FAGEL på att delta åkdon till en början vanl. användes av förnäma unga män, vilka körde i våldsam fart, ofta med fara för livet), i sht förr: ett slags lätt, högt, öppet el. halvtäckt förnämare åkdon med fyra hjul och ett el. två säten, av vilka det främre är högre; förr även om ett slags högkullig fruntimmershatt. E. H. Faétons fall. Kopparstick av H. Goltzius omkr. 1590 efter målning av C. Cornelisz. Faff, smalt, upprättstående städ (se d. o.) med spetsig fot för fastdrivning i filbänk el. dyl. och med helt liten, plan el. buktad arbets-yta, s. k. bana. Användes för bleck-, koppar-och guldsmedsarbete. R. Fafner, Favne (isl. Fåfnir, av äldre Fadm-nir, eg.: omfamnaren), nord, myt., son till Reidmar, som han dräpte, då denne nekade att med honom och brodern Regin dela det guld, som han fått i mansbot för den tredje sonen Otr (»utter»), vilken Loke råkat döda, då Otr i en utters skepnad uppehöll sig i And-varaforsen. F. behöll nu efter Reidmars död allt guldet, som han, förvandlad till drake, ruvade över på Gnitaheden. Eggad av Regin dödade honom där Sigurd, Sigmunds son, Victoria av England 1835 i sin ponny-faetong. med det av Regin smidda svärdet Gram. Före sin död hade emellertid F. uttalat en förbannelse över den skatt, som Sigurd tillägnade sig. Sigurd erhöll av delta sitt dåd tillnamnet Fafnesbane. Se f. ö. F å f n i s m å 1. — Bildframställningar av Sigurds bedrift finnas i Sverige (se Sigurds ristningar). Den omnämnes f. ö. även i tyska forndikter. E. H. Fåfnismål (isl.), en av den äldre Eddans hjältesånger. Den inledes med ett samtal mellan Sigurd och Fafner (se denne), vilken i dödskampen uttalat förbannelsen över sin dråpare, som nu skulle äga det guld, varöver han ruvat. Då Sigurd efter att ha smakat på Fafners hjärteblod lärt sig förstå, vad småfåglarna kvittrade uppe i trädet, dödar han på gr. av dessas varningar även den falske Regin. Fåglarna råda honom därefter att på Hindarfjället uppsöka den sköldmö, som där ligger sövd av trolldom och som skall giva honom goda råd. — Dikten, som avfattats på IjdSahåttr och fornyrdislag, är ett fragment av minst två, med prosastycken sammanfogade kväden; jfr R e g i n s m å I. E.H. Faga'ceæ, se Ekväxter. Faga'les, grupp av hängeväxter omfattande de två viktiga fam. björkväxter och e k-växter (se d. o.). Faga'ra, tropiskt växtsläkte av fam. Ruta'-ceæ med 140 i alla världsdelar förekommande arter, buskar el. träd, ofta försedda med taggar, med spiralställda enkla el. sammansatta blad, små blommor och stenfrukt. Flera arter lämna högt skattat virke, ss. F. caribæ'a och F. Ptero’ta (Mellanamerika), den senare järnträ från Jamaica, ävensom F. flava västindiskt sidenträ (atlasträ, satinträ) till faner och in-läggningsarbeten. O. Gz. Fagede'niska sår, äldr^ benämning på kroniska, vanl. syfilitiska hudsår, med variga kanter och krypande utbredning. Wk. Fagel [fä'yal]. 1) Casper F., holländsk statsman (1634—88), började sin bana som advokat, ådrog sig Jan de Witts uppmärksamhet och blev tack vare honom 1670 Generalstaternas sekreterare. Vid det franska anfallet på Holland 1672 var F. en av de få, som höllo modet uppe. För att ena folket bidrog han till prins Vilhelms upphöjelse till ståthållare och blev sedan dennes trogne medhjälpare. 1672 rådpensionär i Holland, kan han nästan betraktas som Vilhelm HI:s utrikesminister, och från F. härrörde dennes manifest före tåget till England 1688. P. S. 2) Fran^ois Nicolas F., den föregåendes brorson, militär (1645—1718). General i Generalstaternas armé, blev han sedermera kejserlig tysk riksfältmarskalk och deltog med — 1213 — — 1214 —