Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författning - Författningsreferendum - Författningssamling - Förfogandelagar - Förfrukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTNINGSREFERENDUM
senare f. må blott nämnas Tysklands f. av 1919,
som är en av de mest eklektiska, som funnits.
Ofta ha de s.k. efterkrigsförfattningarna sökt
kodifiera den parlamentarism, som i England
utbildats sedvanerättsligt.
I samband med motsatsen mellan oskriven och
skriven f. sätter man ofta motsättningen mellan
flexibla f., som lätt kunna ändras, och r
i-g i d a f., av vilka ändringar endast med
svårighet kunna ske. Ofrånkomligt är dock sambandet
icke. Italiens f. av 1848 — det enade riket
accepterade utan vidare Sardiniens f. av d.å. —
kunde ändras i samma former som vanlig lag.
Englands f. kan visserligen i vilken punkt som
helst ändras genom en statute — sedan den
ärorika revolutionen bryter statute law common
law —, men sådant sker sällan. Dess förändring
försiggår vanl. i samma långsamma tempo som
det, vari sedvanor ändras. Intet hindrar heller,
att i länder med skriven f. maktförhållandena
förskjutas utan ändring av f :s bokstav. Denna
process har tysk statsvetenskap kallat
Verfassungs-wandlung och ställt i motsats till
Verfassungs-änderung. Ofta kompletteras också den skrivna
f. av en rad stadgar, som blott ha materiell och
ej formell grundlagsnatur, i det de kunna ändras
lättare än den egentliga f.-urkunden själv. I
riktig särklass kommer den skrivna f. först när
domstolarna kunna vägra tillämpa lagar, som stå
i strid med dess bestämmelser. Så är
förhållandet sedan länge i USA. Samma rättsliga sanktion
åtnjuter numera också Norges grundlov.
Sverige fick så till vida redan under
medeltiden en skriven f., som de 9 första kapitlen
i landslagens konungabalk helt voro reserverade
för f.-bestämmelser. Den stod också på så sätt
i samband med dualismen mellan konung och
folk, att de flesta av dess bestämmelser utgjorde
formulär för eder, som vid konungavalet
avlades av konung, allmoge och råd, och att
konungaeden sedan kompletterades genom särskilda efter
tidsläget anpassade konungaförsäkringar. Senare
framväxte emellertid nya f.-institut ofta i strid
med konungabalken, utan att man fördenskull
ändrade dennas text. Sveriges f. led under
1600-talet av samma brist på överskådlighet som
Englands. Annorlunda blev det, när den stadga,
som 1634 under namn av regeringsform antagits
att reglera Sveriges förvaltning, kommit att
inrymma även bestämmelser om maktfördelningen
mellan konung och ständer och
fundamentallags-begreppet därpå tillämpats. Man var till en
början benägen att bestämma det som en
kapitulation mellan konung och ständer, men
frihetstidens ständer reagerade bestämt mot en sådan
sammanblandning av lag och kontrakt.
Grundlagarna hade ständerna i sin hand, i den mån de
icke voro orubbliga. Helt som konstituerande
nationalförsamling betraktade sig de ständer, som
1809 efter att då ha gjort rent bord med alla
tidigare f.-bestämmelser, stiftade den nu gällande
regeringsformen med förbehåll att framdeles ändra
den såväl i princip som i detalj. Den är dock ej
Sveriges enda grundlag. Sverige hör sedan länge
liksom nu även Finland till de få länder, vilkas
f. kodifierats i mer än en grundlag. En av
grundlagarna, tryckfrihetsförordningen, har dock blott
formell grundlagsnatur. — Jfr Grundlag samt avd.
Författning i art. om de olika länderna. F.Lth.
Författningsreferendum, se Folkomröstning.
Författningssamling, genom offentlig myndighet
el. enskild person utgiven samling av föreskrifter,
som av statsmakterna utfärdats för den
medborgerliga sammanlevnaden. En samling av förra slaget
utgör i Sverige ”Svensk författningssamling”*.
Förfogandelagar, jur., kallas vissa lagar, som
ansluta sig till rekvisitionslagstiftningen, i det att
de medge samhället rätt att förfoga över enskild
egendom under andra förutsättningar och för
andra ändamål än de i RF § 74 för rekvisition
angivna. — Världskriget 1914—1918 föranledde en
förfogandelagstiftning, som avsåg att trygga vår
folkförsörjning. 9/io 1914 tillkom en lag om
förfogande över vissa varor vid krig el. krigsfara. Lagens
giltighetstid var begränsad men förlängdes år från
år. Ur förfogandelagen utbrötos 1916 vissa
bestämmelser till en särskild maximiprislag.
Lagarna upphävdes Vs 1921. — För att skapa en
rättslig grundval för en planerad krigs- el.
kristidshus-hållning utfärdades 31/s 1938 en militär
förfogandelag samt en lag om skyldighet i
vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter
för krigsmaktens behov, den s.k.
förnödenhetslagen. Den militära förfogandelagen
upphävdes genom den allmänna
förfogandelagen 22/e 1939. Denna lag är en s.k.
fullmaktslag; dess materiella bestämmelser tillämpas efter
förordnande av Konungen under riksdagens
medverkan. Sådant förordnande må meddelas vid krig
el. krigsfara, vari riket befinner sig, el. eljest
under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Redan % 1939 meddelades förordnande om
lagens tillämpning. Lagen tjänar två syften, näml,
dels att under kristid trygga en sådan reglering av
produktion, handel och konsumtion, som krävs i
folkförsörjningens intresse, och dels att tillgodose
krigsmaktens behov av förnödenheter i allmänhet
vid krig el. krigsfara. Den allmänna
förfogandelagens giltighetstid var begränsad till 31/s 1940.
Den har sedan upprepade gånger förlängts (SFS
168/40, 394/4L 251/42, 403/43 och 176/44). 1938 års
förnödenhetslag ersattes 1939 av beredskap
s-förfogandelagen, utfärdad 22/6. Sistnämnda
lag är avsedd att tillämpas på ett tidigare stadium
än rekvisitionslagarna och att tillgodose vissa spec.
behov vid försvarsberedskap. Enl. denna lag kan,
oberoende av riksdagskallelse och mobilisering,
tvångsanskaffning av förnödenheter ske för
krigsmaktens räkning. Giltighetstiden för denna lag,
liksom de båda följande, är ej begränsad.
Civilförsvarets behov av byggnader och förnödenheter
tillgodoses genom civilförsvarslagen 15/7 1944, kap.
8. Slutl. finns en lag av 17/e 1932 om skyldighet i
vissa fall att tillhandahålla förnödenheter för
ordningsmaktens behov. — Alla f. överensstämma
med expropriationslagstiftningen däri, att
ersättning skall utgå. C.Sd.
Förfrukt, gröda, som odlas närmast före annan.
Alltefter dess inverkan på efterföljande gröda
kallas den god el. dålig. God f. är 1) baljväxter,
emedan de öka jordens kväveförråd, 2)
hackren-sade grödor, t.ex. rotfrukter, potatis och flera
handelsväxter, därför att ogräset därigenom
kraftigt bekämpas, 3) växter som skördas tidigt, t.ex.
— 1263 —
— 1264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
