Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSFRÅGAN
rörelsen och senare skytterörelsen* utvisat.
Samverkande med dessa tendenser uppträdde
småningom fredsrörelsens" och särsk. socialdemokratiens
krav på försvarsväsendets avveckling. Då under
1900-talets första årtionde partierna konsoliderades
och alltmer tryckte sin prägel på svensk politik,
blev f., som redan från 1870-talet varit en
partipolitisk fråga, än tydligare invävd i partiernas
kamp. I allm. sagt ivrade högerpartiet för
försvarsväsendets utveckling, medan vänsterpartierna
ställde sig avvaktande, skeptiska, kyliga el.
fientliga till krav härpå.
Redan 1906 under Staaffs regering påbörjades
med anledning av unionsupplösningen arbetet på
ny försvarsplan. 1907 tillsatte Lindmans ministär
en parlamentarisk kommitté för ytterligare
utredning särsk. av frågans ekonomiska sida. Då de
liberala medlemmarna utgingo ur denna i juli 1910,
kan f. sägas ha ingått i ett elakartat akut skede.
Vid 1911 års riksdag togo sig motsättningarna
skarpa uttryck. Regeringen föreslog bl.a.
byggandet av en pansarbåt av ny typ (F-båten) och
erhöll anslag härtill i gemensam votering. Under
valstriden på hösten s.å. intog f. stor plats.
Socialdemokraterna ville betydligt inskränka
försvars-väsendet, liberalerna ställde i utsikt minskning av
övningstiden. Då Staaff på gr. av valresultatet
blivit statsminister i spetsen för en liberal ministär
(okt. 1911), tillsattes 4 civila ”försvarsberedningar”
för fullständig utredning rörande försvaret och
särsk. landets möjlighet att bära försvarsbördorna.
I dec. 1911 vidtog regeringen en åtgärd, som
betydde uppskov med F-båtens byggande. Följden
blev en kraftigt uppflammande försvarsrörelse. En
insamling igångsattes för byggande av F-båten (se
F-båtinsamlingen). En av Sven Hedin utgiven
skrift ”Ett varningsord” (1912) utgick i jätteuppl.
och gjorde stor verkan. Arbetet i
försvarsberedning-arna, som bedrevs samtidigt med den tilltagande
krigsfaran i Europa (Balkankrigen 1912—13), gav
vid handen, att försvaret måste stärkas; Staaff
visade i ett tal i Karlskrona (dec. 1913), att han
insåg detta, ehuru han ej ville gå med på
omedelbar ökning av övningstiden. Detta krav restes
emellertid med våldsam kraft från försvarsvänligt
håll under hösten 1913. Starkast tog sig
försvars-rörelsen uttryck i Bondetåget* 6/2 1914. Som följd
av detta avgick Staaff och efterträddes av Hj.
Hammarskjöld. A.k. upplöstes, och regeringen
utarbetade ny försvarsplan. Den valstrid, som nu
följde, är den häftigaste, som utkämpats i Sverige,
präglad även av stor personlig bitterhet. Resultatet
blev, att de försvarsvänliga partierna, högern och
den nybildade gruppen Frisinnade försvarsvänner,
fingo 86 platser i A.k. (vinst 22), liberalerna 71
(förlust 31) och socialdemokraterna 73 (vinst 9).
Intet parti kunde sålunda ensamt lösa f. Riksdagen
sammanträdde ånyo i maj. Regeringsförslaget gick
ut på 340 dagars övningstid vid infanteriet med
början i okt. (”sammanhängande vinterlinje”).
Liberalerna bjödo 280 dagar med början på våren
och särskild vinterutbildning, socialdemokraterna
180 dagar. Betr, sjöförsvaret framlade regeringen
byggnadsprogram, omfattande 7 F-båtar. Utgången
tedde sig ännu oviss, då världskriget utbröt och
situationen förändrades. Vs föreslogo liberalerna
en kompromiss på basis av 310 dagars övning med
sommarlinje, vilket högern avslog. Då kriget
pågått en vecka, erbjöd Staaff, följd av större delen
av sitt parti, uppgörelse på basis av
regeringsförslaget. Socialdemokraterna höllo sig själva
utanför överenskommelsen, men deras ledare Hj.
