FACKFÖRENING karteller bildats mellan närbesläktade förbund. Sålunda äro typograf-, litograf- och bokbindareförbunden sammanslutna i Den grafiska industrikartellen, de olika byggnadsarbetarför-bunden i Samverkande bygggnadsfackförbun-den samt skogs- och flottnings-, sågverks- och pappersarbetareförbunden i Svenska trä- och pappersindustriarbetarekartellen. F örbundens iokalavd. (fackföreningarna) äro inom vissa yrken och industrier indelade i ver k -stadsklubbar, omfattande samtliga medl. på samma arbetsplats, el. i sektioner med hänsyn till medl:s fack- el. yrkestillhö-righet. Inom vissa förbund ha alla f. på samma ort sammanslutit sig i plats- el. samorganisationer och inom andra förbund i dis t rikt sor ganisatio ner. Samtliga till Landsorganisationen anslutna förbunds Iokalavd. på samma plats bilda lokala fackliga centralorganisationer, vilkas huvudsakliga uppgift är att bedriva agitations- och upplysningsverksamhet och bistå arbetslösa. Ett förbunds ledning utgöres av ant. ett verkställande utskott och en styrelse el. en styrelse och ett representantskap. Led. väljas av kongressen, som sammanträder vart 3:e, i vissa fall vart 4:e el. 5:e år. Förbunden bilda i sin tur Landsorganisationen. Ledningen för denna utgöres av Landssekretariatet, bestående av 9 led., valda av kongressen, som sammanträder vart 5:e år, och Representantskapet, vars led. utses av de anslutna förbunden i förhållande till deras medl.-antal. Såväl förbunden som Landsorganisationen förfoga över under-stödsfonder, vilka uppbringats med hjälp av avgifter från medl., s. k. kontingenter. Dessa erläggas av medl. i regel varje vecka. Deras storlek beräknas med hänsyn till den risk i fråga om arbetsinställelser och eventuellt arbetslöshet, som förefinnes inom resp, förbunds verksamhetsområden. — Det syndikalistiska organisationssystemet är baserat på lokala samorganisationer (LS), i sin tur anslutna till centralorganisationen (SAC). I de lokala samorganisationerna samlas arbetarna utan hänsyn till yrke och arbetsuppgifter men uppdelas inom desamma i driftsektioner, motsvarande verkstadsklubbarna och följaktligen med ett verksamhetsområde begränsat till resp, arbetsföretag. Driftsektionerna inom samma näringsgren, yrke o. s. v. på platsen sammanslutas i ett syndikat, syndikaten i federationer, närmast motsvarande den reformistiska rörelsens fack- el. industriförbund, och dessa förenas slutl. i departement, en motsvarighet till kartellerna inom sistn. rörelse. F :s och förbundens strävan går ut på att förmå arbetsgivarna att underhandla om och sluta avtal om arbetsvillkoren, kollektivavtal (se d. o.). I regel ske uppgörelserna om arbetsvillkoren i godo. Man har beräknat, att o. 3/4 av alla lönerörelser och därmed förenade tvister mellan arbetsgivare, resp, arbetsgivarorganisationer, och arbetarnas organisationer avvecklats utan att stridsåtgärder vidtagits. Vid öppen konflikt äro f:s vapen strejk, blockad och bojkott (se d. o.; jfr även Arbetstvist). Strejken betraktas ss. ett yttersta påtryckningsmedel och tillgripes, sedan förhandlingarna icke lett till önskat resultat. Med tanke på strejker och lockouter ha inom förbunden upprättats särskilda fonder, ur vilka understöd utbetalas till medl. Under femårsperioden 1926—30 utgjorde det understöd, som de till Landsorganisationen anslutna förbunden utbetalade till sina av strejk el. lockout berörda medl., i runt tal 18,892,000 kr. I syfte att möjliggöra kontroll över arbetsförhållandena har man inom den syndikalistiska rörelsen lagt särsk. vikt vid att upprätta register, med vilkas hjälp man även söker fördela arbetstillfällena bland medl. Sådana register, en motsvarighet till vissa arbetsgivarorganisationers arbetar-register (se d. o.), ha under de senaste åren även tagits i bruk inom vissa reformistiska organisationer. Flertalet av de mera betydelsefulla förbunden lägga stor vikt vid att utbetala understöd åt medl., som blivit arbetslösa på gr. av arbetsbrist. Under femårsperioden 1926 —30 utbetalades ur förbundens arbetslöshetskassor inalles 13,400,000 kr., och sedan 1899 har i arbetslöshetsunderstöd utbetalats över 35 mill. kronor. Särsk. stor betydelse tillmätes de reformistiska organisationernas strävan att åstadkomma, upprätthålla och utveckla kollektivavtalet. Detta reglerar numera icke blott löner, arbetstid och övriga s. k. primära arbetsvillkor utan även sådana principiella frågor som arbetarnas och deras organisationers medinflytande i fråga om arbetslivet inom företagen. Det har sedan flera år tillbaka fastslagits, att arbetsgivaren ensam äger rätt att bestämma rörande arbetares antagande och avskedande samt arbetets ledning och fördelning. Praxis har dock i rätt stor utsträckning blivit, att f. och verkstadsklubbarna tillerkänts visst inflytande härutinnan. Denna utveckling har under tiden efter världskriget aktualiserat kravet på i n-dustriell demokrati (se d. o.). I Syfte att underlätta den industriella demokratiens genomförande utan lagstiftningens medverkan ha i England och även i Sverige försök gjorts att medelst arbetsfredskonferenser och arbets- — 1205 — — 1206 —