Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finn, Jätten - Finn (frisisk konung) - Finnar - Finnberg, Gustaf Vilhelm - Finnbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINN
”Jätten Finn”. Stenskulptur i Lunds domkyrkas
krypta.
nen. Den förra har tolkats som jätten F., den
senare som F :s hustru med barnet.
Stadsbefolkningen har gjort det tillägget till sägnen —
hos allmogen förekommer det aldrig —, att
F. och hans hustru i vredesmod sökte riva
omkull pelarna och därmed kyrkan men
förvandlades till sten. Lundasägnen har fått
litterär behandling av Esaias Tegnér i ”Gerda”.
Om kryptbildernas verkliga betydelse ha en
mängd hypoteser framställts, men de ha nu
av Hj. Holmquist och O. Rydbeck
definitivt visats vara framställningar av Simson i
templet och Simson med Delila i famnen. —
F.-sägnen har ej uppstått i Norden utan på
Irland, varifrån den lånats hit redan i hednisk
tid, då den tillämpades på asagudarna, som
gjorde upp med en jätte, att han skulle bygga
Asgård åt dem mot att få sol och måne och
Freja i lön, om byggnaden var färdig inom
viss tid. Den egendomliga bestämmelsen om
sol och måne i lön beror på en missförstådd
irisk edsformel, som ordagrant översatt lyder:
”jag ger sol och måne”, men som betyder:
”jag svär vid sol och måne”. Namnet F. torde
vara identiskt med det iriska hjältenamnet F.
(se F i n n-c y k e 1 n). — Litt.: C. W. v. Sydow,
”Studier i F.-sägnen” (i ”Fataburen”, 1907—
08); Hj. Holmquist i ”Kristendomen och vår
tid” (1911); O. Rydbeck, ”Lunds domkyrkas
byggnadshistoria” (1923). v.S-w
Finn, Folcwaldes son, en frisisk konung,
omtalad i det angelsaxiska Finnburgfragmentet, i
”Beowulf” (se d. o.) och i ”Widsith” (se d. o.).
Genom förräderi av jutar (eotenas) i F:s tjänst
uppstår en strid med danska gäster under
befäl av den danske fursten Hnæf, F :s svåger,
varvid F:s son stupar och F. fäller Hnæf.
Fred slutes mellan F. och de överlevande
danskarnas ledare Hengest, men striden blossar
upp på nytt, och F. faller. — Litt.: R. W.
Chambers, ”Beowulf” (1921). v.S-w.
Finnar (hos Tacitus fenni, Ptolemaios
phin-noi; förr med vidsträcktare betydelse än nu,
jfr att i Norge lapparna kallas finnar; av
omstritt ursprung; antagl besläktat med verbet
finna och tolkat som ”vandrarfolk” el.
”sam-larfolk” el. sannolikare ”spårjägare”, ”jägare”).
Med f. förstås i nutida sv. språkbruk eg.
personer, som ha finska till modersmål; därjämte
nyttjas ordet i äldre språkbruk (och av
finsksinnade personer allt fortfarande) i betydelsen
”medborgare i Finland” (= finländare, se
d. o.). I äldre vetenskaplig litteratur stundom
= finno-ugrier (folk, som tala finsk-ugriska
språk) el. = östersjö-f. (folk som tala
östersjö-finska språk). F. torde ha bott i (s.) Finland
sedan vår tideräknings början, kanske längre.
De östersjöfinska folkstammarna ha i
förkris-ten tid kommit till Östersjötrakterna från ö.
el. s. ö., möjl. från nuv. guv. Moskva och
angränsande trakter. Om en enhetlig finsk ras
el. folktyp kan ej vara tal, i vilken bemärkelse
man än fattar ordet f. Jfr Finland,
befolkning. Bj.C.
Finnberg, Gustaf Vilhelm,
finländsksvensk målare (1784—1833). Efter studier å
Konstakad. i Stockholm, vars kungl. medalj
han lyckades erövra, bosatte han sig i Åbo.
Ruinerad genom den stora branden där 1827,
flyttade han åter till Stockholm, där han levde
i armod till sin död. F:s produktion,
mestadels porträtt och religiösa motiv, är
representerad i Göteborgs museum av ett vackert
porträtt av Egron Lundgrens moder, i vilket F:s
goda karakteriseringsförmåga och rika
färgskala komma till sin rätt. B.B.
Finnbo, fyndort för mineral, belägen strax
n. om den gamla vägen mellan Falun och
Sundborn, c:a 3 km. ö. n. ö. om staden och
1,6 km. v. om gården Finnbo. Urspr. var här
ett litet kvartsbrott i en pegmatitgång, där J. G.
Gahn gjorde stora fynd av såväl mycket
sällsynta mineral som för vetenskapen helt nya.
Gahn, Berzelius, W. Hisinger och A. L.
Hedenberg ha beskrivit mineral därifrån. Med
hänsyn till den här förekommande
mineralassociationen erinrar fyndorten om Broddbo,
Kårarvet och Ytterby (se d. o.). Av de mineral.
— 531 —
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
