- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 9. Falkenberg - Francolinus /
519-520

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands frihetskrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLANDS FRIHETSKRIG

Karta över Tammerforsoffensiven i mars 1918.

alisering. — Den ryska marsrevolutionen 1917
och dess följder, bl. a. Kerenskijs kyliga
hållning efter nedslåendet av den första
bolsje-vikresningen i juli s. å., kommo aktivisterna
att samla sig om uppgiften att fördriva de i
Finland förlagda ryska trupperna, vilka
uppträdde alltmera tygellöst. För ändamålet
uppstod den rörelse, som ledde till bildandet av
Finlands skyddskårer (se Finland,
för-svarsväsen) och vilken vann anslutning även
bland socialdemokraterna. Bolsjevikernas
övertagande av makten i Ryssland i nov. s. å.
och deras godkännande av den kort därpå
kungjorda finska frihetsförklaringen syntes
möjliggöra en fredlig lösning. Bakom Lenins
löfte låg dock bevisligen avsikten att på
revolutionär väg återerövra Finland, förbindelser
underhöllos mellan de finska
socialdemokraterna och de ryska bolsjevikerna, och de
sämre arbetarelementen förenade sig med den
ryska soldatesken till ordningsstörande
uppträden. ”Röda” garden bildades till motvikt
mot de ”vita” skyddskårerna. Då den röda
ledningen ställde sig upprorisk mot den av
lantdagen tillsatta regeringen och dess syften,
var kriget oundvikligt. Politiskt
karakteriserades läget därav, att den ryska regimen
biträdde de röda med vapen och genom sin
representant i Finland beordrade de där
för-agda ryska trupperna att inskrida mot de vita.
Enl. utfärdade dagorder skulle dessa trupper
återerövra Finland med bistånd av de röda
gardena. Sedan Ryssland i Brest-Litovsk
förpliktat sig att draga sina trupper ur landet,
blev dock förhållandet officiellt det, att de i
kriget deltagande ryska trupperna betraktade

sig ss. uppgående i den
röda upprorsrörelsen.
— Dessa trupper
utgjorde: 42:a armékå
ren, förlagd i Helsing
fors, garnisoner i fäst
ningsområdena samt en
del manskap, tillhö
rande flottan och
kustbevakningen. Samman
lagda styrkan torde
ha uppgått till o.
80,000 man, dock
demoraliserade genom
revolutionen och ulan
ordnade
befälsförhål-landen, vadan den ope
rationsdugliga styrkan,
sedan en del reformer
genomförts, kan
beräknas till högst o.

30,000 man. De röda gardena uppgingo till
ung. liknande styrka men förfogade över vapen
för endast 10,000 man och ledo brist på
befäl. Tillsammans bildade dessa element den
röda armén, vars högste befälhavare blev
journalisten Haapalainen; generalsstabschef
blev Aaltonen, liksom den förre en man
utan militär bildning. Den i verkligheten
bestämmande blev ryske översten S v e t j n
i-k o v, vilken blev adjutant hos
överbefälhavaren. Även övriga högre poster bekläddes med
rödgardister, sekunderade av ryska officerare.
Organisationen utbyggdes med stor energi, bl
a. genom nyrekryteringar. — 28/i gingo de röda
till besittningstagande av s. Finland med
huvudstaden, varvid intet nämnvärt motstånd
kunde presteras. Regeringen hann nätt och
jämnt sätta sig i säkerhet till s. Österbotten.
Några dagar tidigare hade den åt generalen
Gustaf Mannerheim uppdragit att
återställa ordningen i landet. Han förläde sitt
högkvarter till Vasa och begynte omedelbart
organisationen av stridskrafterna. Till
förfogande stod för ändamålet det manskap, som
anmält sig till skyddsrörelsen och vars rull
föring och utbildning påbörjats i slutet av
1917, vidare jägarna, vilka nu successivt
återbördades, de sista i slutet av febr. De utgjorde
en utomordentlig tillgång av kunnigt befäl,
näml. 13 majorer, 41 kaptener, 66 löjtnanter,
157 fänrikar och o. 730 underbefäl. I slutet
av febr, förfogade man över hjälpligt
organiserade förband till en styrka om 10,000 man;
sedermera ökades styrkan bl. a. med värvade
trupper, så att antalet % utgjorde o. 30,000.
Vid denna tid hade jämväl allmän värnplikt

— 519 —

— 520 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 2 21:26:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-9/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free