FALCONIDÆ Flera av hans arbeten äro också utförda i Sèvresporslin. Under inverkan av den vaknande klassicismen blevo hans senare verk alltmera storlinjiga och monumentala och förebåda hans livs storverk, den väldiga, med É. M. Falconet: Badande flicka. Louvren. genial kraft utförda ryttarstatyen av Peter den store i Petersburg. F. verkade också som förf. i konsthistoriska ämnen. M. Bjn. Falco'nidæ, se Falkartade rovfåglar. Falconifo'rmes, se Rovfåglar. Fale Bure kallas två först i 1600-talets historiska litteratur omtalade personer, vilka skola ha spelat en stor roll i striderna mellan de Sverkerska och Erikska konungarna på de sistn :s sida. F. B. d. ä. skulle ha lett hälsingarna, när de gjorde uppror mot Magnus Henriksson för att hämnas Erik den heliges död; F. B. d. y. skulle ha räddat Erik Knutsson undan Sverker d. y. Karlsson samt låtit honom förklädd vistas på sin gård, varför han belönades med stora delar av Norrland ss. län. — Ingen av de två gestalterna är historisk. Deras förekomst i litteraturen vilar ytterst på en tolkning av en gravstensinskrift, som J. Bure (se denne) lärt känna samt samme persons fantasirika konstruktion häröver. J. Bure sökte därmed skaffa åt sig själv förnämare svenska anor, än någon i hans samtid kunde uppvisa. — Litt.: L. Bygdén, »Om ursprunget till den historiska myten om F. B.» (i »Samlaren», 1890). b. Falémé, v.-biflod till Senegal, Afrika, o. 600 km. lång, upprinner i Futa Djallon och mynnar ovanför Bakel i franska kolonien Senegal. Sträckvis segelbar. H. Bm. Fale'rii, antik stad och fästning i Etrurien, nuv. Civita Castellana (c:a 35 km. n. om Rom), med en icke etruskisk befolkning (f a 1 i s -k er). F. bjöd romarna långvarigt motstånd och anslöt sig flera gånger till Roms fiender. 241 f. Kr. tvangs staden att ge sig, och invånarna flyttades ned på slätten (Æquum Fa-liscum). C:a 1000 e. Kr. återvände befolkningen upp till den starka, naturliga befästningen, som förstärktes genom ringmurar, inom vilka man funnit tempel med rika arkitekt urornament o. d. från förromersk tid. N. V. Fale'rnervin, Falernum vinum, ett av antikens högst uppskattade vin, odlades i Ager Falernus, särsk. trakten mellan floderna Vul-turnus och Savo. Det stod högst i anseende under tiden omkr. Kr. f., då det prisades av bl. a. Horatius, men synes under Plinius d. ä:s tid i uppskattning ha stått tillbaka för vinerna från Ager Statanus. De nuv. italienska vinerna fa-lerno rosso och falerno bianco äro lätta, röda och vita viner av ganska enkel kvalité. Wk. FaTeron, ort och hamn vid den öppna bukten s. om Aten mellan Kap Kolias och Pireus. F. var Atens äldsta landningsplats, som övergavs, då Pireus anlades. Trol. indrogs det ej inom »de långa murarna». Av de gamla templen åt Demeter, Athena Skiras, Zeus och »de okända gudarna» har man blott funnit få rester. Somliga forskare vilja söka det antika F. längre inåt land, halvvägs till Aten. I vår tid är F. en välbyggd villa- och badort. N. V. FaTerts (ty. Fahlerz, av fahl, blekgul o. d., jfr sv. falna och falaska, och Erz, malm), en grupp blygrå, metallglänsande mineral, vilka kristallisera i tetraedrar och kemiskt äro dub-belsalter av arsenik- el. antimonsvavlighet med svavelkoppar, städse med någon inblandning av silver, järn el. zink. Den vanliga antimon-f., vilken oftast helt saknar arsenik, är i regel mörk, nästan svart, medan arsenik-f. mestadels är ljusare och kallas ljus f. F. är en viktig kopparmalm, stundom en värdefull silver-(Freibergit) el. kvicksilvermalm (Spanio lit). — F. brytes flerstädes i Tyskland, Claus thal, Feiberg, Przibram i Böhmen, i Comwall, Kalifornien, Mexico, Chile och Bolivia. K. A. G — 1251 — — 1252 —