EXPLIKATION ekvationen är upplöst el. icke i avseende på y. Ex. på det förra: y = x3 + 5, y = ]/x, på det senare: y3 + 3xy = x2. I vissa implicita, olösbara ekvationer kunna x och y e. uttryckas med hjälp av en tredje storhet z. H. D. Explikation [-Jo'n], se Explicera. Exploate'ra (fra. exploiter, ytterst till lat. expli'citum, vinst o. d.), göra fruktbringande, bearbeta, draga nytta av; ofta klandrande: hänsynslöst utnyttja. — Subst.: exploatering. Explode'ra (lat. explo'dere, eg.: med handklappningar driva bort, jfr Applådera), plötsligt urladdas och springa sönder med en knall, flyga i stycken; plötsligen utbrista i skratt o. d. — Subst.: explosion (se d. o.). Explore'ra (lat. explora're) undersöka, klarlägga genom undersökning. — Subst.: e x p 1 o-ration [-jo'n], i sht om läkareundersökning av en sjuk. Explosion [-fo'n] kallas en förbränning, som fortskrider med synnerligen stor hastighet, varvid uppstå gaser av mångfaldigt större volym än volymen hos det ämne, som förbrän-nes. Detta kan vara fast, flytande el. gasformigt. Då vid reaktionen utvecklas värme, utvidga sig de alstrade gaserna, varigenom en redan befintlig gasvolym ytterligare ökas, vilket bidrager till att öka e:s häftighet. Därest det exploderande ämnet, explosivämnet, är inneslutet i ett slutet rum, utöva gaserna ett starkt tryck på rummets väggar, vilket kan resultera i att dessa söndersprängas. Särsk. är det denna förstörande verkan, som karakteriserar e. Det uträttade arbetet utföres på ytterligt kort tid (stor effekt). Den vid e. alstrade energien är emellertid för de flesta explosivämnen relativt obetydlig i förhållande till den energi, som utvecklas vid förbränningen av samma viktskvantiteter av våra vanligaste bränslen, ss. stenkol och brännolja. E. äro, då de tillkomma av våda, ofta av ödeläggande verkan. Man begagnar sig av e.-fenomenet vid ett flertal tillfällen i det praktiska livet, ss. t. ex. vid spräng-ningsarbeten (se Sprängämnen), vid skjutvapen för att bibringa projektilen den erforderliga utgångshastigheten samt vid e.-mo-torer. — Bland e.-fenomenen skiljer man mellan deflagration och detonation. Mellan dessa båda arter av e. kan emellertid icke någon skarp gräns dragas. En deflagration kan även övergå till detonation, liksom även en detonation kan övergå till deflagration. Vid deflagrationen fortskrider förbränningen från explosivämnets yta till dess inre delar, under det att vid detonation e. fortplantar sig genom explosivämnet genom en vågrörelse (detonationsvåg) med en hastighet av 2,000—8,000 m. pr sek. Deflagration äger t. ex. rum vid kruts förbränning i ett eldvapen (se även Krut), medan däremot dynamit vid sprängningsarbeten bringas att detonera. — E. kan framkallas ant. genom antändning el. genom slag. Gentemot slag kan samma explosivämne förhålla sig helt olika i olika fall. Ett sprängämne, som icke bringas till e. av ett hammarslag, kan understundom detonera, därest en knivspets från måttlig höjd bringas att falla mot detsamma. — Sprängämnen, som kunna bringas att häftigt detonera, sägas vara brisanta. Deras verkan hänför sig icke endast till det vid e. alstrade gastrycket utan är fastmer beroende på de utvecklade gasernas stora hastighet. En järnvägsräls kan slås utav, därigenom att en dynamitpatron bringas till detonation invid rälsen. Häftigheten hos en detonation är i hög grad beroende av det sätt, på vilket denna kommer till stånd. För att erhålla största verkan användas särskilda initieringsmedel, d. v. s. högexplosiva ämnen, vilka bringas att detonera och sedan i sin tur åstadkomma detonation av det egentliga sprängämnet. Explosivämnen kunna utgöras såväl av fysikaliska blandningar som av kemiska föreningar. Ett flertal ämnen, som icke i allm. äro att anse ss. explosiva, kunna i mycket finfördelat tillstånd bringas till e., ss. kolstoft, vilket givit upphov till många farliga gruv-olyckor. T. o. m. vanligt mjöl el. socker kan vara explosivt, om det i tillräckligt finfördelad form och i vissa mängder finns uppblandat i luften. Vid antändning kan en sådan luftblandning giva upphov till en våldsam e. — E. kan komma till stånd även utan att förbränning äger rum. Sålunda kan e. uppstå, då gaser, som äro sammanpressade under starkt tryck, hastigt utvidga sig (t. ex. e. av gasbehållare, ångpanne-e.). — E.-fenomenet åtföljes ofta av en mer el. mindre stark knall samt värmeutveckling. F. Bm. Explosionskammare, felaktig populärbenämning på kompressionsrummet i en förbränningsmotor. — Förexplosionska rama r e benämnes en anordning på en viss typ av råoljemotorer, avsedd att ersätta tändkulan på tändkulemotorer. Se Förbränningsmotor. v. S. Explosionskrater, krater, som vid en vulkan (se d. o.) bildas genom ett explosivt utbrott, t. ex. en maar (se d. o.). Explosionsmotor, tidigare använd gemensam benämning på alla de motorer: gasmotorer, tändkulemotorer, förgasaremotorer och dieselmotorer, vilkas riktiga gemensamma namn är förbränningsmotorer. Med e. avses numera en — 1135 — — 1136 —