Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granulationsvävnad - Granulatus - Granulatuskrita - Granulerad slagg - Granulering - Granuleringsstål - Granulit - Granulocyt - Granulocytopeni - Granulom - Granulosus - Granulum - Granulös - de granvella, Antoine Perrenot - Granvik, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANULATUS
här övergå i fastare bindväv och läka skadan
genom ärrbildning. Kunna de avdöda partierna ej
resorberas el. gäller det inkomna oresorberbara
främmande kroppar, avkapslas dessa genom en g.,
vilken sedan ombildas till en bindvävskapsel. Om
utbildning av g. vid benröta se d.o. Även av
bakterier framkallade förstörelsehärdar, abscesser,
resorberas och utläkas genom utbildning av g. och
ärrbildning, såvida icke bakterierna leva kvar
inom dem, då en kronisk varbildning inställer sig
från den omgivande g., den s.k. abscessmembranen,
och leder till uppkomst av varavsöndrande
fistlar. T.Hn.
Granula’tus, -a, -um (lat., av granum, gryn, korn),
artnamn på växter, som på sin yta bära små
gryniga hår, och på djur med kornigt skal el. kornig
hud.
Granulatuskrita, geol., den övre avd. inom undre
senon i Skåne, benämnd efter belemniten
Acti-nodamax granula’tus. G. är representerad av
kalksten och märgel inom Båstads- och
Rödmölla-om-rådena (jfr Skåne, geologi).
Granule’rad slagg, metall., se Granulering.
Granule’ring (av lat. gra’nulum, litet korn),
i) Metall., finfördelning, särsk. av smälta
metaller el. slagger, som i strålform hällas i
vatten och därvid mer el. mindre fint fördelas. Vid
g. av metaller piskas strålen ofta sönder
med ett tandhjul strax ovan vattenytan. Runda
korn med en diam, under t.ex. 4 mm erhållas.
De grövre kornen äro ofta ihåliga. Den bildade
g r a n u I e n får stor yta, vilket är av värde vid
vissa metallurgiska processei, t.ex. RK-processen,
vid vilken tackjärnsgranul torrfärskas i rullugn.
G. användes även för finfördelning av metaller för
kemiskt bruk. Vid g. av slagg får en tunn
slaggstråle, i regel direkt från ugnen, rinna ned i
en kraftig vattenström, varvid slaggen stelnar till
porösa klumpar, som tas upp på galler. Man får
därvid slaggen i en lätthanterlig form och kan
frakta den till avfallshögar el. fyllningsplatser.
Granulerad masugnsslagg har funnit stor
användning som fyllnadsmaterial vid byggnader och även
som beståndsdel i s.k. ersättningscement. L.Vr.
2) Inom guldsmedskonsten: pålödning av små
metallkulor.
Granuleringsstål, konsttekn., se Mezzotinto.
Granuli’t (av lat. gra’nulum, litet korn) är den
äldre i Fennoskandia använda, generella
benämningen på finkorniga, kristalliniska
kvarts-fältspat-bergarter av leptitens typ men har numera en
mer begränsad betydelse och användning.
Prototyp är den sachsiska g. i Erzgebirge, en rödlätt,
granatförande, till struktur och
mineralsammansättning bandartat växlande fin—småkornig
bergart av granitisk sammansättning. G. av likartad
ehuru mestadels mera grovkornig typ uppta stora
områden av Finska Lappmarken och ingå även
i v. Sveriges järngnejsregion. G. uppträder vanl.
lagerartat och innesluter ofta linser el. lager med
noritisk sammansättning. Utom granat innehåller
g. som karakteristiska mineral ofta sillimanit el.
disten samt rutil; i kiselsyrefattiga varieteter ingå
stundom olivin, spinell och korund. [G.Fn]E.Nn.
Granulocy’t (till lat. gra’nulum, litet korn, och
grek. kyt’os, cell), vit blodkropp, i vars
proto-plasma korn {gra’nulae) förekomma. Dessa
blod
kroppar benämnas även leukocyter, resp, (i omoget
stadium) myelocyter och fabriceras i den röda
benmärgen. Beroende på den färg kornen erhålla
vid preparering med olika färglösningar skiljer
man i allm. mellan neutrofila g. (violetta korn;
70 °/o av samtliga vita blodkroppar), eosinofila g.
(röda korn; 1—4%) och basofila g. (blå korn;
5—2%). G. ha spec. betydelse för bekämpandet
av olika bakterier, särsk. varbakterierna. A-U.
Granulocytopeni’ (till granulocyt och grek. peni’a,
brist), med., se Agranulocytus.
Granulom [-å’m] (av lat. gra’nulum, litet korn),
med., härdformig specifik inflammation (tbc,
syfilis m.fl.). G. kallas även vissa bindvävstumörer
samt kroniska, mer el. mindre väl avgränsade
in-flammationszoner kring rotspetsarna hos tänder,
vilkas pulpa är stadd i förruttnelse. G. utgör då
käkbenets reaktion vid infektion från tanden (jfr
Granulationsvävnad) och kan omvandlas till s.k.
rotcysta (se Tandsjukdomar).
Granulo’sus, -a, -um (lat., finkornig), artnamn på
växter med små korn på stjälk, blad o.s.v.
Gra’nulum, se Granula.
Granulö’s (fra. granuleux, fem. -eusé), med. o.d.,
kornig. — Granulös vävnad, dets. som
granulationsvävnad (se d.o.).
de Granvella [grambä’lia], Antoine Per r
e-n o t, spansk statsman (1517—86), en av
motrefor-mationens mäktigaste kyrkofurstar, var äldste son
till Karl V:s statssekreterare Nicolas Perrenot de G.
(1484—1550). En tid kanik i födelsestaden
Besan-Qon blev G. 1540 biskop i Arras, 1560 ärkebiskop
av Mechelen, 1584 av Besanqon, 1561 kardinal. Vid
tridentinska mötets öppnande 1543 drog G. hela
Europas uppmärksamhet till sig med ett tal,
ge-nomandat av entusiasm för Habsburgs världsmakt
och ett glödande hat till Frans I. 1547 förmedlade
han underhandlingarna med Johan Fredrik av
Sachsen och Filip av Hessen och tog del i den
senares förrädiska tillfångatagande. Vid faderns
död 1550 inträdde G. i hans ställe som kejsarens
mäktigaste man och
var sedan i tjänst hos
Filip II. Han var
dennes ombud vid
fredsförhandlingarna i
Ca-teau-Cambrésis; då
Margareta av Parma
1559 utnämndes till
ståthållarinna av
Nederländerna, följde G.
med som den
egentlige regenten. Ett
redskap för den
despotis-ka politik, som nu
fördes, blev G. så
hatad, att konungen efter
de kraftigaste påstötningar från alla håll måste
avlägsna honom 1564. 1570 deltog han i bildandet
av förbundet mellan Spanien, Kyrkostaten och
Venedig mot turkarna, 1571 blev han vicekonung i
Neapel och var efter 1579 Filip II:s ledande
minister i Madrid, där han förgäves sökte förmå
konungen till ett mera smidigt regeringssystem. [P.DhllB.
Granvik, Sven Hugo, ornitolog och forsk
ningsresande (f. 9/i 1889), fil. dr i Lund 1923
(”Contributions to the knowledge of the East Af-
— 1107 —
— 1108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
