EXSPEKTERA gare, att en person kunde erhålla fullmakt »i. e.» på en redan med innehavare besatt tjänst, varvid fullmakten fick giltighet så snart tjänsten blivit ledig. Stundom, särsk. vid diplomatiska tjänster, uppbar den utsedde e x-spektanten särskild s. k. exspektans-1 ö n. Jfr Survivance. — I äldre kanonisk rätt voro utnämningar å kyrkliga ämbeten i e. mycket vanliga; de förbjödos av Tridentinska mötet 1545—63. E. Spr. ExspekteTa (lat. exspecta're), vänta på. Med., avvakta en sjukdoms utveckling för att därigenom erhålla ledning för diagnos el. behandling. E x s p e k t a t i'v sjukdomsbehand-ling består i att låta sjukdomen utveckla sig och gå tillbaka utan annan behandling än vanligtvis sängläge. Wk. Exspire'ra (lat. exspira're), med., utandas.— Subst.: exspiration [-Jo'n], utandning, se Andning. — Adj.: e x s p i r a t o'r i s k, som hör till utandningen. Exspiratorisk accent, tryckaccent, se Accent. ExspErium, med., utandning. Exstinktiva fång (till lat. exsti'nguere, utplåna), jur., sådana förvärvssätt, som icke innebära, att en rättighet i eg. mening övergår från den hittills berättigade till förvärvaren (»derivativa fång»), utan i stället att rättigheten för förvärvaren uppkommer helt självständigt, utan sammanhang med el. beroende av rättigheten hos dennas förre innehavare, för vilken då rättigheten »utplånas» (exstingveras), utan någon hans åtgärd el. t. o. m. utan att han ens behöver veta det. Anledningen till att vissa förvärv åtnjuta ett dylikt särsk. starkt rättsskydd — på den förut berättigades bekostnad — är i åtskilliga fall att söka i hänsyn till förvärvarens goda tro (se God tro). Detta gäller särsk. i fråga om vår sv. rätts tjuguåriga hävd (se d. o.) och vanliga god-tros-förvärv av lösören (den som redligen köpt dem och fått dem i sin besittning el. mottagit dem som pant, låt vara från en fullständigt obehörig person, behöver ej avstå dem åt förutvarande ägaren utan full lösen). Andra ex. på e. f. erbjuda expropriationen (se d. o.) och markinlösningen enl. ensittarlagstiftningen (se d. o.), två förvärvssätt, vilkas särskilda karaktär och på det hela starkt gynnade ställning motivera deras hänförande till ifrågavarande slags fång. C. G. Bj. Exstirpation [-jo'n], se Exstirpera. Exstirpa'tor, ett klösliknande redskap, som förr användes huvudsaki. för bekämpande av rotogräs men numera alldeles har kommit ur bruk. Hj. P. Exstirpe'ra (lat. exstirpa're, till stirps, rot, m. m.), eg. ss. förr: utropa; djuprensa (jord); med., avlägsna ur kroppen svulster, sjuka vävnader och organ. — Subst.: exstirpation. Exsuda't (till lat. ex, ur, ut, suda're, svettas). Bland de vid en inflammation (se d. o.) i en vävnad inträdande förändringarna står som regel i första rummet ett utträde av blodplasma och blodceller (se Blod) ur de av de inflamma-tionsframkallande giftämnena skadade blodkärlen. En exsudation inträder, ett e. uppstår. Detta e. fyller vävnadsspringorna och är orsaken till den inflammatorisk svullnaden. Uppträder inflammation i anslutning till något av kroppens hålrum, fylles dessa av e.; vid inflammation i hud och slemhinnor förstöres i regel deras epitel (se d. o.), och e. får fritt avlopp utåt. E:s beskaffenhet blir olika alltefter inflammationens art och grad. Man skiljer huvudsaki. mellan följande former. 1. S e r ö s t e., som väsentl. består av flytande blodbeståndsdelar och utgöres av en äggviterik, tunnflytande vätska. Sådant e. finnes t. ex. som »vatten i lungsäckarna», som det tunnflytande utflödet ur näsan vid börjande snuva o. s. v. 2. F i b r i n ö s t e., då den utträdande blodvätskan är så rik på fibrinogen, att en starkare fibrinutfällning sker. Vanl. finnas då också rikligt med stora, vita blodkroppar, varceller, varför e. vid denna e.-form ofta kallas f i b-r i n ö s t-v a r i g t e. Vid t. ex. lunginflammation fyllas lungblåsorna med sådant e.; beläggningarna i halsen vid bl. a. difteri äro också sådant på slemhinnan avlagrat e. 3. V a-r i g t e., består huvudsaki. av varceller och finnas t. ex. vid abscesser (se d. o.) och em-pyem (se d. o.). 4. Hemorragiskt e., då tillblandningen med röda blodkroppar är så riklig, att e. blir mer el. mindre blodfärgat. Sådant e. finnes t. ex. ej sällan vid inflammationer i anslutning till svulstbildningar i kropps-hålornas väggar, vid vissa njursjukdomar o.s. v. — Har e. fritt avlopp, avlägsnas det utan svårighet ur kroppen, t. ex. e. från slemhinnor, e. vid lunginflammation, vilket efter smältning upphostas, o. s. v. Är e. instängt i kroppshåla el. vävnad, kan det efter inflammationens upphörande småningom resorberas och försvinna. Större, särsk. variga e., behöva dock ofta avlägsnas genom operation. De kunna även själva bryta sig väg ut ur kroppen, t. ex. »bristning av bölder». T. H-n. Exsudation [-fo'n], se E x s u d a t. Exsudati'v diate's, se D i a t e s. Exsu'rge Do'mine (lat., »Statt upp, Herre»), inledningsorden till den av Leo X 15/6 1520 utfärdade bannhotbullan (jfr Bulla) mot Luther, där bl. a. dennes mot kyrkan kätterska skrifter förbjödos och dömdes att brännas, men Luther själv erbjöds 60 dagars frist att återkalla. — 1147 — — 1148 —