Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftiga djur - Giftiga växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTIGA VÄXTER
Fig. 3. Gifttänder hos
gift-snoken (A; a i tvärsnitt) och
hos huggormen (B; b i
tvärsnitt).
o giftränna, e giftkanal.
tas el. skadas.
Gifttanden hos
huggormarna är
genomdragen av en sluten
giftkanal (fig. 3 B, e),
som vid basen är
försedd med en vidare
öppning, genom
vilken giftet flyter in i
kanalen, och vid
spetsen med en
spring-formig mynning,
genom vilken giftet vid
bett pressas ut i
så
ret. Gifttändernas längd är mycket olika, hos vår
vanliga huggorm endast 5 mm men hos
gabunhugg-ormen, en med puffaddern närbesläktad form, ända
till 30 mm. — Gruppen giftsnokar omfattar
mer än hälften av alla giftormar, och många av dem
äro farliga för människan. De till underfam.
havs-ormar hörande formerna komma på gr. av sitt
levnadssätt mera sällan i tillfälle att
sammanträffa med människan, men icke så få fall
föreligga, där bett av dessa medfört döden. Vilken art,
som varit orsak härtill, är svårt att med
bestämdhet fastställa, men man vet med säkerhet, att bett
av den strimmiga årbladormen kunna
vara dödsbringande. Inom den andra till
giftsno-karna hörande underfam., egentliga giftsnokar,
möta vi de sedan gammalt mest fruktade av alla
Gamla världens ormar, nämligen
glasögonormarna i Afrika och Asien, vidare Pseu’dechis
porphyri’acus, den s.k. svartormen, och
Acan-tho’phis antar’cticus, den s.k. dödsormen (fig.
4), Australiens två giftigaste ormarter, samt
harlekinormen i Centralamerika och s.ö.
delen av USA. Det uppgives, att denna orm
skulle förorsaka flera dödsfall än någon annan
nordamerikansk giftorm. — Vad fam. huggormar
angår, omfattar även den ytterst farliga
giftormar, vilka kunna i giftverkan mäta sig med
glasögonormarna. Underfam. näsgropormar
är i Gamla världen representerad av släktet
AnciStrodon, som eg. tillhör Asien men med en
art, halysormen (A. halys), går in i Europa
på stäpperna mellan Volga och Uralfloden och
dessutom har 3 representanter i Nord- och
Mellanamerika, bland vilka särsk. märkes
vatten-mockasinormen, t.o.m. mera fruktad än
skallerormarna, enär den direkt anfaller även
människan. Mest bekanta bland Nya världens
Fig 4. Dödsorm.
Fig. 5. Märken efter tänderna vid ormbett, A av en
icke giftig snok, B av giftsnok (glasögonorm), C av
en huggorm.
giftormar äro skallerormarna, vilkas bett
alltid äro mycket allvarliga och ofta leda till
döden. Bland de egentliga huggormarna
är den vanliga huggormen naturligtvis av största
intresse för oss, då den är Sveriges enda giftiga
landdjur och då den genom sina bett kan
framkalla en svår förgiftning, som stundom för till
döden (se Huggormsläktet). — Märkena efter
ett ormbett äro i regel helt obetydliga, och man
kan efter deras utseende i regel sluta sig till,
vilken grupp ormen tillhört. Bett av en icke giftig
snok visa endast små, likstora, punktformiga
märken (fig. 5 A), bett av en giftsnok, t.ex.
glasögonorm, visa på vardera sidan om raderna av
små nålfina märken även några större (B) och
bett av en huggorm (C) ett större märke efter
gifttänderna.
De passivt giftiga djuren ha ej den
stora biologiska betydelse som de aktivt giftiga.
De sakna särskilda giftkörtlar men innehålla
gifter i blodet, vissa vävnader el. organ och kunna
även vara farliga för människan. Som exempel
på dylika giftiga djur kan nämnas den s.k.
spanska flugan, en skalbaggsart, som, ehuru sällsynt,
även förekommer i Sverige. I likhet med en del
andra närstående former innehåller den ett gift,
kantaridin, som, om det förtäres, hos vissa djur
förorsakar en mycket stark giftverkan, hos andra
åter en svagare el. ingen alls. För en människa
utgör t.ex. o,03 g kantaridin en dödande dos,
under det att en igelkott icke har något obehag
därav och en del spindlar t.o.m. leva av spanska
flugor (se Insektgifter). — Bland fiskarna finnas
även en del passivt giftiga, ss. barben och flera
arter bland biåsfiskar, koffertfiskar och
igelkottfiskar (se Fiskgifter). — Bland tillfälligt
giftiga djur märkas särsk. blåmusslorna. Dessa,
som i regel ej äro farliga att förtära, kunna under
vissa förhållanden bli giftiga. Då de leva i
stillastående, dåligt vatten, angripas de av något slags
sjukdom, och i deras kropp bildas giftiga ämnen,
som dock åter försvinna, om djuren överföras i
friskt havsvatten. En förgiftning av dylika sjuka
musslor inträffade 1885 i Wilhelmshaven, varvid
19 personer insjuknade och 4 dogo. H.W.
Giftiga växter, växter, vilka innehålla sådana
kemiska föreningar, som förorsaka ohälsa, i vissa
fall sjukdomar och död, då de, i allm. genom
förtäring, införas i organismen. Ett flertal g. äro
officinella och användas i läkekonsten, emedan
de
— 661 —
— 662 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
