Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Ekonomisk geografi - Bergsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
produktion. De viktigaste
järnmalmsfälten här äro: Marquette,
Meno-minee och Gogebic i Michigan,
Ver-million, Mesabi och Cuyuna i
Minnesota. Mesabifältet är det största:
från det komma årl. 50—60 °/o av
F:s hela järnmalmsproduktion.
Fältet började bearbetas 1892.
Produktionen fördelade sig 1945 på de
tre staterna sålunda: Minnesota 62,6
mill. t, Michigan 12,0 mill. och
Wisconsin 1,3 mill. t. Den malm, som
brytes inom Lake
Superior-distrik-tet, utgöres huvudsaki. av hematit.
De viktigaste malmkvaliteterna
innehålla över 50% järn. Malmlagren
täckas endast av lösa jordlager av
ringa mäktighet, och malmerna äro
till utseendet helt olika övriga amerikanska och
även europeiska malmer. De utgöras av mer el.
mindre anrikade vittringsprodukter, härstammande
från fattigare malmer, och äro till sin konsistens
så lösa, att de kunna brytas med tillhjälp av
endast grävskopor. Gruvorna äro öppna, och
lastningen sker direkt från grävskoporna i
järnvägsvagnarna. Det mesta av malmen fraktas över
Stora sjöarna till hamnarna vid Eriesjön för att
sedan smältas ned inom koldistrikten i
Pennsylvania, Ohio och West Virginia. Dessa koldistrikt
äro F:s största järnindustriområden. En
betydande del går till järnindustridistriktet vid
Michi-gansjöns sydända, Chicago-Gary-distriktet. Här
finnas visserligen icke de för järnmalmens
ned-smältning lämpliga kokskolen men däremot stora
avsättningsmöjligheter för de färdiga produkterna.
Malmångarna ta kol som återfrakt, och på grund
härav har vid utskeppningshamnarna vid övre
sjön börjat utveckla sig en ganska betydande
järnindustri, t.ex. i Duluth. De näst Lake
Supe-rior-malmerna viktigaste förekomsterna äro
belägna inom Birmingham-distriktet i Alabama.
Malmerna utgöras där till största delen av
hematit, men även förekomster av limonit finnas.
De största gruvorna äro belägna omedelbart
intill Birmingham och Bessemer. Trots att
Bir-mingham-distriktets järn- och stålindustri bygger
på lokala malm- och koltillgångar och kan
tillverka järn och stål billigare än annorstädes i F.,
har den dock ej kommit att inta någon
dominerande ställning inom den amerikanska
järnindustrien. Detta beror på att de stora
konsumtionsområdena i n. ligga för långt borta och att
alltså frakterna bli för dyra samt att efterfrågan
på järn och stål är relativt liten inom de
agra-riska Sydstaterna. I Alabama brötos 1945 6,4 mill.
t järnmalm, 7,2% av F:s hela järnproduktion.
Järnindustrien inom det s.k.
Bethlehem-distrik-tet i ö. Pennsylvania, New Jersey och Maryland
byggde urspr. på träkol och
antracitförekoms-terna i n.ö. Pennsylvania samt lokala
järnmalms-fyndigheter. Nu erhålles kol från v.
Pennsylvania, West Virginia och Virginia, järnmalm från
Lake Superior-distriktet, n. New York och lokala
järngruvor men även genom import, huvudsaki.
från Guba. Även Sverige, Spanien, Nordafrika
m.fl. länder exportera järn hit. Härifrån utgår
en stor järnexport till Stillahavsstaterna.
Kopparproduktionen har under de
sista 35—40 åren mer än 5-dubblats, vilket
sammanhänger med den elektriska industriens stora
behov av denna metall. Mellan 1894 och 1928
lämnade F. mer än hälften av hela världens
kopparproduktion, men därefter har F:s relativa
andel i världsproduktionen sjunkit, beroende på
exploaterandet av rika fyndigheter i andra länder.
1845 började de rika kopparfyndigheterna på
Ke-weenawhalvön i n.v. Michigan, vid övre sjön, att
bearbetas. Dessa fyndigheter lämnade det mesta
av F:s kopparproduktion fram till 1887, då de
som kopparproducenter överträffades av
koppargruvorna i Butte, Montana, som i sin tur sedan
efterträddes av Bisbee-gruvorna i Arizona som
F:s och världens förnämsta kopparproducent.
Bland stora koppargruvor böra nämnas Bingham
Canyon i Utah, som f.n. är F:s främsta
kopparproducent, Globe-Miami i Arizona och Ely i
Nevada. F.n. finnas i F. 31 gruvor, som lämna mer
än 225 t koppar årl. 1945 producerade F. 1 mill. t
koppar; därav kommo 700,247 t från landets egna
gruvor. 1945 producerade Arizona 260,000 t (37%
av F:s hela produktion), Utah 217,000 t (29%),
Montana 80,000 (12%), New Mexico 52,000 (8°/o),
Nevada 48,000 (7%) och Michigan 27,000 (4°/o).
De flesta stora gruvorna ha egna smältverk, men
det mesta av kopparn raffineras i New Jersey och
i trakten av Baltimore. N.ö. F. och Europa
förbruka huvudparten av den amerikanska kopparn..
Raffinaderier ha anlagts i Montana, Arizona,
Washington och vid Puget Sound på gr. av den
ökade kopparmarknaden i v. F. och i Japan.
B 1 y och zink förekomma ofta tillsammans
(se kartan). 1945 producerades i F. 354,100 t bly.
160,360 t (46%) kommo från Missouri, 61,600
(15%) från Idaho, 37,150 (ll°/o) från Utah, 20,800
(6°/o) från Arizona och 15,400 (5%) från
Colorado. De största blygruvorna ligga vid Coeur
d’Alene i Idaho och i Missouri. Leadville i
Colorado var tidigare den största blyproducenten.
Zinkproduktionen uppgick 1945 till 556,600 t. En
stor del (23% 1945) av zinken kommer från
Tri-State-distriktet, d.v.s. området kring den punkt,
där Oklahoma, Kansas och Missouri stöta ihop.
Oklahoma producerade 1945 62,800, Kansas 43,500
och Missouri 19,900 t zink, övriga
zinkproduce-rande stater voro 1945 Idaho (Coeur d’Alene)
75,650 t, New Jersey (gruvorna vid Franklin och
— 1193 —
— 1194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