Branting, manade de borgerliga till enighet om
frågans lösning. Denna åvägabragtes skyndsamt
och i allt väsentligt under hand. Huvudpunkterna
i 1914 års försvarsplan voro, utom bestämmelse
om 340 dagars övning för de värnpliktiga vid
infanteriet (högre vid specialvapnen och för
studenter), bl.a. uttagande av en särskild värnskatt
på 75 mkr av högre inkomst än 5,000 kr samt
byggande av 2 F-båtar, 4 jagare och ett flertal
ubåtar. Samtidigt reformerades krigslagstiftningen
och inrättades ett militieombudsmannaämbete. Det
råder intet tvivel om, att den så manifesterade
försvarsviljan gjorde intryck utåt och bidrog att
bevara Sveriges neutralitet under världskriget.
Efter krigets slut beslöt urtima riksdagen 1919,
i vilken liberaler och socialdemokrater tillsammans
förfogade över majoritet i båda kamrarna, att
provisoriskt nedsätta övningstiden till 165 dagar.
Sveriges militära läge var genom krigets utgång,
särsk. genom Finlands och randstaternas frigörelse
från Ryssland, förbättrat. Å andra sidan var det
oundgängligt, att försvaret moderniserades i
enlighet med krigets lärdomar. 1919—23 arbetade
en försvarsrevision m^d S. Kvarnzelius som ordf,
i avsikt att ersätta 1914 års försvarsordning med
en ny. Högerministären Trygger 1923—24 tog till
huvuduppgift att lösa f. Redan regeringen gick
åtskilligt under 1914 års ordning, i det dess
förslag innebar slopande av två inf.-reg. samt den
skånska kav.-fördelningen. Däremot skulle ett
särskilt flygvapen uppsättas. Övningstiden vid inf.
skulle vara 195 dagar. Avsikten att söka
åstadkomma ett samlande förslag misslyckades, och alla
partier, i viss utsträckning även högern, föreslogo
andra lösningar. 1925 antogs i stället den
socialdemokratiska regeringens förslag, som nära anslöt
sig till det frisinnade partiets förslag från 1924.
Medan alla tidigare reformer gått ut på
försvarets stärkande, innebar 1925 års
försvarsordning ett väsentligt försvagande, som torde kunna
uppskattas till 2/s av förutv. effektiv styrka.
Arméfördelningarna minskades från 6 till 4 jämte
en ny enhet, övre Norrlands trupper. 17 reg. el.
kårer indrogos, och de kvarvarande försvagades
betydligt. Samtliga värnpliktiga skulle ej som
tidigare undergå vapenövning, utan blott de som
uttogos till linjetjänst (o. 3/4 av årskontingenten).
övriga tilldelades ersättningsreserven, som i
fredstid gjorde handräckningstjänst. övningstiden vid
infanteriet bestämdes till 140 dagar (högre vid
specialvapen samt för studenter och likställda). Aven
flottans och särsk. kustartilleriets personal
minskades avsevärt. Bland positiva beslut märktes
inrättandet av ett särskilt flygvapen. För att utreda
flottans behov av ersättningsbyggnad tillsattes s.å.
en kommitté, vars förslag låg till grund för 1927
års beslut att 1928—33 bygga 1 flygplankryssare, 2
större jagare, 3 ubåtar m.m. Det
socialdemokratiska partiet motsatte sig detta.
Försvarsordningen 1925, som tillkom genom
vänsterpartiernas samverkan och enl. deras
intentioner, blev hastigt utsatt för kritik även från
upp
— 71 —
— 72 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
