EXLIBRIS Exli'bris (lat., eg. ex libris, jfr nedan), bok-ägarmärke, genom blindtryck (se d. o.) el. dyl. inpressat å den ena el. båda pärmarnas yttersida (»pärm-e.») el. tryckt på särskild lapp, vanl. fäst å frampärmens innersida. Före boktryckarkonstens uppfinning, särsk. på 1300-talet, förekommo i böcker tillhörande furstliga personer ofta praktfulla, handmålade, i silver och guld rikt utsirade bokägarmärken, vanl. i form av ägarens vapensköld. Från 1400-talet började dessa bokägarmärken framställas i träsnitt och kopparstick, föreställande ägarens vapen med text i form av valspråk, devis el. dyl. samt orden Ex libris (»Ur ... boksamling», därav namnet e.), Ex bibliothe'ca ... el. dyl. Konstnärliga e. i handmålade kopparstick utfördes vid denna tid av Dürer, Cra-nach, Holbein m. fl. Omtyckta voro också pärm-e. (se ovan) med ägarens initialer, vapen samt årtalet. Moderna e. symbolisera ofta genom allegorisk framställning ägarens yrke, intressen el. dyl. Konstnärer ss. J. Sattler, E. Or-lik, A. M. Hildebrandt, M. Klinger, H. Thoma, Jules Chéret, Anning Bell m. fl. ha utfört dylika moderna e. I många länder, i sht. i Tyskland, finnas föreningar av e.-samlare. Offentliga samlingar av e. finnas bl. a. i Göttingen (Univ.-bibl.), München (Staatsbibl.), London (British museum), Paris (Bibliothèque natio-nale), dessutom många privata samlingar. — Praktfulla e. från äldre tid, såväl handmålade som i reproduktion och å pärmar, finnas i univ.-bibl. i Lund och Uppsala samt i Kungl. bibi. Bland moderna sv. konstnärer, som ägnat sig åt framställandet av e. må nämnas O. Björck, Albert Engström, Ernst Norlind, Torsten Schonberg, A. Sjögren. — Litt: F. Warnecke, »Die deutschen Bücherzeichen» (1890); W. Ha-milton, »French bookplates» (2 ed. 1896); K. E. Leiningen-Westerburg, »Deutsche und öster-reichische Bibliothekzeichen» (1901); E. de Budan, »Bibliographie des e.» (2 éd. 1906); E. Olivier m. fl., »Manuel de 1’amateur de re-liures armoriées fran^aises» (1924 ff.); L. Bouland, »Marques de livrés» (1925); C. M. Carlander, »Sv. bibi, och e.» (3 bd, 1889—94; ny uppl. 6 bd, 1904); A. Sjögren, »Sv. kungl. och furstliga bokägaremärken» (1915), »Sv. e.», 1 (s. å.); samme förf, utgav 1911—17 »Sv. e.-tidskr.». W. N. Ex manda'to (lat.), enl. uppdrag. Exmoor forest [ä'ksmoa få'rist], förr skog-beväxt bergstrakt i s. v. England, s. om Bristol-kanalen, upptages nu av hedar, betes- och mossmarker; når i Dunkery 520 m. ö. h. [J. C.] Exmouth [ä'ksmauj)], hamnstad och badort i grevskapet Devonshire, s. v. England, vid mynningen av Exe; 13,614 inv. (1921). [J. C.j Exmouth [ä'ksmåup], Edward Pelle w, viscount E., engelsk sjömilitär (1757—1833), deltog redan ss. kadett med utmärkelse i Nordamerikanska frihetskriget 1775—83. Under kriget mot Frankrike utmärkte han sig både ss. fartygschef och eskaderchef vid ett flertal tillfällen, blev 1796 baronet, 1804 konter-amiral och 1810 vice-amiral. Sistn. år förde E. befälet över en flotta i Nordsjön och blockerade Schelde samt 1811 ss. befälhavare över Medelhavs-flottan Toulon. Han blev pär 1814 och tvingade 1816 dejen av Algeriet efter bombardemang av Alger att avskaffa slaveriet, varigenom mer än 3,000 slavar frigåvos. E. tog 1820 avsked och utnämndes kort före sin död till amiral. — Litt.: E. Osler, »Life of Viscount E.» (1835). E.Bz. Exner. 1) Franz E., tysk-österrikisk filosof (1802—53), 1832 prof, i Prag, 1848 ministe-rialråd i kultusministeriet i Wien. E. företrädde Herbarts pedagogik, efter vars grundsatser han 1844 uppdrog sin »Entwurf der Organisation der Gymnasien und Realschulen in österreich». Jämte hans kritiska huvudarbete, »Psychologie der Hegelschen Schule» (2 h., 1842—44), utkommo i »Abhandlungen der böhmischen Gesellschaft der Wissenschaf-ten»; »Über Nominalismus und Realismus» (1842), »Über die Lehre von der Einheit und des Denkens und Seins» (1848) o. a. [E. v. A.] 2) A d o 1 f E., den föregåendes son, jurist (1841—94), prof, i Zürich 1868, i Wien 1872, led. av Österrikes högsta domstol. E. var lärjunge till J. Unger och jämte denne sitt hemlands främste rättslärde under 1800-talet. E. utgav bl. a. »Die Lehre vom Rechtserwerb durch Tradition» (1867), »Kritik des Pfand-rechtsbegriffs» (1873), »Das österreichische Hypothekenrecht» (2 bd, 1876—81), »Der Be-griff der höheren Gewalt» (1883). E. K. 3) S i e g m u n d E., den föregåendes bror, fysiolog (1846—1926), 1875 prof, i Wien, där han stannade till sin död. E:s arbeten avhandla huvudsaki. sinnesfysiologiska problem. Mest kända äro hans undersökningar över nervcentras lokalisation i hjärnbarken. E. har även lämnat viktiga bidrag till kännedomen om ögats fysiologi och var under en följd av år medutgivare av »Zentralblatt für Physiologie». J. E. L. — 1123 — — 1124 —