Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugsnappare - Flugsvampar - Flugvikt - Fluidalstruktur - Fluiditet - Fluidum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLUGSVAMPAR
bon. I Sverige finnas 4 arter av släktet
Mus-ci’capa. Samtliga dessa äro flyttfåglar. — M.
fice’dula, grå flugsnapparen, är ovan gråbrun
med mörka fläckar på huvudet, under vit med
Svart och vita flugsnapparen, Muscicapa atricapilla.
gråbruna fläckar. Längd 160 mm. Den är en
av våra allmännaste fåglar och finns över hela
landet. Sitt bo bygger den än i ett ihåligt
träd, än på en gren el. på en huslist. Äggen
äro 4—7, grönaktiga med brunröda fläckar. —
M. atricapi’lla, svart och vita f. Hannen är
ovan svart, pannan, en fläck på vingen och
undersidan vita. Honan är ovan grå,
undersidan gråvit. Längd 140 mm. Finns i hela
landet, mindre talrik norrut. Häckar i ihåliga
tiäd, där de 6—8 ljusblå, ofläckade äggen
läggas. — M. colla’ris, halsband-f. Hannen är lik
föregående men har ett brett vitt band över
nacken och en större vit pannfläck. Honan
lik föregående arts. Längd 130 mm. Sydlig
form, häckar hos oss endast på Gotland.
Äggen likna föregående arts. — M. parva, lilla f.,
har endast tillfälligtvis iakttagits i landets s. ö.
delar. Y.Ln.
Flugsvampar, Amani’tæ, en avd. av
hattsvamparnas skivlingar med slida, ringformiga
valkar el. fjällkransar vid basen av foten, vilken
hos de flesta arterna har ring. Flertalet
arter ha å hattens ovansida löst liggande fjäll el.
vårtor, rester av ett yttre hölje. Fröstoftets
färg är vit och fröskivorna oföränderligt
vita. — Hit höra våra giftigaste svampar, bland
dem den allmänt förekommande brandgula
f. (Amani’ta musca’ria), som har lysande röd
hatt med vitaktiga fjäll; foten är vid basen
uppsvälld med kransar av fjäll. Synnerligen
giftiga äro följ.: lömska f. (A. phalloi’des),
som har grön-, brun- el. gulaktig hatt samt
stor slida vid fotens bas; den allmännare
vitgul a f. (A. mappa), som har vit-halmgul hatt
och vid fotens bas en tjock, bollformig slida
med tydlig kant; samt den mindre allmänna
v i t a f. (A. viro’sa), som är alldeles vit med
lökformig, uppstående, tunn slida vid fotens
bas. — En god matsvamp är rodnande f.
(A. rube’ scens), som har rödbrun-rödbrunaktig
hatt med små, gråaktiga fjäll el. vårtor samt
vid fotens bas svaga fjällkransar. Vid
sönder-delning går svampens kött i rött, i sht hos
äldre exemplar. — Om de starkt särskiljande
kännetecknen för ljusa f. och ljusa
champinjoner, se Champinjoner. Om de hos f.
påträffade gifterna muskarin, svampatropin,
amanitin etc., se Svampgifter. W.B.
Brandgul flugsvamp, Amanita muscaria.
Flugvikt, viktklass i boxning (se d. o.) med
en maximivikt av 50,802 kg.
Fluida’lstruktur, petrogr., se Struktur.
Fluidite’t, fys., se Viskositet.
Flu’idum (lat.), eg. ett flytande ämne, en
vätska. F. är ett ord, som härrör från den
tid, då vissa fysikaliska egenskaper (t. ex.
elektricitet, se d. o., hos elektriserade kroppar)
ansågos förorsakade av närvaron av en
viktlös vätska. N.R-e
— 823 —
— 824 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
