Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och administrativ indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
uppträder inom barrskogen utom de
högnordiska lövträden en mot s. växande
inblandning av ädla lövträd, liksom i mellersta och s.
Sverige. Inom större delen av sjöplatån
anträffas blott lind, så att man här i mellersta
F. talar om ett iindbälte. Men inom
sjöplatåns s. del uppträda dessutom samtidigt hassel,
lönn och alm. Detta s. k. lönnbälte, i vars s.
del man även möter ask, når ända ned till s.
kusten, längs vilken man träffar en smal zon
med ek (Quercus peduncula’ta), det s. k.
ekbältet. Denna uppträder även på Åland jämte
oxel och idegran. Om hela s. F. gäller
emellertid, att granen, liksom i s. Sverige n. om
Skåne och Blekinge, överallt är det
ojämförligt vanligaste trädet, och att de i detta
granbälte förekommande ädla lövträden endast
bilda smärre lunddälder. Hela s. F. tillhör
därför det s. barrskogsbälte, som även omfattar
nämnda delar av vårt land. N. om
barrskogsgränsen, i Enontekis belägen c:a 375 m. ö. h.,
i Enare åtskilligt lägre, utbreder sig
björkskogsbältet. Med en vertikalbredd av knappt
mer än 100 m. täcker det den torra terrängen
och bergens nedre sluttningar fram mot
Ishavskusten. På denna, ung. vid juliisotermen
för 10°, möter polartundran. Dess kalmarker
motsvaras på de högre bergen ovan
björkskogs-gränsen av fjällregionen. Berg, som äga sådan,
kallas på svenska fjäll, på finska tunturi
(jfr Tundra), försvenskat i Gällivare
Dundret. På dessa dominera ovan skogsgränsen,
liksom på polartundran, rishedar med mossor
och lavar. Dessa klimatiska vegetationer —
fjäll- och polarvegetationen samt skogstäcket —
äro mångenstädes undanträngda av
sumpvege-tationer. De bestå dels av mossar och myrar,
dels av skogskärr (kärrmarker med långsamt
växande barr- el. lövträd) och äro mest
utbredda i landets mellersta delar, där de intaga
ända till 53 % ai hela arealen. Deras
förekomst beror av svag och odeciderad lutning
bos landytan, d. v. s. av dålig dränering, men
även av klimatiska förhållanden, som gynna
försumpningsprocesserna. Sumpmarkerna ha
dels uppkommit genom att sjöar och vikar
vuxit igen, dels genom att skog försumpats. De
intaga nu 35,7 °/o av hela F :s areal. En annan
viktig vegetationstyp, som mångenstädes
undanträngt den ursprungliga skogen, är
kulturvegetationen. De huvudsakliga
vegetationsty-perna beräknas nu intaga följ, arealer: kvkm.
Kulturmarker (åker och äng) ......... 32,330
Fiäll och tundra ..................... 8,354
Impediment inom skogsbältet.......... 956
Skogsmarker och skogbevuxna kärr .. 201.380
Sumpmarker .......................... 92,260
J.F.
Djurvärlden överensstämmer i huvudsak med
Skandinaviens men erbjuder dock på gr. av
landets östliga läge och dess nära förbindelse
med Nordryssland vissa avvikande drag. En
del former med östlig utbredning, ss.
flygekorren, dvärgmusen, tyska haren (i Sverige
inplanterad), flodillern och sommargyllingen,
förekomma i F. men saknas i Sverige. Andra
former åter, ss. mullvaden, illern, näktergalen,
dvärgmåsen, ha trängt högre upp mot Norden
än i Sverige. Vidare saknas många av de i
Skandinavien förekommande formerna med
sydlig och västlig utbredning. Så förekomma
t. ex. varken kronhjorten el. rådjuret och
egendomligt nog icke heller vår vanliga kattuggla.
Liksom inom Sverige äro vildrenen och bävern
utrotade, de stora rovdjuren, björnen och
vargen undanträngda till de nordliga obygderna
och lodjuret statt i starkt avtagande. Ett
anmärkningsvärt förhållande är, att den ringlade
sälen finnes i insjöarna Ladoga och Saima. En
mängd vadar- och simfåglar häcka vid
kusterna och inuti landet vid de talrika sjöarna och
vattendragen. Av fiskfaunan må endast
nämnas laxen, siken och siklöjan, vilka äro
föremål för ett givande fiske, liksom strömmingen
i skärgårdarna. H.W.
Befolkning och administrativ indelning.
Län Kvkm. Inv. 1928 Inv. pr kvkm. land
Nylands (Uusimaa) 12,139 491,599 43,s
Åbo-Björneborgs (Turku-Pori) 22,874 519,367 23,9
Tavastehus (Häme) 20,970 384,303 22,o
Viborgs (Viipuri) .. 43,115 609,613 19,5
S:t Michels (Mikkeli) 23,288 210,546 12,7
Kuopio 44,096 376,304 10,4
Vasa (Vaasa) .... 41,348 578,545 15,1
Uleåborgs (Oulu) .. 178,945 414,358 2,5
Landskapet Åland .. 1,442 27,156 19,o
Hela riket 388,217 3,611,791 10,5
Sedan gammalt har F. varit indelat i 9
landskap: Nyland, Egentliga F., Satakunta,
Tavast-land, Savolaks, Karelen, Österbotten och
Lappland. Till det nuv. F. hör även en del av det
gamla svenska landskapet Västerbotten.
Av befolkningen voro 1928 1,785,098 av
mankön och 1,826,693 av kvinnkön, el. 1,000 män
på 1,023 kvinnor. S. å. bodde 2,974,395 el.
82,4 % av inv. på landsbygden och 637,396 el.
17,6 °/o i städerna.
F :s befolkning har trots krig och missväxt
tillvuxit ganska hastigt under de senaste två
årh. 1750 var inv.-antalet blott 421,537 el. 1,«
pr kvkm., 1800 hade det nästan fördubblats
och var 832,659 el. 2,9 per kvkm., 1850 1,636,915
el. 4,o pr kvkm. och 1900 2,712,562 el. 8,2 pr
kvkm. Den hastiga folkökningen har
framkal
Uppslagsbok. IX. — 449 ______
— 450 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
