Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGNING
tredje teori åter skulle f. bero på färgämnets
upplösning i fibrerna, ss. vid f. av konstsilke. Mest
sannol. torde emellertid vara, att dessa olika
faktorer intimt samverka; senare tiders
forskningsresultat av molekylernas och atomernas inre
byggnad och egenskaper tyda härpå, och adsorptionen
synes enl. den moderna kemien spela en avsevärt
större roll, än man tidigare tänkt sig. — Den
obetingat viktigaste delen av f. är textilfärgning
(jfr Färgeri). Ang. f. av läder och papper
se dessa ord, f. av trä se Betsning, f. av
mikroskopiska preparat se F
ärgnings-metoder, f. av frö se Eosinbehandling.
Färgning av bomull och linne. För
varje kg vara, som skall färgas, beräknar man
20 1 färgbad. Substantiva färgämnen,
vanl. bensidin- el. diaminfärgämnen, användas, då
ej större äkthet kräves. Vid ljusa färger kokas
först varan i en i °/o sodalösning, varefter f.
försiggår vid en temp. av 40—ioo° under tillsats av
c:a V2 g soda pr 1 färgbad. Vid mörkare färger
uteslutes den första kokningen i sodalösning, men
färgbadet tillföres 3—4% turkisk rödolja samt
2—40 °/o kristalliserat glaubersalt av den färgade
varans vikt samt c:a 1—1 V2 g soda pr 1 bad.
F. sker hela tiden under kokning i ung. 1—1 V2
tim. — Svavelfärgämnen, s.k. äkta färger.
Vid ljusa färger sättas soda och svavelnatrium
till färgbadet i proportion till den använda
färgmängden, och f. försiggår vid en temp. av 40—6o°.
Vid mörkare färger tillkomma dessutom koksalt
el. glaubersalt. Temp. drives här upp till
kokning. Färgtid o. V2—1 V2 tim. Efter f. luftas den
färgade varan i ung. 1 tim tid, då genom
oxideringen i luften färgen vinner i klarhet. Varan
sköljes i vatten av 40°, kokas i V2 tim i en lösning
av 2 g marseilletvål pr 1 och sköljes på nytt i
vatten. — Kypfärger, indigo- och
indantren-färgämnen med högsta äkthet, ss. ljus-, tvätt-,
klor- och vulkaniseringsäkthet. Till färgbadet
sättes natronlut av styrkan 400 Bé samt
natrium-hydrosulfit, och i denna lösning sker en reduktion
av färgämnet under bildandet av färglösa s.k.
leukoföreningar, vilka äro lösliga i natronluten.
I denna lösning, den s.k. kypen, sker f. i ung.
i—1 V2 tim vid en temp. av 50—6o°. Varan tas
upp ur kypen och utsättes för en jämn oxiderande
inverkan av luften, då den rätta färgen småningom
framträder. Därefter sköljes och tvålas, som för
svavelfärgämnen är angivet. Kypfärgning är en
mycket besvärlig procedur, då ju den åsyftade
färgen ej framträder i själva färgbadet utan först
vid oxidationen i luften. Det fordras därför vid
denna metod stor vana och försiktighet samt jämn
bearbetning av materialet. — B a s i s k a el.
tanninfärgämnen. Före f. måste varan betas
under c:a 12 tim i ett tannin- el. garvsyrebad
med c:a 2—6% betmedel av varans vikt. Efter
ev. centrifugering, ss. vid f. av garner, sker
fixering med kräkvinsten, 1—3 °/o av varans vikt.
Därefter sköljes och färgas vid en temp. av 30
—6o°. För att få större jämnhet i färgen tillföras
färgämnena i olika repriser, och uppsugningen
av färgen fördröjes genom någon tillsats av
myrsyra. Äktheten kan höjas genom efterbetning och
fixering, vilken procedur sker på samma sätt, som
nyss beskrivits.
