FACKFÖRENING den få betraktas som en utpräglat socialdemokratisk rörelse med Labour party som uttryck för sin politiskt-parlamentaristiska strävan. I U. S. A. började f. att bildas under förra hälften av 1800-talet, men först under 1850— 60-talen uppstod en f.-rörelse i samma bemärkelse som den engelska. Även där var det framför allt de yrkesutbildade arbetarna, som sammanslöto sig och konsoliderade de lokala f. i förbund, vilka i sin tur bildade en landsomfattande organisation, American federation of labor. Denna bildades 1881 och har sedan dess i motsats till den engelska landsorganisationen förhållit sig politiskt neutral och opåverkad av socialistiska idéer. 1887 bildades en konkurrentorganisation, Noble order of the knights of labor (Arbetets riddare), som till en början vann ganska stark utbredning men inom kort blev betydelselös. Senare (1905) framträdde en ny konkurrentorganisation, bildad på initiativ av socialistiska element och med ett revolutionärt-syndikalistiskt (se Syndikalism) program. Denna organisation, Industrial mörkers of the morld, lade särsk. an på att organisera arbetarna inom gruvindustrin och stålindustrin. I enlighet med sina syndikalistiska intentioner erkände den icke den politiskt-parlamentariska aktionen men icke heller den fackföreningsparlamenta-rism, som alltid varit utmärkande för American federation of labor. Den predikade klasskamp och rekommenderade generalstrejken ss. yttersta kampmedel. Någon större utbredning har denna organisation ännu icke lyckats vinna. Under stark påverkan av den socialistiska agitation, som bedrevs av den av Karl Marx bildade socialistiska internationalen (se International) erhöll f.-rörelsen i Tyskland på ett tidigt stadium en socialdemokratisk prägel. De första tyska f. bildades på 1860-talet. Med hjälp av den s. k. socialistlagen 1878—90 försökte Bismarck undertrycka den socialdemokratiska rörelsen och lyckades även hämma f.-rörelsens utveckling. De socialdemokratiska fackförbunden kunde därför först sedan socialistlagen upphävts med framgång göra sig gällande. De konsoliderades 1890 på så sätt, att en kommission upprättades, benämnd Generalkommission der Gewerkschaften Deutschlands, vilken bl. a. hade till uppgift att sammanföra förbundens representanter till kongresser, påminnande om den engelska allmänna f.-kongressen. En landsorganisation i nu vedertagen bemärkelse bildades först 1919, då generalkommissionen upplöstes och dess funktioner anförtroddes åt Allgemeiner deutscher Gemerkschaftsbund (ADGB), som organiserats med en av den vart 3:e år sammanträdande kongressen vald styrelse och ett av de anslutna förbunden utsett representantskap. I likhet med vad som var fallet beträffande generalkommissionen, upprätthåller denna landsorganisation intima förbindelser med Tysklands socialdemokratiska parti. De till densamma anslutna förbunden utgöras huvudsaki. av kroppsarbetare. De i privat tjänst anställda, som icke äro kroppsarbetare, ha efter världskrigets slut bildat egna f. och förbund, vilka i sin tur (1917) sammanslutit sig i en landsorganisation, Allgemeiner freier Angestellten-bund (AFA). Mellan dessa båda landsorganisationer och en av de i offentlig tjänst anställda tjänstemännen 1918 bildad landsorganisation, Deutscher Beamtenbund, har, bl. a. med tanke på de politiska intressenas bevakande, slutits ett fördrag om samarbete. — I Tyskland existerar vid sidan om den socialdemokratiskt färgade f.-rörelsen en rörelse, bestående av f., som bildats av religiösa arbetare, den s. k. kristliga f.-rörelsen, samt en liberal, benämnd den Hirsch-Dunckerska f.-rörelsen. Den sistn. leder sitt ursprung från 1868, då på initiativ av Max Hirsch och Franz Duneker bildades s. "k. Gemerksvereine. De kristliga f. började bildas i slutet av 1890-talet, varvid det katolska prästerskapet kom att spela en ledande roll. Efter att ha fört en mycket tynande tillvaro, beroende på en ogynnsam lagstiftning, började f.-rörelsen i Frankrike under senare hälften av 1880-talet utvecklas ganska kraftigt. 1884 genomfördes näml, en lagstiftning, som tillerkände f. en rättslig ställning. Vid denna tidpunkt funnos endast 3 landsomfattande förbund, näml, hattmakarnas, typografernas och gruvarbetarnas, men inpå 1890-talet forcerades f.-bildandet inom andra yrken, där efter hand förbund åstadkommos. 1895 konstituerades en landsorganisation, Confédération générale du travail (CGT). Den erhöll en utpräglat revo-lutionärt-syndikalistisk karaktär och kom på så sätt att företräda en ny typ av f.-rörelse, som råkade i skarp motsättning till å ena sidan den politiskt overksamma engelska rörelsen, å andra sidan den socialdemokratiskt färgade och politiskt-parlamentariskt aktiva rörelsen i Central-Europa och Skandinavien. Under och framförallt efter världskriget modifierade CGT sin revolutionära taktik och antog småningom en reformistiskt-socialdemokratisk karaktär. De revolutionärt-syndikalistiska elementen förmådde icke göra sig nämnvärt gällande, medan däremot en kommunistisk riktning utövade ett ganska stort inflytande. Detta hade slutl. till följd, att en ny landsorganisation bildades 1921, benämnd Confédération générale du travail uni- — 1195 — — 1196 —