Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goetel, Ferdynand - Goethals, George Washington - Goethe, Wolfgang (von)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
förnämsta insats med några samtidsskildringar
med psykologiskt innehåll, främst romanen ”Z
dnia na dzieri” (1923; sv. övers. ”Från dag till
dag”, 1932), en sinnrikt komponerad
dubbelberättelse med en polsk förf, som huvudperson i
en erotisk konflikt, där G. åter använde sina
upplevelser i östern. G. framträdde under slutet
av 1930-talet med reseskildringar från Egypten
och Island; till det senare landet är handlingen
i berättelsen ”Serce lodow” (1930) förlagd. På
1930-talet ägnade sig G., som 1935 blev medl. av
Polska akad., främst åt journalistik, buren av
en starkt nationell inställning. Han tog intryck
av de fascistiska strömningarna, vilket kunde
avläsas i ”Pod znakiem faszyzmu” (”Under
fascismens baner”, 1938). ”Cyklon” (1939)
bygger på G:s ungdomsupplevelser i Indien. G.
stannade i Polen under 2:a världskriget men har
sedan begivit sig till England. E.
Goethals [gåujdz], George
Washington, amerikansk ingenjör (1858—1928),
utexaminerad från West Point militärakad. 1880,
ingenjörofficer i
armén 1891—95; anställd
vid ombyggnad av
Tennesseef loden—
Muscle Shoals-kanalen
och uppförandet av
Colbert
Shoals-slus-sen; sysselsatt vid
flod- och
hamnarbeten Block
Island—Nan-tucket och har
uppgjort förslag till
försvarsverk för
Narra-gansett Bay vid New
Bedford och Newport
R. J. 1903—07; led. av
Panamåkommissionen och chefingenjör för
kanalarbetet 1909, vilket under hans energiska ledning
iades efter nya tekniska linjer och fullbordades
15/s 1914. G. blev förste civilguvernör över
kanalzonen 1914; avgick 1916. 1917—19 tjänstgjorde
G. som generalkvartermästare och var led. av
krigsindustrikommittén. E.R.S
Goethe [gö’ta], Johann W o 1 f g a n g (von G.),
tysk skald (28/s 1749—22/s 1832), Tysklands störste
diktare, föddes i Frankfurt a.M. Fadern, Joh.
Kaspar G. (1710—82), jur. dr, kejserligt råd, rentier,
härstammade från en släkt av hantverkare, ägde
en solid bildning och tillbragte sitt liv som
privatman, sysslande med ordnandet av sina konst- och
boksamlingar. 38-årig gifte han sig med den 21 år
yngre Katharina Elisabeth Textor. Han nedlade
särskild omsorg på sina barns uppfostran, som
till största delen meddelades av privatlärare. Den
enda av syskonen utom skalden, som nådde mogen
ålder, var systern Cornelia, i vilken Wolfgang hade
en trofast vän och kamrat. Representerade fadern
det planmässiga allvaret, så utgjorde den
fantasi-och gemytrika modern det levnadsglada inslaget i
familjen. Vad hemstaden med sin livliga handel
och sin ålderdomliga författning, sina intressanta
minnesmärken och leende omgivningar betytt för
skaldens barndom, har han på ålderdomen
ingående analyserat i sin självbiografi. Från denna
tid stamma G:s första litterära försök, varav dock
föga bevarats.
Vid nyss fyllda 16 år avreste G. till Leipzig för
att på faderns önskan studera juridik. Mest
ägnade han sig dock åt humaniora och fortsatte sina
litterära övningar. Alltsedan Gottscheds
genombrott på 1730-talet var Leipzig Tysklands litterära
centrum. Den litterära smak, som rådde, var ännu
den franska rokokons. I dess maner skrev G. en
rad lyriska dikter utan större självständighet. Av
stor vikt var hans umgänge med konstprof. A. Fr.
Oeser, som invigde honom i Winckelmanns
nyklassiska konstsyn. Sitt poetiska ideal såg G. ännu
förkroppsligat i den tyska rokokons mästare,
Wie-land. För den kärvare Lessing tycks han ha hyst
mera respekt en egentlig beundran. Jämsides med
studierna ägnade sig G. under leipzigtiden åt ett
glatt studentliv. Upplösandet av en älskogshandel
med vinhandlardottern Kätchen Schönkopf blev
anledningen till en själslig disharmoni, som
litterärt arrangerad speglas i herdedramat ”Die Laune
des Verliebten”. Hans hälsa, som under
uppväxten aldrig varit stark, tycktes allvarligt hotad
genom en blodstörtning sommaren 1768. Som svag
konvalescent återvände G. hem i aug. s.å. Under
halvtannat år stannade han där, sysselsatt med
utformandet av sina påbörjade litterära arbeten, ”Die
Mitschuldigen”, komedi på vers (tr. först 1787),
och en samling anakreontiska dikter, ”Neue
Lie-der” (tr. anonymt 1770). Påverkad av en väninna
till modern, den fromma Susanna v. Klettenberg,
som han långt senare skulle komma att förhärliga
som ”den sköna själen” i ”Wilhelm Meisters
Lehr-jahre”, ägnade sig G. ivrigt åt bl.a. alkemistiska
studier, vilka småningom bildade jordmånen för
konceptionen av Faust-dramat.
Fullt återställd begav sig G. i mars 1770 till det
tyska univ. i det franska Strasbourg för att där
fullborda sina juridiska studier. Här gjorde han
i den 5 år äldre Herder en utomordentligt
betydelsefull bekantskap. Herder öppnade med Ossian
och Goldsmith, Shakespeare och Homeros, Bibelns
och folkvisornas poesi en ny värld för G. och
väckte över huvud hans nationella självkänsla. I
stadens ärevördiga katedral lärde G. uppskatta
gotiken. En förälskelse i prästdottern Friederike Brion
gav upphov till några av de skönaste pärlorna i
hans lyrik. Hösten 1771 avlade G. jur. lic.-examen.
Återvänd till Frankfurt etablerade han sig som
advokat. Praktiken var obetydlig och sköttes mest
av fadern, för att sonen ostört skulle få ägna sig
åt sin diktning. Det var nu, som första versionen
av Götz-dramat kom till. Sommaren 1772
tillbragte G. som ”praktikant” vid rikskammarrätten i
Wetzlar. Här upplevde han en idyll, som höll på
att få ett tragiskt slut: han förälskade sig åter,
denna gång i Charlotte Buff, trolovad med en av
hans vänner, J. Chr. Kestner. Konflikten, lika
hedersamt bestånden av alla tre parterna, löstes
genom G:s resignerade flykt i sept. 1772.
De följ, tre åren utgöra i G:s liv en tid av ena
stående produktivitet. Att börja med skrev han
anonym konst- och litteraturkritik i ”Frankfurter
gelehrte Anzeigen”. Ett dokument om G:s
konståskådning vid denna tid är uppsatsen ”Von
deut-scher Baukunst” (1772). Året därpå publicerade
han, likaledes anonymt, på egen bekostnad sitt
SU ir.
29 — Red. avsl. 5/i 49.
— 897 —
— 898 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