Färgning av ylle. För varje kg vara,
som skall färgas, beräknar man 50 1 färgbad.
Sura färgämnen användas, då ej större
äkthet kräves; kemiskt tillhöra de olika grupper, ss.
azo-, trifenylmetan- och antrakinonfärgämnena.
Sedan ev. fett avlägsnats, om det gäller f. av ren
ull, vilket sker genom tvättning i soda el.
ammo-niakbad vid c:a 500 och sköljning i vatten,
till-redes färgbadet vanl. av 10—i5°/o kristalliserat
glaubersalt, 2—5% svavelsyra 66° Bé el. 5—15%
vinstenspreparat. I vissa fall utbytas de senare
mot ättiksyra, resp, myrsyra. Färgämnet tillsättes
därefter och färgas under svag kokning i ung.
1 V2 tim. Använder man färger, som egalisera
dåligt, måste man färga in vid lägre temp. el.
c:a 50—6o° samt ev. minska syratillsatsen. —
Betningsfärgämnen. Vill man ha större
äkthet, färgas lämpligen med alisarinfärgämnen,
el. låter man färgningen föregås av betning med
kaliumkromat och svavelsyra, varefter utfärgning
sker med antracenfärger. — Basiska
färgäm-n e n. önskar man klara och skarpa färger utan att
ha större krav på äkthet, användas med fördel
basiska färger. Man börjar f. vid en temp. av
500, vilken efter hand drives upp till 80—900
under god hantering av färggodset. Kalkhaltigt
vatten måste först behandlas med ättiksyra; ett
svagt syraöverskott förhindrar fläckbildning. —
Kypfärger. Vid färgning av ullgarn medelst
kypfärger måste kalkfritt vatten användas. Den
s.k. stamkyplösningen tillredes, som förut
beskrivits, och en blandning av 5 % lim, o—3 %
ammoniak (25 %) samt 2 ®/o natriumhydrosulfit
tillsättes, varefter f. sker vid en temp. av 50—6o°
i o. V2—1 tim. Därefter utsättes materialet för
luftens oxiderande inverkan och sköljes väl i
vatten. Till slut avsyras varan med en mindre
tillsats av svavelsyra el. myrsyra under o. V2 tim
tid vid en temp. av 70—900.
Färgning av äkta siden. I sidenet ev.
förefintligt s.k. bastlim utlöses genom svag
kokning i ett 30 ®/o tvålbad. Vanl. sker f. medelst
sura färgämnen och försiggår i ett färgbad med
tillsats av 25 ®/o av den i tvålbadet utfällda
basttvålen, som svagt brytes genom något ättiksyra
och myr- el. svavelsyra. F. börjar vid en temp.
av 40—500 och drives långsamt upp till
kokpunkten. Färgtid V2—1 tim. Jämväl basiska och
diamin- och indantren(kyp)färgämnen användas vid
f. av siden.
Färgning av konstsilke. a) Visko
s-silke. F. sker i huvudsak på samma sätt som
vid f. av bomull och linne. Dock måste på gr.
av materialets ömtålighet större försiktighet
iakttas särsk. betr. temp. och använda kemikalier. Där
ej särsk. stor äkthet kräves, färgas i regel med
substantiva färgämnen. Även kypfärger kunna
begagnas, medan svavelfärgämnen mera sällan
ifrågakomma. b) Acetatsilke. Denna på
senare tiden mer och mer förekommande
konstprodukt måste först genomgå en reningsprocedur i
en lösning av 2—3 g marseilletvål och 1—2 g
ammoniak pr 1 färgbad vid en temp. av 8o°.
F. försiggår sedan med särskilda färger, s.k.
acetatfärger, t.ex. celiton- el. celitonäktfärger, i
ett färgbad av 40—6o° jämte 2 å 3 g
marseilletvål pr 1. Efter f. sköljes den färgade varan väl
— 981 —
— 982 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
