Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor - Folkinitiativ - Folkkommissarie - Folkkonsert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKINITIATIV
rade studentkretsar. Den första f. öppnades i
Borgå inom svenskspråkig bygd 1889.
Inflytande från Danmark var även här rätt starkt
i början, men de finska f. stå dock i det hela
närmare de sv. i sin allmänna prägel.
Finland har nu 57 f., av vilka 15 äro
svenskspråkiga. En av de sistn., Sv. folkakad. i
Borgå, lämnar vidaregående undervisning åt
elever, som förut genomgått andra f. Antalet
elever 1930—31 var 2,734, därav 509 i de sv.
skolorna. Nu gällande lag för statsunderstöd
(1930) medgiver sådant till 65 °/o av en skolas
driftskostnader.
Utom de skandinaviska länderna har f. i
våra dagar väckt stort intresse, och särsk. i
Tyskland har man efter kriget upprättat
en mängd bildningsanstalter med detta namn.
Med f. betecknas emellertid i Tyskland de mest
olikartade inrättningar för folkbildning:
ar-betarinst., studiecirklar o. d. Det finnes dock
ett stort antal skolor, som mer el. mindre
närma sig den nordiska typen. Dessa, de som
äro utrustade med internat, kallas
Volkshoch-schulheime. Olika religiösa och politiska
riktningar ha upprättat sådana. I Sachsen och
Hannover finnes t. ex. en grupp ”evangeliska”
f., sammanslutna till ett förbund (Hermannsburg
o. a.). Även i de större städerna, t. ex. Leipzig,
finnas f.-hem, där eleverna ha sin bostad och
erhålla undervisning om aftnarna, sedan de
under dagen arbetat i staden. F. ha även
upprättats inom Tjeckoslovakien, Polen,
Schweiz m. fl. centraleuropeiska länder. I
England har särsk. kväkarnas samfund
intresserat sig för f. i släkt med de danska
(Fircroft och Woodbrook).
Litt.: L. Schröder, ”Den nordiske
Folkehöj-skole ”(1904—05); R. Stauri, ”Folkehögskulen”
(1910); ”Den danske Folkehöjskole, udg. ved
Föreningen for Höjskoler og Landbrugsskoler”
(1916); Else Hildebrandt, ”Die schwedische
Volkshochschule” (1916); ”Sv. f. 1868—1918,
historik utg. av Sv. f:s lärareförening” (1921);
H. Begtrup, H. Lund and P. Manniche, ”The
folk high-schools of Denmark” (1929); E.
Ing-ers, ”Handbok för f.” (författningar med
förklarande anmärkningar, 1931). E.l.
Folkinitiati’v [-itsi-], innebär, att i folkets
egna händer lagts rätten att avgiva förslag i
en fråga, som annars plägar tillkomma
riksdagen. F. har nära samband med
folkomröstningen (se d. o.) och tillhör liksom denna en
ny tids författningsutveckling. Genom att ett
visst antal av de röstberättigade samlas omkr.
ett lagförslag, har detta samma verkan, som
om det väckts i riksdagen. Från den vanliga
petitionen skiljer sig f. därigenom, att det icke
som denna av riksdagen kan skjutas å sido
utan måste upptagas till behandling. Under
det att petitionen grundar sig på folkets
yttrandefrihet, bottnar f. i uppfattningen av folket
som omedelbart statsorgan. Ett förslag väckt
genom f. hänskjutes efter förberedande
behandling av riksdagen till avgörande genom
folkomröstning. Efter sitt innehåll kan f.
uppdelas i författningsinitiativ och
laginitiativ. Det förra, som innebär, att
ändring el. tillägg i författningen kan ha ett
f. som förmedlande orsak, är det till tiden
först förekommande. Laginitiativet har
tillkommit senare men har nått en nästan lika stor
utbredning som författningsinitiativet. Icke alltid
äro förslagen till formen preciserade utan
angiva blott tendensen i det åsyftade förslaget.
Det tillkommer då riksdagen att giva den
riktiga formuleringen. För att initiativet skall
komma till stånd, fordras alltid ett visst antal
förslaget understödjande, i allm. en viss
procent av antalet röstberättigade. Största
utbredningen har f. i Schweiz. I kantonerna gäller
såväl författnings- som laginitiativ, i förbundet
endast det förra. En stor del av U. S. A:s
delstater ha i sina författningar bestämmelser om
f., och i Tyskland finnes f. såväl i
riksförfatt-ningen som i delstaternas författningar (se
Bayern). A.ö-n.
Folkkommissa’rie (ry. narodnyj komissar, i
vardagsspråk förkortat narkom), en i Ryssland
vid bolsjevikrevolutionen införd benämning å
cheferna för de högsta regeringsorganen,
folkkommissariaten, motsvarande
Västeuropas ministerier. Benämningen skulle häntyda
på att f. ss. folkets egen fullmäktige stod i
närmaste samband med och var beroende av
folkets vilja. F. har emellertid ständigt i alla
sina åtgärder dirigerats av bolsjevikpartiets
centralkommitté el. rättare av dess politiska
byrå och sekretariat (se B o 1 s j e v i s m). Enl.
Sovjetkonstitutionen bör f. utöva exekutiv makt
inom kommissariatets område, men på gr. av
att sovjetstaten styres mindre i
överensstämmelse med lagens text och anda än, med den
revolutionspolitiska ändamålsenligheten, vilken
avgöres av bolsjevikpartiets centralkommitté,
kom f :s verksamhet även att utsträckas till
lagstiftningen. — Benämningen f. bäres även av
högsta cheferna för regeringsorganen inom
de olika republiker och autonoma områden,
som ingå i S. S. R:s U. — S. S. R:s U:s f. bilda
tillsamman det s. k.
folkkommissarie-rådet, liksom f. i vissa delrepubliker bilda
sina folkkommissarieråd el. ”sovnarkom”
(förkortat ryskt uttryck). M.H-v.
Folkkonsert, benämning på prisbilliga
konserter, givna av det 1906 i Stockholm grundade
F.-förbundet (initiativtagare: prof. G. Valentin
— 959 —
— 960 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
