FACKFÖRENING Danmark ...................... 250,162 Estland........................ 5,713 Holland ...................... 255,384 Frankrike .... ................ 640,790 *) Grekland ...................... 39,500 Jugoslavien .................... 36,044 x) Lettland ..................... 23,556 Luxemburg ...................... 15,377 x) Memel .......................... 1,064 Palestina ..................... 26,049 Polen ........................ 231,369 Rumänien ...................... 41,421 Schweiz ..................... 186,650 1) Spanien ..................... 225,000 Storbritannien.............. 3,673,144 Sverige ...................... 508,107 Sydafrikanska unionen .... 8,212 Sydvästafrika ..................... 600 1) Tjeckoslovakien .............. 554,074 Tyskland ................... 5,420,533 Ungern ....................... 124,000 Österrike .................... 766,168 13,800,566 Medan alltså landsorganisationerna bilda Fackföreningsinternationalen, äro de nationella fack- och industriförbunden sammanslutna i internationella federationer, vilka upprätthålla intima förbindelser med internationalen men icke utgöra beståndsdelar av denna. Deras antal utgjorde i slutet av 1929 27 med tillsammans 13,669,222 medl. 1921 bildades Röda fackföreningsinternationalen ( Rote Gewerkschafts-internationale) under den kommunistiska inter-nationalens auspicier och med uppgift att samla f.-folket under kommunismens fana. Denna internationals huvudbeståndsdel utgöres av den ryska landsorganisationen, som 1928 ägde 11,060,000 medl. Kommunistiska fackliga landsorganisationer finnas även i Frankrike och Tjeckoslovakien, och dessa ha anslutit sig till ifrågavarande international, som f. ö. närmast räknar med s. k. oppositionsgrupper inom de landsorganisationer, som tillhöra den förstnämnda internationalen. — De syndikalistiska organisationerna ha förenat sig i Internationale Arbeiter-Association, vilken konstituerades 1922. Dess medl.-antal är obekant. Slutl. ha även de kristliga f. och de s. k. neutrala f. upprättat internationella organisationer. Den svenska f.-rörelsen. Teoretiskt och ideologiskt kan man i vårt land skilja mellan den reformistiska och den syndikalistiska f.-rörelsen. Den förstnämnda är den äldsta, mest omfattande och betydelsefullaste. *) Medl.-antalet 1928. Den har lagt huvudvikten vid att förbättra medl:s arbetsvillkor och f. ö. företräda deras intressen på arbetsmarknaden. Denna reformistiska strävan kompletteras med en poli-tiskt-parlamentarisk med tanke på sociallagstiftningen och socialförsäkringen. Härutinnan samverkar den med det socialdemokratiska arbetarpartiet. Den syndikalistiska f.-rörelsen avser visserligen även att tillvarataga arbetarnas lönepolitiska intressen men betraktar detta som en sekundär uppgift, medan den anser kampen mot det privatkapitalistiska samhället och för ett socialistiskt samhälle ss. rörelsens huvudändamål. Den fördömer den parlamentariskt-politiska metoden och sätter sin lit till »kampen i arbetet», d. v. s. det rent f.-mässiga tillvägagångssättet, eventuellt med anlitande av s. k. sabotage och obstruktion. Även i ett annat avseende finnes en karaktärskillnad mellan re-formism och syndikalism. Medan de reformistiska organisationerna i regel ha genomfört ett centralistiskt organisations- och förvaltningssystem, innebärande att de lokala organisationerna underordnats huvudorganisationerna och följaktigen fått sin självbe-stämningsrätt mer el. mindre starkt begränsad, har inom den syndikalistiska rörelsen tyngdpunkten lagts till de lokala organisationerna, vilkas självbestämningsrätt är oinskränkt. — Inom den reformistiska rörelsen utgöra f. primärorganisationerna. Deras verksamhetsområden ha avgränsats ant. yrkes-, fack- el. industrivis. Stundom ha gränserna uppdragits med hänsyn till arbetsförhållandena inom yrket el. industrin, varför verksamhetsområdet begränsats till ett enda företag. F. bilda förbunden och benämnas därför vanl. lokalavd. Urspr. fingo flertalet förbund karaktär av yrkesförbund el., som man vanligen kallade dem, fackförbund. Gränslinjerna för deras verksamhetsområden blevo desamma som yrkenas el. fackens egna gränser. Med den industriella utvecklingen och arbetsgivarnas organisering industrivis uppstod behovet av en annan förbundstyp, det s. k. industriförbundet. Detta skulle omfatta alla arbetare inom ett och samma företag och en och samma industri utan hänsyn till yrkesutbildning och spec. yrkestillhörighet. 1909 beslöt Landsorganisationens kongress, att en omorganisation till industriförbund skulle verkställas, och 1912 fastställdes en organisationsplan, som dock stötte på ganska starkt motstånd från yrkesförbundens sida och ännu 1931 icke kunnat helt genomföras. En omgruppering av medl. har dock skett i stor omfattning i enlighet med kravet på industriförbund. Ss. en övergångsform till sådana förbund ha i vissa fall — 1203 — — 1204 —