FJÄDERDOSA prydnad vid kungl. galakorteger samt i begravningsståten även i det borgerliga li vet, ävenså i cirkushästens klassiska utrustning. F. tillhörde även, särsk. under barocken och rokokon, sängtakets utsmyckning. I. Fjäderdosa, fjäderhus, cylindrisk metall-plåtsdosa, som i urverk omgiver drivfjädern. Fjäderfä, gemensam benämning på domesti-cerade höns- och simfåglar. Fjäderfäavel. Tamfjäderfän ha förekommit i Sverige sedan urminnes tider, aveln har emellertid först under förra årh. börjat bli föremål för någon större uppmärksamhet. Gås-aveln är äldst och synes ha idkats redan under stenåldern, hönsaveln från tiden omkr. Kr. f.; ank- och kalkona vein äro däremot av betydligt yngre datum. På 1840-talet ökades intresset för fjäderfäskötseln, och under de närmast följande decennierna förbättrades djurmaterialet genom import av fjäderfän, spec. höns. Efter 1860 började man intressera sig för odling av rasrena djur och därmed för en ordnad f. Den första föreningen för f:s främjande bildades i Stockholm 1884, och den första fjäderfäutst. hölls i Stockholm 1885. Vid denna tidpunkt började också A. Lagergren sitt förtjänstfulla arbete på f:s område, dels genom anläggandet av egen mönsterhönsgård, dels genom utgivandet av tidskr. och böcker rörande fjäderfäskötseln över huvud. 1898 bildades Sverges (allmänna) f.-f ö r e n i n g, som åtnjuter statsanslag sedan 1904. Genom denna förenings verksamhet har f. förts framåt och blivit en lönande binäring. Föreningens verksamhet rörande aveln omfattar propaganda för odling av rasrena fjäderfän, vilket sker genom en upplysningsverksamhet, omfattande kurser, föredrag, utgivandet av tidskr. och annan litteratur ävensom anordnandet av tävlingar, utst. och värpkon-troll samt premiering. Dessutom verkar föreningen för framställning av förstklassiga avelsägg och avelsdjur genom en avelscentra-verksamhet. Vidare bedrives i Sverige en omfattande forskning över ärftlighetsförhållandena hos fjäderfän, näml, vid Inst. för husdjursföräd-ling vid Tumba och f. n. vid Zoologiska inst i Lund. Slutl. bör nämnas att ett energiskt arbete till f:s främjande har utförts av många enskilda personer, särsk. genom produktion och försäljning av prima avelsägg och djur. Resultatet därav har blivit, att man ganska allmänt börjat inse betydelsen av att hålla prima djur ss. en av de första förutsättningarna för uppnående av en god räntabilitet av denna näringsgren. — Samtidigt som tillbörlig hänsyn tages till de yttre rasegenskaperna Hönsgård vid Zoologiska institutionen i Lund. vid f., i syfte att uppehålla största möjliga jämnhet inom resp, raser, lägges allt större vikt vid djurens produktion och livskraft m. fl. från ekonomisk synpunkt viktiga egenskaper. F. är den mest utbredda av all husdjurs-avel och av stor betydelse som binäring i hela vårt land. S. k. sportsavel, d. v. s. med huvudvikten lagd vid kroppsform och fjäderfärg m. fl. yttre karaktärer hos djuren, synes vid avelsarbetet få en allt mera underordnad betydelse till förmån för egenskaper, som betrygga ett gott ekonomiskt resultat. N.O. Fjäderfäavelsföreningar. Sveriges f j ä-derfäavelsförening (S. F. F.), intill 1931 kallad Sveriges allmänna fjäderfäavels-förening (S. A. F. F.), bildades 1898 och har f. n. 15,000 medl. I varje län har föreningen underavd.. Malmöhus läns f., Kristianstad läns f. etc. Den åtnjuter statsanslag sedan 1904, dess länsföreningar erhålla anslag från resp, hushållningssällskap. övriga föreningar äro Svenska fjäderfäodlareklubben och Sveriges fjäderfäodlares riksförbund, det senare fr. o. m. 1931 anslutet till S. F. F. N.O. Fjädergräs, fjäderstipa, Stipa penna'ta, den enda av detta stäppgrässläktes o. 100 arter, som förekommer i Sverige, dels viltväxande i Västergötland, dels odlad i rabatter och stenpartier. F. är 0,s—1 m. högt, med styvt strå, borstlika, ofta hoprullade blad, gles vippa med intill 35 cm. långt, fjäderlikt borst. A.V-e. Fjäderhammare, maskindriven smidesham-mare, där den drivande kraften förmedlas av en grov bladfjäder (se Hammare.) R. Fjäderhamn, ett i sagor, sägner och myter ofta omtalat medel att förvandla sig till fågel. I typisk form träffas motivet i svanjungfru-sagorna, i vilka en yngling ser tre svanor slå sig ned vid en sjö, lägga av sig sina f. och därmed förvandlas till flickor som bada. Han — 667 — — 668 —