Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floding, Per Gustaf - Flodkarp - Flodkrabba - Flodkräftsläktet - Flodman, Anders - Flodman, Gustaf Ferdinand - Flodman, Carl - Flodmark, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODKARP
1766 upprättade han med ständernas bistånd
en gravyrskola, vilken på gr. av F:s alltmera
framträdande karaktärslyten fick ringa
betydelse som konsthärd men som spelade en viss
P. G. Floding: Adolf Fredrik omgiven av
riksstånden. Kopparstick efter Cochin.
roll vid Ritarakad:s återupprättande 1768. Vid
denna blev F. sekreterare 1768 och prof. 1773.
F:s verksamhet både som lärare och konstnär
hämmades genom hans brister som människa.
Genom sin egoism och trätlystnad blev han
invecklad i en rad skandalösa processer med
elever, kolleger och anhöriga, utmynnande i
hätska pamfletter om motparten. 1777
berövades F. allt inflytande vid Konstakad., och
1779 indrogs hans skola. — F. anses ej utan
skäl som Sveriges förnämste kopparstickare.
Bland hans o. 170 stick intager allegorien över
Adolf Fredrik hedersplatsen genom överlägset
gravstickelarbete, briljant form och utsökt
ljusspel. Flera av hans figurstick, ss. ”Den
ömma modern” och ”Sovande flicka”, stå
synnerligen högt, liksom hans fåtaliga porträtt,
bland vilka märkas Roslins, Ulrika Fredrika
Tessins, Gustav Vasas och särsk. den i
naturlig storlek utförda bröstbilden av Gustav III.
I hans senare arbeten framträder en viss
hårdhet och torka. F. utgav bl. a. ”Handlingar
rörande en ny uppfinning i gravuren” (1766).
— Litt.: L. Looström, ”Den sv. konstakad.”
(1887); C. U. Palm, ”P. G. F. och hans
konst
närskap” (i ”Meddelanden från Föreningen
för grafisk konst”, 3, 1896). G.V.
Flodkarp, fiskart, se B a r b.
Flodkrabba, Po’tamon (Telphu’sa), en ätlig
sötvattenskrabba med framtill bred,
tvärhuggen, bakåt avsmalnande, välvd, brun el. grön
ryggsköld. F. lever i floder och sjöar i
Medelhavsländerna mellan rötter och stenar men
går även upp på land. Den omnämnes redan
av Plinius och finnes ofta avbildad på sicili-
Flodkräftsläktet, Potamo’bius (A’stacus),
tillhörande fam. Asta’cidæ av de långsvansade
anska mynt. I varmare länder förekomma
andra arter av samma släkte. O.C-n.
tiofotade kräftorna, har i motsats till
hummern en slät el. nästan slät panntagg och
sista bröstringen rörlig. I Europa finnes
förutom vår vanliga kräfta (se d. o.), P. a’stacus,
3 arter: P. terre’ntium med smal nästan
valslik huvudsköld — lever huvudsaki. i
bergstrakter (i Schweiz, Tyskland, Österrike, Ungern,
England och Iberiska halvön) —, P.
leptoda’c-tylus med långa smala klor (i Östeuropa, särsk.
Ryssland), P. pa’llipes med svarta el. bruna
ägg (i Sydeuropa och s. v. Tyskland). I
Nordamerika förekomma andra arter. O.C-n.
Flodman, Anders August Eugen,
skriftställare (1835—84), student i Uppsala 1854,
medl. av N. S. (Namnlösa sällskapet), utgav
1867—72 ”Eskilstuna tidn.”, var 1872—84
litteratur- och teaterkritiker i ”Aftonbladet”. F.
utgav ”Kritiska studier” (1872) samt noveller
och romaner (”Blad ur min praktik”, 1860,
”En själfständig man”, 1861). H.E.
Flodman, Gustaf Ferdinand,
maskiningenjör (1846—1925), utövade större delen
av sin verksamhet ss. maskinkonstruktör vid
W. Lindbergs verkstad i Stockholm. F. är mest
känd som konstruktör av den efter honom
uppkallade slidregleringen å sjöångmaskiner.
T.Hrn.
Flodman, Carl Samuel, målare och etsare
(1863—88), var elev vid Konstakad. 1883—86,
erhöll kungl. medaljen 1887. F. utförde
under sin korta konstnärsbana en rad finstämda
och försynt realistiska landskapsdukar,
oftast strandbilder, med motiv från Stockholms
omgivningar. Ett antal etsningar från sista
halvåret av hans levnad präglas av elegans i
linjen och finhet i tonen. G.V.
Flodmark, Johan Hugo Andreas, arkivarie,
teaterhistoriker (1837—1927), 1896—1914
föreståndare för Stockholms stads arkiv. F:s
ytterst värdefulla teaterhistoriska forskningar
resulterade i bl. a. ”Kongl. sv. skådeplatsen i
Stockholm 1737—1753” (1887), ”Stenborgska
skådebanorna” (1893), ”Bollhusen och
Lejonkulan” (1897) och ”Elisabeth Olin och Carl
— 775 —
— 776 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
