EXODUS Exochorda Giraldii f. Wilsonii. kortare, tunnväggiga och protoplasmarika s. k. genomgångsceller, vilka förmedla saft- och näringsutbytet. O. Gz. E'xodus (lat.; grek. e'xodos, uttåg), 2:a Moseboken el. »uttågets bok», så kallad emedan den i kap. 1—19:2 skildrar uttåget ur Egypten och vandringen till Sinai. E. innehåller vidare Dekalogen och Förbundsboken (se d. o.), lag om tabernaklet (se d. o.), folkets avfall och iordningsställandet av tabernaklet. På hebreiska kallas boken Schèmö'th, »namn», efter stickordet »namn» i 2 Mos. 1:1. Se P e n tåte u k e n. G. Bsm. Exodusförsamlingar, namn på några sekter, vilka anse att Herrens återkomst måste inväntas på någon särskild, från den övriga världen avskild ort, varför de ibland utvandrat, ibland inom sitt eget land grundat egna små kolonier. S. N. Ex offfcio (lat.), på ämbetets vägnar. ExoftaTmus, utstående ögon (glosögdhet), förekommer dels normalt, som en variation av ögats läge i ögonhålan, dels vid vissa sjukliga tillstånd (t. ex. Basedows sjukdom), då vävnaden bakom ögat tränger detta framåt el. ögats yttre muskler icke hålla detta tillbaka. T. C-e. Exogami' kallas den hos många primitiva och även högre stående folk gängse seden att icke ingå äktenskapliga förbindelser med kvin nor, tillhörande den egna gruppen, utan endast med kvinnor tillhörande en annan grupp el. klan. Jfr Endogami. G. B-r. Exoge'n, se E n d o g e n. Exogo'nium, tropiskt amerikanskt växtsläkte av fam. vindeväxter med o. 15 arter, slingrande, fleråriga örter, halvbuskar el. buskar med hela el. flikade blad och stora, oftast röda blommor. Den i Mexiko inhemska arten E. (Ipomæ'a) purga, en flerårig ört, odlas mycket i tropikerna, emedan dess knöligt uppsvällda jordstammar ha medicinsk användning, se Jalaparot. A. V-e. Exoka'rp, bot., se Frukt. Exo'mphalus [-fa-], navelbråck, se Bråck. Ex o'pere opera'to (lat., ur ett fullbordat verk) el. opus o pera'tum (lat., fullbordat verk), en från den skolastiska teologien hämtad, men alltjämt gängse term, använd i fråga om sakra-mentsläran, innebärande, att sakramentsnåden tänkes verka i och genom själva sakraments-handlingen (rituellt riktigt utförd), oberoende av de i akten deltagandes personliga trosliv (»oavsett styrkan av själens egen medverkan»). Betraktelsen e. o. o. fanns företrädd redan i gamla kyrkans teologi, utvecklades vidare under medeltiden och är nu karakteristisk särsk. för den romersk-katolska sakramentsuppfatt-ningen. S. N. ExophthaTmus, med., se Exoftalmus. Exorci'sm (grek. exorkismo's), besvärjelse, framför allt besvärjelse av onda andar och demoner, som menas ha tagit människan i besittning och hos henne givit upphov åt allehanda sjukdomar och lidanden. E. hör egentligen hemma på det primitiva stadiet, då man tror, att alla sjukdomar och själsliga rubbningar bero på demonbesatthet. Botandet bestod i utdrivandet av demonerna genom magiska formler, reningar, nämnandet av namnet på någon gudom, som särsk. tänkes ss. de-monförjagande o. d. Denna uppfattning av sjukdomarna ss. besatthet fanns även i judendomen och delades av Jesus, om vilken evangelierna ss. något särsk. betecknande omtala, att »han utdrev onda andar». När Jesus utsände sina lärjungar alt förkunna gudsrikets ankomst, gav han dem även »makt över de onda andarna», och av Apg. framgår, att demonbesvärjelser voro mycket vanliga i den äldsta kristna tiden. Detta skedde i Jesu namn; i Apg. 19:13 berättas det, att även judiska exor-cister använde Jesu namn vid sina besvärjelser. — I den äldsta kristna kyrkan föregicks hedningarnas dop av e., och denna blev snart en integrerande del av själva dopet. Ss. sådan har den bibehållits i flera kristna kyrkosam — 1127 — — 1128 —