det, varom är fråga, motstycke, vittnesbörd; övningsuppgift (i matematik); föredöme, förebild, mönster; i uttrycket statuera e 11 e. även om straffdom el. avskräckande åtgärd; litt. hist., om anekdot, fabel o. d., som i medeltida predikningar (se Exempelpredikan) tjänade att belysa en moralisk sats o. d. — Exe'mpla docent, exempel äro lärorika. Exe'mpla sunt odio'sa, exempel äro förhatliga. E. H. Exempelpredikan kallades den medeltida predikan, bruklig från 1200-talet, som i och för mer el. mindre uppbygglig utläggning använde en mängd ex. hämtade ej endast från legender och andra religiösa skrifter utan även från den gängse profana litteraturen. Det fanns även många »exempelsamlingar» till prediko-bruk; av i Sverige brukade sådana kunna nämnas »Själinna tröst» (övers, på 1400-talet från lågtyska, utg. av Sv. fornskriftsällskapet, 1871), den s. k. »Järteckensboken» (i »Klosterläsning», utg. av Sv. fornskriftsällskapet, 1877), »Copia exemplorum» (»Förråd av exempel») av Birgittas biktfader mag. Mattias. S. N. Exempla'r (lat. exe'mplar), varje särskilt av (vanl. många) föremål av samma slag, i sht böcker, samlingsföremål, växt- el. djurindivider o. d. — Exempl aT i s k, mönstergill, om personers vandel o. d.; som tjänar till ett avskräckande exempel, t. ex. exemplariskt straff. — Exempl a'r i t e r, exemplariskt. Exemplifie'ra, anföra exempel på; tjäna som exempel. — Subst.: exemplifikation [-Jo'n]. Exemtion [-fo'n] (lat. exe'mptio), undantagande, fritagande från något offentligt åliggande. E. är av särsk. vikt inom katolska kyrkan, där åtskilliga biskopsdömen, kloster, univ. m. m. äro undantagna närmaste kyrkliga förmans (ärkebiskops, biskops) uppsikt och doms-rätt samt lyda direkt under påven. E. sammanhänger här med påvemaktens utvidgning under 1400—1500-talen och inskränktes av Tri-dentinska mötet. Inom det statliga rättsväsendet förekommer e. numera endast undantagsvis (se E x t e r r i t o r i a 1 i t e t). Vid bildandet av medeltidens små feodalstater spelade däremot åtskilliga mindre områdens e. från närmast överordnade länsherres domsrätt en viktig roll (se F e o d a 1 v ä s e n). E. K. Exerce'ra (lat. exerce're), öva, övas, numera i sht om vapenövning; vardagligt även: fullgöra sin värnplikt. Exerci's (fra. exercise, av lat. exerci'tium\, eg. övning, den vanliga benämningen på enskilda soldaters och truppförbands bibringande av rent militära färdigheter. Genom enskild utbildning i e., vilken bör bedrivas individuellt, lägges grunden till soldatens uppträdande i trupp under samverkan med andra soldater; e. i trupp avser att göra de olika truppförbanden dugliga att lösa dem tillkommande uppgifter under inbördes samverkan. I alla tider har stor vikt lagts vid e., ehuru den bedrivits efter olikartade grunder, vilka taga sig uttryck i e.-r eglementen, olika för olika truppslag. Sådana reglementen utfärdades redan i 1600-talets början. Ändrad beväpning och taktisk åskådning föranleda vanl. omarbetning av e.-reglementen. De nutida precisionsvapnen, vilka äro tekniskt mera invecklade än äldre tiders, kräva att e. huvudsaki. bedrives ss. strids-e. E. tillhör icke blott fredsutbildningen; även i krig måste på tid, som ej tages i anspråk för marsch, vila el. strid, e. bedrivas för att höja stridsdugligheten och befästa disciplinen. E. O. B. Exercispatron, krigsv., se Blindpatron. Exercitia spiritua'lia [-si'tsi-] (lat.), andliga övningar, se Exercitier. Exercitiemästare [-si'tsie-], vid univ. anställd lärare i gymnastik och fäktning, teckning, musik och tidning, förr även om lärare i något främmande levande språk. Exercitier [-si'tsi-] (exerci'tia spiritua'lia) är den vanliga benämningen på de av den hel. Ignatius av Loyola införda andliga övningarna. Redan den heliga Gertrudis av klostret Helfta i Tyskland (d. 1302) kallade en samling betraktelser och böner för bestämda minnesdagar under året exerci'tia spirituaTia. Benediktin-abboten Garcia de Cisneros av Montserrat i — 1113 — — 1114 —