Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gistren, Jonas Henrik - Gistvall - Gitana - Gitarr - Githago - Gitter, galler - Gittermast - Gittersvampar, gallersvampar - Gittertrådar - Giuba - Giudecca, La - del Giudice, Antonio - Giuditta - Giulio - Giulio Romano - Giurgiu - Giuseppe - Giusti, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIUSTI
Gistre’n, Jonas Henrik, läkare (1767—1847),
adjunkt vid Allmänna barnbördshuset i Stockholm
1788, prof. 1798. G. var en framstående läkare och
en av stiftarna av Svenska läkaresällskapet 1808.
Gistvall, se Gist.
Gitana [/ita’-] (spa., eg. med betydelsen
egyptiska), zigenerska; även en zigenardans. — G i t
a’-n o, zigenare. — Jfr Gipsy.
Gitarr’ [även j-] (fra. guitare, spa. guitarra, ital.
chitarra, från grek. kithaFa), knäppinstrument, som
i sin nutida form har bottnen och locket platta,
sidorna inåtböjda, gripbrädet försett med band,
ljudhålet runt och vanl. 6 strängar. Talrika
varianter ha funnits, t.ex. lyragitarren*. I början av
1800-talet fick g. en blomstring som aldrig förr,
med Paris som centrum, och även på sista tiden
har den erhållit en stor popularitet som
beled-sagare av sånger och som jazzinstrument. Bland
goda gitarrspelare i Sverige må nämnas O.
Ahn-felt, F. W. Hildebrand och J. J. Nagel, vilka
också komponerade och arrangerade för g. —
Litt.: J. Zuth, ”Handbuch der Laute und Gitarre”
(1926); D. Fryklund, ”Bidrag till gitarristiken” (i
”Svensk tidskr. för musikforskning”, 1931); D. Prat
Marsal, ”Diccionario biografico-historico-critico de
guitarras” (1934). D.F.
Githa’go, bot., latinskt artnamn på klätt,
Agro-stemm’a Githago, sannolikt härlett av i latinet
upptaget lånord gith, vilket åsyftar svartkummin,
Ni-gell’a sati’va. Namnet torde ha givits åt klätten på
gr. av frönas likhet med svartkummin.
Gitter (ty., galler), galler, fys., gallerformad
avgränsning. Man särskiljer punkt-g. och
streck-g. Ett plant punktgitter består av en
serie punkter, belägna i skärningspunkterna
mellan två varandra skärande system av
inbördes parallella och ekvidistanta linjer i samma
plan. En rad ekvidistanta och parallella plana
punkt-g. ge upphov till ett r y m d g i 11 e r. Enl.
den moderna uppfattningen av kristallernas
struktur äro atomerna i dessa anordnade som
punkterna i ett rymd-g. (k r i s t a 1 1 g i 11 e r, jfr
Kristallstruktur). Man använder kristallernas rymd-g.
vid vissa röntgenspektroskopiska undersökningar
(se Röntgenspektrum). Beroende på om
molekyler, atomer el. joner befinna sig i
g.-punk-terna, säges rymd-g. vara ett resp, molekyl-,
atom- el. jon gitter. Ett rymd-g. av joner
bildar t.ex. en natriumkloridkristall, vid vilken
man ej kan tala om existensen av vare sig
molekyler el. atomer. Ofta kan det vara svårt att
avgöra arten av ett rymd-g. — Inom optiken
användas streckgitter, som bestå av en mängd
ekvidistanta och parallella spalter. Dessa
åstadkommas vanl. genom ritsning i glas
(transmission s g i 11 e r) el. spegelmetall
(reflexions-gitter). De senare göras ant. plana
(plangit-t e r) el. konkava (konkavgitter, r o w 1
and-gitt e r). Vid ritsningen användas särskilt
konstruerade delningsmaskiner. Det första för optiskt
ändamål tillverkade g. (Fraunhofer) utgjordes av
parallella, på samma avstånd från varandra
spända trådar. Ett g:s verkningssätt beror på ljusets
böjning i spalterna (jfr Diffraktion). G. ha stor
användning inom spektralanalysen (se
Spektro-skop) för att åstadkomma spektrai
sönderlägg-ning av ljuset (g.-spektrum, böjningsspektrum).
Gittersvampen
Clathrus cancellatus.
Karakteristiskt för ett g. är
framför allt avståndet
mellan likbelägna punkter i
spalterna, den s.k.
gitter-konstanten, vilken
bestämmer böjningsfransarnas
inbördes lägen, samt totala
antalet spalter, vilket är
avgörande för
böjningsbilder-nas ljusstyrka och för g:s
upplösningsförmåga. Ett g.
med de sistn. egenskaperna
särsk. markerade är t r a p
p-gittret (Michelson), ett
slags transmissions-g. med
oerhört stor
upplösningsförmåga. Ett i princip
detta närstående reflexions-g.
är det s.k. e c h e 1 e 11
e-gittret (jfr
Echelonspekt-roskop). — G. el. galler
benämnas i elektronrör* de elektroder (en el.
flera), som anbringas mellan anoden och
kato-den. Re.
Gittermast, sjökrigsv., se Tripodmast.
Gittersvampar, gallersvampar, Clathrus,
ett släkte buksvampar. Fruktkroppen är som ung
äggformig. Hos utvuxna exemplar består den av
ett gallerartat receptakel, som omsluter den
laby-rintartade gleban. Vid mognaden sönderflyter
denna till ett mörkfärgat, illaluktande slem. Asflugor
lockas härigenom till svampen och sprida
sporerna. C. cancella’tus, med ett scharlakansrött
receptakel, förekommer i s. och mell. Europa till
Thü-ringen, s. England och Nordamerika.
Gittertrådar, anat., se Fibriller.
Giuba [jo’ba], italienskt namn på floden Juba.
Giudecca [Jodäkk’a], L a G., stadsdel i
Venedig*.
del Giudice [jo’dice], Antonio, diplomat, se
Cellamare.
Giuditt’a [jo-], musikalisk komedi av P. Knepler
och F. Lohner med musik av F. Lehår, uppf. f.g.
på operan i Wien 1934 (Malmö 1945). Huvudroller:
Giuditta (sopran), Octavio (tenor).
Giulio [jo’ljå], italiensk namnform för Julius.
Giulio Roma’no [Jo’ljå], konstnär, se Romano.
Giurgiu [jo’rjo], huvudstad i dep. Vla§ca i
Rumänien, vid Donau 60 km s. om Bukarest, dit
järnväg leder; 30,348 inv. (1930). På platsen för
det bysantinska Teodorapolis anlades G. av
ge-nuesare på 1300-talet. Som fästning har det ofta
figurerat i krigshistorien; försvarsverken slopades
1829. Staden skadades svårt vid en jordbävning
1940. G. har sågverk, kvarnar, sockerbruk och
skeppsvarv. Till hamnen för en oljeledning från
Ploe§ti. Tågfärja förmedlar järnvägsförbindelsen
med Russe på den bulgariska sidan. P.
Giuseppe [jozäpp’e], italiensk namnform för
Josef.
Giusti [jos’ti], Giuseppe, italiensk skald
(1809—50), advokat i Florens, medl. av Toscanas
parlament. G. var medl. av nationalgardet (1848
—49) och ägnade en stor del av sitt skaldskap åt
kamp mot österrikarna och maning till nationell
enhet och höjde sig i t.ex. ”Dies irae”, ”Terra
dei morti”, ”SanfAmbrogio” till en glöd, som i
— 725 —
— 726 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
