Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fangen, Roland - Fango - Fangobad - Fani, Amedeo - Fanjunkare - Fanning islands, Amerikaöarna - Fan Noli - Fano - Fanon (fanam) - Fanpluton - Fant - Fant, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FANGO
spelen ”Syndefald”
(1920), ”Fienden”
(1922), ”Den
forjæt-tede dag” (1926) och
romanerna ”De
sva-ke” (1915), ”Slægt
föder slægt” (1916),
”En roman” (1918),
”Krise” (1919),
”Nogen unge mennesker”
(1929; sv. övers.
1930). Dessutom har
han utg.
essaysamlingarna ”Streiftog
i digtning og tænkning” (1919) och ”Tegn og
gjerninger” (1927). F.S-n.
Fango, ett svavelhaltigt, gyttjeliknande
mineralslam av vulkaniskt ursprung, som
förekommer i vissa kratersjöar och heta källor,
särsk. i n. Italien (Battaglia nära Padua). F.
har i stor utsträckning tagits i medicinskt bruk
(se F a n g o b a d). K. A. G.
Fangobad, ett medicinskt bad, varvid
patienten först ei håller en Vz—1 tim. lång
inpackning i till 45°—50° C. upphettad fango (se d.
o.), som lägges i ett tjockt lager över de
kroppsdelar, som skola behandlas. Därefter
gives ett vanligt karbad (se Bad). F.
användas huvudsaki. mot reumatiska åkommor.
T.H-n.
Fani, A m e d e o, italiensk jurist, publicist
och politiker (f. 1891), advokat, anslöt sig till
den fascistiska rörelsen april 1921, från 1927
fascistisk deputerad, understatssekreterare i
utrikesdep. sedan 1929. Th.
Fanjunkare (vid art. styckjunkare) är
sedan o. 100 år den högsta
underofficersgra-den vid armén; vissa jämnställda
befattningshavare vid intendenturkåren kallas
förvaltare. F., utom till f. befordrad
officersaspi-rant, räknar numera tjänsteställning i likhet
med underlöjtnant. I allm. placeras f. till
tjänstgöring ss. adjutant vid kompani och
motsvarande förband, där han tager närmaste
befattning med expeditions- och förrådstjänst.
E. O. B.
Fanning islands [fä’nirj ällandz], A m e r
i-k a ö a r n a, 5 låga korallöar (Fanning,
Christinas, Jarvis, Palmyra, Washington) i mellersta
Polynesien i Stilla havet; 662 kvkm.; 553 inv.
(1926; 45 vita). F. tillhöra den engelska
Gil-bert and Ellice islands colony. ön F. (40
kv.-km.) är station på undervattenskabeln Canada
—Australien. En ny kabel från Bamfield till
F., utlagd 1926, är världens längsta kabel utan
mellanöverdrag (6,386 km.). O.P.
Fan Noli, albansk politiker, f. antagl. mot
slutet av 1880-talet nära Adrianopel. Urspr.
lärare vid en grekisk skola i Alexandria,
begav sig F. N. senare till U. S. A., där han bland
albanska emigranter verkade för bildandet av
en självständig albansk kyrka och slutl. lät
proklamera sig ss. biskop. Återvänd till
hemlandet, lyckades han bli vald till deputerad i
den albanska nationalförsamlingen för Koritza
och kastade sig ss. sådan med iver in i den
albanska politiken, varvid han förband sina
kyrkliga strävanden med de demokratiskt
inriktade strömningarna i den albanska
politiken. Han kom därigenom i motsättning till
det av Ahmed Zogu (se denne) ledda politiskt
konservativa och religiöst muhammedanska
partiet. Motsättningen blev akut i början av
1924, då Ahmed Zogu på det demokratiska
partiets tillskyndan blev skjuten och svårt
sårad. En demokratisk upprorsrörelse i s.
Albanien tvang Ahmed Zogu i juni s. å. att
lämna landet. Med jugoslaviskt bistånd
organiserade denne emellertid en motrörelse i n.
Albanien, och lyckades i dec. s. å. vinna
hegemonien över Albanien; det demokratiska
partiet skingrades, och F. N. måste fly. C.F.
Fano [-å], stad i prov. Pesaro e Urbino,
Italien, vid Adriatiska havet; 11,689 inv. (1921).
— Den av gamla murar och djupa vallgravar
omgivna staden äger en domkyrka från
1200-talet, S:t Fortunato, och åtskilliga gamla
palats. Flera fornlämningar finnas, däribland
ruinerna av en till Augustus’ ära uppförd
triumfbåge. M. Bjn.
Fanon (även fanam), indiskt mynt, urspr.
av guld, från 1500-talet av silver och sedan
1600-talet slaget av Holland, Frankrike,
England och Danmark (se R o y a 1 i n) för deras
indiska besittningar. Nu präglas f. för franska
Indien (Pondichéry) = Vs rupee = 2 annas =
24 caches = o. 17 öre. N. L. R.
Fanpluto’n, se Fanvakt.
Fant (gammalt lån från mlty., av ital. fante,
pojke, dräng, av lat. inf ans, stam: infant-, barn,
se Infant), i sht i nord- och västsv. dial.:
landstrykare, tiggare; skälm; fåne; förr även i
den äldre betydelsen tjänare o. d. — Härtill i
sv. dial. fem. fänta. En variantform är sv.
fjant. E. H.
Fant, släkt urspr. stammande från Finland
och känd sedan 1500-talet. Släktnamnet
antogs av rådmanen i Vasa Mikael F. efter
Fan-tas gård i Österbotten. Under ”stora ofreden”
överflyttade till Sverige dennes sonsons son,
prosten Erik Mikael F. i Alfta (1676—1746),
far till e. o. hovpredikanten och kyrkoherden
i Eskilstuna Mikael F. (1718—54), vars son var
nedannämnde F. 1), och till teol. d:rn och
kyrkoherden i Leksand Johan Mikael F.
(1735—1813), fullmäktig för Västerås stifts
— 55 —
— 56 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
