EXLEX gan), som förbinda kroppshålan med det yttre och vilkas inre partier äro utsöndrande. Vissa borstmaskar äro försedda med s. k. solenocy-ter, talrika rör med en ändcell, som mynna i metanefridierna. Mer el. mindre omvandlade metanefridier äro kräftdjurens skal- och antennkörtlar (gröna körtlarna hos kräftan) och molluskernas pariga el. opariga njurar. Hos trakéandande leddjur däremot stå e. i förbindelse med tarmen i form av malpighiska kärl, korta el. långa, greniga el. ogrenade rör, som mynna vid slutet av mellantarmen. Som e. hos manteldjuren tjänstgöra mesenkymceller, dels spridda, dels anhopade i ett enda organ. O.C-n. Ryggradsdjuren. Hos lansettfisken (se d. o.), som står nära de hypotetiska stam- Njurarnas embryonala utveckling hos ryggradsdjuren. former, från vilka ryggradsdjuren tagit sitt ursprung, finnas i gälregionen segmentalt anordnade, rörformiga kanaler, vilka bilda e. Dessa kanaler stå genom trattformiga öppningar inåt i förbindelse med kroppshålan och mynna utåt i gälhålan (den s. k. precibronkial-hålan). Till sin byggnad likna de å ena sidan metanefridierna hos de högre maskarna och å andra sidan de först framträdande njurarna (de s. k. pro- och mesonephros) hos ryggradsdjuren. På gr. härav har man också velat härleda ryggradsdjurens e. från de högre maskarnas, en uppfattning, vars riktighet dock ännu ej kan anses bevisad. — E. hos ryggradsdjuren utgöras av tre pariga körtlar, vilka sannolikt fylogenetiskt utbildat sig ur ett pa- rigt, enhetligt njursystem. Med hänsyn såväl till deras fylogenetiska och ontogenetiska framträdande som till deras läge i kroppshålan har man kallat dem pronephros, för- el framnjure, mesonephros, mellan-, ur- el. bålnjure, och metanephros, efter- el. baknjure. Vad förnjurarna angår, anläggas dessa visserligen hos samtliga ryggradsdjur ss. ett antal slyngade kanaler, vilka med en gemensam ut-försgång, förnjurgången, mynna i bakre delen av tarmen (kloaken) men dock i regel ej komma till att fungera. Möjl. träda de i verksamhet någon tid hos vissa fiskar, ss. hos rundmunnarna (se d. o.) och groddjuren. Hos övriga ryggradsdjur tillbakabildas de snart, då bakom och i nära samband med förnjurarna mellannjurarna utbildas. Dessa utgöras av två vanl. långsträckta, av talrika slyngade kanaler bestående körtlar, vilka ligga på ömse sidor om ryggraden. Urspr. äro mellannjurarnas kanaler försedda med trattformiga öppningar (s. k. nefrostomer) inåt mot kroppshålan, men dessa försvinna dock hos de flesta djur; endast hos broskfiskar och groddjur bibehållas de. Mellannjurarnas utförselgång (urinledare) bli de redan omnämnda förnjurgångarna, vilka nu kallas urnjurgångar el. Wolffska gångar. Hos samtliga ryggradsdjur tjänstgöra dessa njurar ss. utsöndringsorgan åtm. under någon del av embryonaltiden, men hos fiskar och groddjur bibehållas de även hos de fullbildade djuren ss. definitiva njurar, under det att de hos amnioterna ersättas av baknjurarna och i samband därmed tillbakabildas. Endast vissa delar av mellannjurarna bibehållas och ombildas till utförsgångar för de hanliga köns-körtlarna, varvid de Wolffska gångarna bli sädesledare. Hos de högre ryggradsdjuren, kräldjur, fåglar och däggdjur, anlägges bakom mellannjurarna ett tredje e., baknjurarna, vilka ombesörja utsöndringen och bli definitiva njurar. Dessas utförsgångar och urinledare uppkomma genom en utbrytning från bakre delen av Wolffska gångarna. — Hos ryggradsdjuren äro sålunda njurarna icke fullt homo-loga (se d. o.); hos de lägre ryggradsdjuren är det mellannjurar, hos de högre baknjurar, som fungera ss. definitiva e. Jfr Njurar. H. W. Exku'rs (lat. excu'rsus, till excu'rrere, löpa ut), utvikning från ämnet; specialundersökning, som fogas till ett vetenskapligt arbete och behandlar någon där berörd fråga. Exkursion [fo'n] (lat. excu'rsio, se E x -kurs), utflykt, strövtåg (särsk. i naturvetenskapligt syfte). Exkvisi't (lat. exquisi'tus), utsökt, fulländad. Exlex (lat.), stående utom lagen, fredlös, biltog. Uppslagsbok. VIII. — 1121 — 36 — 1122 —