Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gibson, Wilfred - Gibsonöknen - Gichon - Gid - Giddings, Franklin - Gide, 1. Charles - Gide, 2. André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIBSONÖKNEN
författare (f. 1878), började tidigt skriva vers
under inflytande av Tennyson men övergav med
”Daily bread” (1910), en dramatisk dikt, denna
sentimentalt romantiska ton och upptog motiv
ur den enkle mannens liv, som han behandlade
i ett realistiskt vardagligt språk. G. har
publicerat en lång rad diktsaml., av vilka kunna
nämnas ”Fires” (1912), ”Thoroughfares” (1914),
”Friends” (1916), ”Livelihood” (1917), ”Whin”
(1918), ”Home” (1920), ”Neighbours” (s.å.), ”1
heard a sailor” (1925), ”Hazards” (1930),
”High-land dawn” (1932), ”Islands” (s.å.) och ”Fuel”
(1934). G. har skrivit skådespel, ss. ”Krindlesyke”
(1922), ”Kestrel edge” (1924) och ”Between fairs”
(1928). ”Collected poems” utkommo 1918 och
1926; ”Solway Ford and other poems” (1945) är
också ett urval. E.
Gibsonöknen [gibsn-], eng. Gibson Desert, öken i
det inre av Västaustralien, kring vändkretsen. G.
är en s. fortsättning på Great Sandy Desert.
Gichon, se Gihon.
Gid, se Guide.
Giddings [gidd’igz], Franklin Henry,
amerikansk sociolog (1855—1931), prof, vid Columbia
Univ., New York, 1894, företrädde en utpräglad
psykologisk metod inom samhällsläran. Särsk. sökte
han uppvisa den process, varigenom individernas
inbördes relationer ge upphov till ett gemensamt
kollektivt medvetande. Med sin
socialpsykologiska grundåskådning förenade G. en av
utvecklingsläran inspirerad framstegsoptimism. Bland hans
skrifter märkes särsk. ”Principles of sociology”
(2 ed. 1896). —- Litt.: P. Barth, ”Die
Philoso-phie der Geschichte als Soziologie” (2 Aufl.
1915). G.A.
Gide [zidd], 1) Charles G., fransk
nationalekonom (1847—1932), prof, i Bordeaux 1874, i
nationalekonomi i Paris 1898 och i kooperation vid
Col-lège de France 1920.
G. har kallats den
historiska skolans
främste representant i
Frankrike.
Obestridligt är, att han bröt
mot den härskande
klassiska, liberala
skolan och visade stor
förståelse för empirisk
forskningsmetod och
socialpolitiska
åtgärder. G. varnade
emellertid för att låta
nationalekonomien bli
enbart beskrivande och
betonade lagbundenheten i det ekonomiska livet. Sin
största betydelse fick G. genom sitt arbete för
kooperationen. Han sökte ena den splittrade
franska kooperationen om de principer, som
återfinnas i Rochdale-programmet. G. opponerade sig
mot att göra rörelsen partipolitiskt färgad och
mot att stänga den för medl. ur andra
samhällsklasser än arbetarklassen. G:s författarskap
präglas av en klarhet och livfullhet, som gjort
honom till en av vår tids mest lästa förf. Genom
den av honom 1887 grundade ”Revue d’économie
politique” har ett starkt inflytande på den
ekonomiska opinionen utövats. Bland G:s skrifter
märkes ”Principes d’économie politique” (1884,
25 éd. 1927; sv. övers. ”Nationalekonomiens
grunddrag”, 1897—99). I en senare sv. övers., utg. av
G. Schauman och O. Bruun (bd 1, 5 uppl. 1918,
bd 2, 4 uppl. 1916), ha vissa delar av G:s ”Cours
d’économie politique” (1909, 10 éd. 1930)
medta-gits. Vidare märkas ”Les sociétés coopératives
de consommation” (1904, 3 éd. 1917; sv. övers.
”Konsumtionsföreningarna”, bearb. av A. örne,
1918) och den jämte Ch. Rist utg. ”Histoire des
doctrines économiques” (1909, 4 éd. 1923). T.Er
2) André G., den föreg:s brorson, författare
(f. 1869). Född i Paris stammade G. på
fädernet från en cevennisk hugenottsläkt, på
mödernet från normandiska katoliker. Redan i
denna härstamning såg han senare en orsak till
motsatserna och splittringen i sitt själsliv. Hemmet
präglades, i sht efter faderns död 1880, av bigott
fromhet, som kom att sätta märkbara spår i den
unge G:s tankeliv. Den religiösa
grundåskådningen, delvis omskriven till en allmänt idealistisk
hållning, återfinnes i debutarbetet ”Les cahiers d’André
Walter” (1891), en anonymt utgiven aforismroman,
formad som en dagbok av en djupt pessimistisk
sekelslutsyngling. Samma stil hålles i ”Les poésies
d’André Walter” (1892), en liten saml.
prosalyrik. Dessa verk öppnade för G. porten till de
symbolistiska cénaclerna. I kretsen kring
Mallarmé betraktades han som en av de mest lovande
adepterna, och själv nämner han ännu sent
mästaren med största vördnad. De arbeten av G.,
som färgats av symbolismen, ”Traité de Narcisse”
(1891), ”Tentative amoureuse” (1893) och ”Voyage
d’Urien” (s.å.), äro liksom debutarbetena ganska
uddlösa, präglade av estetisk självbespegling och
filosofisk-moralisk konventionalism. 1893
inträffade emellertid en tvär strömkantring i G:s
utveckling. Tills, med en vän började han på hösten
d.å. en resa till
Nordafrika, vistades under
några mån. som
tbc-patient i Biskra och
fortsatte sedan som
turist genom Algeriet
och Tunisien. Denna
resa kom i själva
verket att öppna
sinnevärlden för den unge
diktaren, vars livsstil
hittills bestämts av
studier, teorier och
religiöst inspirerad
askes. Han lärde nu
också känna och
för
stå särarten i sitt eget undermedvetna driftliv.
I sin mycket oförbehållsamma självbiogr. ”Si le
grain ne meurt” (1924; sv. övers. 1946) har G.
skildrat denna tids upptäckter och upplevelser.
Boken ger en föreställning om de genomgripande
omvärderingar, som månaderna i Afrika gåvo
upphov till. Han dröjer i biogr. också vid skildringen
av sin homosexuella erotik. Samma böjelse
försvaras i sexualdialogen ”Corydon” (1924), i likhet
med självbiogr. koncipierad långt innan den kom
till allmänhetens kännedom. Den moraliska och
psykiska islossningen motsvaras av en litterär
högflod. I ”Paludes” (1895) gav han sin nya
— 643 —
— 644 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
