FALBE-HANSEN kust. Ordet f. brukas även i allm. om lodräta kustbranter el. kliffer, som havet utarbetat i horisontellt lagrade bergarter. J. C. Fala'nder, Ida Amanda Maria, xylograf (1842—1927), inträdde 1865 som illustratör i »Ny ill. tidn.», i början som elev av Edw. Skill, samt förestod efter hans död (1873) tidn:s illustrationsavd. till 1877. Utom porträtt utförde F. en mängd träsnitt efter landskap och figursaker, huvudsaki. av sv. konstnärer. F:s träsnitt utmärka sig för stor klarhet och mjukhet. G. V. Fala'ng (fra. phalange, av grek, falanx, eg.: balk, bjälke), skara, anhang. 1) Anat., benämning på fingrarnas och tårnas ben. 2) Krigshist. F. kallas i allm. under antiken en slagordning med större bredd än djup. Mera spec. användes f. om de grekiska och makedoniska slagordningarna av tungt inf. Dessa utmärkte sig för blott små mellanrum mellan de olika avd., så att hela slagordningen bildade en enhet. Djupet växlade men var oftast 8 led, ytterst sällan mindre, i den makedoniska vanl. mera. En dylik f. av tätt slutna spjutbärare utvecklade i frontal strid en nästan oemotståndlig kraft. För flankanfall var den däremot mycket känslig, och den råkade under framryckning lätt i oordning samt var därför blott användbar på jämn mark. Romarna använde under ett tidigare skede också f. men övergingo snart till den smidigare manipular-taktiken (se d. o.), och i kampen mot denna dukade de hellenistiska staternas f. under. P. S. 3) Se F a 1 a n g s t ä r. Fala'ngen, en sammanslutning av moderna sv. konstnärer, vilken första gången framträdde med en utställning i Liljewalchs konsthall i Stockholm hösten 1922. Dess stomme utgöres av den från Matisse utgående genombrotts-generationen från och efter 1909. F., som representerar flera moderna riktningar från intim realism och naivism till expressionism, räknade 17 målare och en skulptör: Leander Engström, Arvid Fougstedt, Nils Dardel, Einar Jolin, Otte Sköld, Birger Simonsson, Arthur C:son Percy, Carl Ryd, Gideon Börje, Hilding Linnquist, Vera Nilsson, Sigfrid Ullman, Torsten Palm, Gunnar Svensson, Axel Nilsson, Frithjof Schüldt och Erik Hallström samt skulptören Nils Möl-lerberg. — Litt.: K. Fåhræus, »F.» (i »Ord och bild», 1925). K. E. S. Falangstä'r, falang, termer, använda av den franske socialisten Fourier (se denne) vid skildringen av hans tilltänkta framtidssamhälle. Fa'laris, envåldshärskare i Akragas på Si cilien (o. 560 f. Kr.), störtades efter en 16-årig, i stort sett förtjänstfull regering. I folktron framställes F. som ett odjur av grymhet (»F:s’ koppartjur», i vilken människor brändes levande) . W. N. Falat, Julian, polsk målare (f. 1853), är känd som en ursprunglig landskapsmålare, som ofta med små medel förstår att skapa starkt suggestiva stämningar av sina motiv, vintersnön, de dystra skogsbergen, molnen, jägarlivet. M. Bjn. Falb [falp], Rudolf, tysk skriftställare (1838—1903), spelade under sin livstid en viss roll som »väderleksprofet», i det han med växlande träffsäkerhet på grunder, som icke äro el. voro vetenskapligt antagbara, förutsade väderleken. H. K-r. Falband (ty. Fahlband), malmförekomst (se Malm), där malmmineral, oxider och sulfider av järn, koppar, kobolt och nickel, oftast magnetit och svavelkis, förekomma fint fördelade, som insprängning el. impregnation i eljest ofyndiga bergarter, vanl. kristallinska skiffrar. K. A. G. Falbe-Hansen. 1) Vigand Andreas F.-H., dansk nationalekonom och statistiker (f. 1841), chef för statens statistika byrå 1873— 77 och 1902—04, prof, vid Köpenhamns univ. 1877—1902, sedan 1893 knuten till försäkringsbolaget Danmark, åt vilket han småningom kom att helt ägna sina krafter, från 1913 som överdirektör. F.-H. tillhörde Folketinget 1881 —84 och Landstinget 1909—18, där han verkade som fri högerman. Till sin ekonomiska uppfattning var han till en början starkt påverkad av den klassiska liberalismen men fick efter studieresor i England och Amerika den uppfattningen, att liberalismen icke innebar en tillfredsställande lösning på tidens sociala frågor. Bland hans arbeten märkas hans analys av prisernas och arbetslönens historia i Danmark sedan 1400-talet (1869), »Stavnsbaandslösningen og Landboreformen set fra Nationalökonomiens Standpunkt» (2 bd, 1888—89) samt »Finans-videnskab» (2 bd, 1894—96). Jämte W. Schar-ling utgav F.-H. »Danmarks Statistik» (1878 —91). T. E-r. 2) Ida F.-H., den föregåendes syster, författarinna (1849—1922), fil. mag. 1890, lärarinna i nordiska språk och litteratur vid statens högre lärarinneseminarium o. a. högre skolor i Köpenhamn. För kännedom om Sveriges litteratur och språk arbetade F.-H. dels i undervisningen, dels genom att till danska översätta sv. förf., t. ex. Selma Lagerlöf; vidare utgav hon (jämte O. Thyregod) »Svenske Forfattere i Udvalg» (1907) samt »Svensk-dansk-norsk Ordbog» (1911—12). C.H.-E. — 1245 — — 1246 —