EXKLUDERA Exklude'ra (lat. exclu'dere), utesluta. ExklusFv (ytterst mlat. exclusi'vus, till ex-clu'dere, utesluta), som utesluter annat el. andra, uteslutande, förnämt avskild, granntyckt. Exklusive, med uteslutande av, oberäknad. Exkommunikation [-Jo'n], uteslutning ur katolska kyrkans gemenskap (commu'nio), så att den exkommunicerade därmed för längre el. kortare tid förlorar rätten till de kyrkliga nådeshandlingarna, t. ex. delaktighet i sakramenten, och ej får utöva kyrkliga rättigheter ss. att deltaga i kyrkliga val, inneha kyrkliga ämbeten m. m. E. innebär däremot icke, att det genom dopet erhållna medlemskapet i kyrkan upphäves. E. upphäves genom absolution. Jfr Bannlysning. S. N. Exkoriation [-Jo'n], en ytlig huddefekt, i regel framkallad genom mekanisk skadegörelse, t. ex. vid skrubbning, rivning. Substansförlusten skall vara begränsad till överhuden el. högst beröra underhudens yttersta lager, papillar-skiktet (se Hud), i vilket fall små blödningar uppträda på e:s botten. En djupare defekt kallas sår. Jfr Erosion. T. H-n. Exkreme'nter (till lat. ex-, från, och ce'rnere, skilja). 1) E., lat. fæces, bestå av från den intagna födan kvarvarande rester och slaggprodukter, av från matsmältningskanalen med tillhörande körtlar bildade sekret, framförallt gallprodukter och slem, av tarmbakterier och vatten. Under normala förhållanden ha de en halvfast pastakonsistens. Det i tunntarmarna flytande tarminnehållet har genom vatten-resorption i tjocktarmen uttorkats. Vid förstoppning kan denna uttorkning bli höggradig, e. bli fasta och hårda. Vid diarréer äro e. på gr. av kraftig vätske- och slemavsöndring från tarmväggarna vid utebliven el. ringa vatten-resorption tunnflytande. Färgen är normalt brun och beror på omvandlingsprodukter av gallans färgämnen. Hos dibarn, där en sådan omvandling sker i mindre skala, stöter färgen starkt i gult. Lukten är huvudsaki. beroende på äggvitesönderdelningsprodukterna indol och skatol (se d. o.) och kan växla betydligt alltefter dessas halt. Mängden e. står i regel i proportion till mängden av de i födan ingående osmältbara beståndsdelarna. Undersökning av e. vid sjukliga tillstånd kunna ge mycket värdefulla upplysningar. Abnormt stark slem-halt el. abnorm mängd icke digererade födoämnen (muskulatur, bindväv) visa på »tarmkatarr». Blödningar från övre delarna av diges-tionskanalen ge sig ofta redan makroskopiskt tillkänna genom en svartbrun färgning av e. Vid tillblandning av blod av vanligt utseende härstammar detta från nedre tarmpartier, t. ex. från hemorrojder. En lergrå färgning visar på en rubbning i gallans avflöde jämte en därav beroende otillräcklig fettomsättning. Av vikt är att känna till, att vissa läkemedel och vissa födoämnen också kunna giva e. en spec. färg. Vismutsalter färga sålunda e. svartbruna, liksom de ovannämnda blödningarna, kalomel liksom klorofyllrika växter, ss. spenat, ge dem en färgning i grönt, o. s. v. Tarmparasiter kunna konstaeras genom avgång med e. av pro-glottider (se d. o.) el. av maskägg. Till tarmarna avgångna gallstenar kunna påträffas i e. T. H-n. 2) Hygien, se Latrin. Exkre't (till lat. excre'scere, växa ut). 1) Bot., vid växtens ämnesomsättning bildade produkter, vilka ej spela någon vidare roll Vid näringsberedningen, men som ekologiskt och biologiskt kunna vara av stor betydelse, t. ex. ss. skyddsmedel mot djur, transpirationsskydd och skydd mot väta, ss. lockningsmedel för pollinerande insekter, vid sårläkning m. m. E. äro av skilda slag, ss. vaxarter, hartser, balsamer, eteriska oljor, slem- och gummiarter, mjölksaft, garvämnen, kalciumoxalat m. m., och förekomma än i särskilda celler, än åter utskilda i intercellulära behållare (e.-behål-lare). Med sekret menar man sådana produkter av ämnesomsättningen, som spela en näringsfysiologisk roll vid växtens nutrition, men till förekomstsätt och uppträdande överensstämma med e. O. Gz. 2) Fgsiol., för organismen icke tjänliga ämnen, vilka utsöndrats genom körtelverksamhet. E. utgöras huvudsaki. av ämnesomsättningens slutprodukter, vilka utsöndras genom urinen. Även svett och galla kunna delvis betraktas ss. e. Wk. Exkretion [-fo'n], utsöndring, se Exkret. Exkretionsorgan ha till uppgift att ur djurkroppens saftbanor avskilja de vid ämnesomsättningen bildade, obrukbara, kvävehaltiga produkterna och avlägsna dem ur kroppen. Hos skilda djurgrupper ha de utbildats i olika riktning. Hos en del ryggradslösa djur, ss. svampar, kavitetsdjur och tagghudingar, saknas särskilda e. Hos dessa samlas utsöndringspro-dukterna i vandringsceller, som avge dem, el. också upplagras de i form av korn på skilda kroppsställen. Lägre maskar och högre under utvecklingen ha e. i form av urnjurar, s. k. protonefridier, fina, förgrenade, utåt genom en el. flera grövre kanaler mynnande rör, i vilkas inre ändar en stor cell, utrustad med en ständigt rörlig flamma av flimmerhår, sitter. Hos högre maskar uppträda e. som metanefridier, segmentalt ordnade kanaler (s. k. segmentalor- — 1119 — — 1120 —