EXODERMIS 4) Felix Maria E., den föregåendes son, meteorolog och fysiker (1873—1930), 1910 prof, i Innsbruck, 1917 föreståndare för mete-orol. centralanst. i Wien och prof, vid univ. där. E:s arbeten behandla till största delen teoretisk meteorologi. Under sina sista levnadsår sökte han genom beräkning av korrelationen mellan väderleksförändringar på olika platser på jorden komma till klarhet över den allmänna cirkulationen, och han lyckades få till stånd ett internationellt beslut om upptagande av dylika beräkningar vid de större meteorologiska anstalterna. Hans viktigaste skrifter äro: »Meteorologische Optik» (2 Aufl. 1923; 1 Aufl. övertog E. av Pernter, som icke hann fullborda det stora verket), »Dynamische Meteorologie» (2 Aufl. 1924). H.K-r. 5) F r a n z E., son till E. 2), straffrättslärare (f. 1881), prof. 1912 i Czernowitz, 1916 i Prag, 1919 i Tübingen, från 1921 i Leipzig. E. har utg. »Das Wesen der Fahrlässigkeit» (1910), »Theorie der Sicherungsmittel» (1914). E. K. Exner, Johan Julius, dansk målare (1825—1910), ägnade sig i början åt porträttkonsten och historiemåleriet men slog sig snart på folklivsbilder (»En Amagerkvinna, som räknar sina pengar», 1852; bild se pl. vid art. Danmark, konst) och blev genom lättfattliga, klara kompositioner och sin godmodiga karakteristik den mest populäre framställaren av det danska folklynnet (»Besöket hos farfar», »Gille på Amager», »Presentation för en kännare» m. fl.), ofta med motiv från Fanö, där E. under de senare decennierna gärna målade, bibehållande sin konstnärshåg och sin arbetsförmåga in i sena ålderdomen. E. W. Exoascus deformans på blad av persika (t. v.), Exoascus alnitorquus på frukter av al (i mitten), Exoascus pruni på plommon (t. h.). Exoasca'ceæ (Taphrina'cece), svampfam. av ordn. Exoa'sci (se d. o.), innefattande parasitsvampar å högre växter, vilka å blad, frukter Exobasidiuin vaccinii på blad av lingon. el. skott framkalla mer el. mindre iögonfallande deformationer, ss. s. k. plommonpungar (Exoascus [Taphri'na] pruni), häxkvastar å björk, avenbok, körsbärsträd m. fl. (E. betuli'-nus, E. carpi'ni, E. ce'rasi), missbildning av kottefjäll hos al, s. k. altungor (E. amento'-rum) m. m. O. Gz. Exoa'sci, ordn. inom klassen säcksporsvam-par, gruppen Euascomyce'tes (se d. o.) och utmärkt därigenom att sporerna ej bildas på el. i en från myceliet skild fruktkropp, utan direkt på myceliet. De viktigaste fam. äro Endomy-ceta'ceæ, jästsvampar, och Exoasca'ceæ (se d. o.). Jfr Carpoasci. O. Gz. ExobasFdium, svampsläkte av ordn. Hyme-nomyce'tes, fam. Exobasidia'ceæ. Allmänt förekommer E. vac-ci'nii, lingonsvulst, som förorsakar starkt iögonfallande, bleka el. rödaktiga, slutl. vitpudrade uppsväll-ningar och deformationer på blad, skott och blommor av lingon- och blåbärsris. E.rhodode'ndri framkallar i Alperna stora, rundade, s. k. saftäpplen på bladen av alprosor. O. Gz. Exoca'rpus, växtsläkte av fam. Santa-la'cece med o. 14 arter, huvudsaki. i Australien. Träd el. buskar med ofta lätt avfallande blad och små blommor. Den viktigaste arten, E.cupres- sifo'rmis, har ätbara skenfrukter, bildade av de uppsvällda fruktskaften, samt en hård, till svarveriarbeten o. d. användbar ved. A. V-e. Exochorda [-kå'-], östasiatiskt växtsläkte av fam. Rosa'ceæ, närbesläktat med Spiræ'a, med 4 arter, buskar, lättodlade och, åtm. i Götaland, härdiga samt med klotrunda, vita blomknoppar (varav namnet pärlbuske) och stora vita blommor. Mest odlad är E. racemo'sa (grandiflo'ra); vackrare är E. Gira'ldii, i sht varieteten W il so'nii. Bild se sp. 1127. C.G.D. Exocæ'tus, fisksläkte, se Flygfiskar. Exode'rmis, hos en rot cellagret närmast innanför överhuden, vilket, då överhuden dött bort, fungerar som hudvävnad. Cellerna i e. äro långsträckta, i äldre stadier förtjocka-de och förkorkade, här och där avbrutna av — 1125 — — 1126