Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grape, Anders - Grapefruit - Graphic, The - Graphis - Graphium - Grapple plant - Graptoliter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAPEFRUIT
ordf, i Svenska
bibliotekariesamfundet 1921
—41, därefter dess
ordf. Både som
bib-lioteksman och
nordisk språkforskare har
G. nedlagt ett
betydelsefullt och högt
skattat arbete. Bland
hans skrifter märkas
”Svensk namnbok”
(1921; jämte A.
No-reen) samt textuppl.
av O. J. Bromans
”Glysisvallur” (1911
ff.; jämte K. A. Hægermarck), av ”Ynglingatal”,
1—4 (1914; jämte B. Nerman) och av ”1500- och
1600-talets visböcker” (8—13, 1916—23; jämte A.
No-reen). Jämte O. v. Friesen redigerade han det
mönstergilla praktverket ”Codex argenteus ... phototypice
editus” (1927) och utgav ”Om Codex argenteus,
dess tid, hem och öden” (1928). G. erhöll på sin
65-årsdag en festskrift (”Donum Grapeanum”). W.N.
Grapefruit [grei’pfrot] (eng.), se Apelsinträd, sp.
1252.
Graphic, T h e G. [ös gräff’ik], engelsk
vecko-tidskr., grundad 1869 i London, särsk. bekant
för sitt utmärkta bildreportage till
världshändelserna. 1932 uppgick G. i ”Sphere”.
Graph’is [-f-], lavsläkte, se Skriftlav.
Graph’ium [-f-], svampsläkte, se Almdödaren.
Grapple pla’nt [gräpl], bot., art av släktet
Har-pagoph’ytum*.
Graptoli’ter (till grek. graf’ein, skriva, och lith’os,
sten), Graptolithina, utdöd klass av
kolonibildande marina evertebrater med ett yttre
ki-tinskelett av t e k o r (boningskamrar),
anordnade längs randen av ett förgrenat cl. enkelt r
ab-d o s o m (polyparium, kolonistock), vilket börjar
med en konformig embryonalcell, s i k u 1 a.
Dennas proximala del- är vanl. trådlikt utdragen,
bildande ett vidfästningsorgan (hos hängande el.
horisontala former n e m a, hos klängande
former vi r gul a). Från sikulans mynningsdel
utgår därjämte ofta ett tråd- el. taggformigt utskott,
v i r g e 1 1 a. Hos ordn. Graptoloi’dea, som är bäst
känd, uppkom genom knoppning från sikulan den
första tekan, vilken i sin tur gav upphov till en ny
teka o.s.v., så att en lineär serie av tekor bildades.
Medelst en s.k. korsande kanal från
sikula-knoppen anlades en andra gren, som därefter
utvecklades på samma sätt som den första. Genom
successiv dikotom delning kunde uppkomma 4—
64-grenade former. Det skildrade förloppet kunde
ytterligare kompliceras. Alltefter
anläggningstypen erhölls variation i grenarnas
tillväxtriktning. Man talar sålunda om klängande,
horisontella, nedåtböjda, hängande, uppåtböjda och
reflexa former. De tub- el. bägarlika, hos skilda
arter mycket olika gestaltade tekorna äro
snedställda mot rabdosomets längdaxel. Vanl. äro två
angränsande tekor i kontakt med varandra, men
stundom äro de isolerade. Genom en öppning i
sin basala del stå tekorna i förbindelse med den
genom rabdosomet löpande centralkanalen.
Ofta är tekornas mynningsrand försedd med en el.
flera taggar. Former med tekorna i en serie kallas
monoprionida (t.ex. M ono gra p’ tus), sådana
med tekorna i två serier d i p r i o n i d a (t.ex.
Diplograp’tus, Climacograp’tus). Hos vissa g. (t.ex.
hos de sistnämnda släktena) har man iakttagit, att
flera rabdosom bilda en storkoloni, s y n r a b d
o-s o m, varvid deras virgulor äro förenade till en
funikel i en centralskiva (diskus). Denna
omgavs av en krans av gonangier, i vilka nya sikulor
utvecklades, sålunda en könlig fortplantning. Det
hela uppbars av en stor simblåsa el. p n e u m a t
o-f o r. I mycket sällsynta fall ha blåsformiga
bildningar, vilka tydas som gonangier, observerats
hos enskilda rabdosom. — över den omstridda
frågan om g:s systematiska ställning har kastats
nytt ljus genom ännu (1949) ej fullständigt
publicerade undersökningar av R. Kozlowski, utförda
på material av dendroida g. från Polens understa
ordovicium. Den tidigare gängse uppfattningen
var, att g. representera en självständig stam av
klassen kavitetsdjur. Somliga forskare ansågo
dem besläktade med mossdjuren. Kozlowski har
visat ohållbarheten av båda dessa teorier. I fråga
om vissa detaljer i rabdosomets byggnad,
struktur och biologiska betydelse samt i fråga om det
sätt, på vilket nya individ uppkomma genom
knoppning, överensstämma g. endast med
ptero-branchierna bland nu levande djur. Ett direkt
fylogenetiskt samband med nämnda grupp kan
därför ej betvivlas. — G. indelas i två ordn.:
1) Dendroi’dea med vanl. träd- el.
buskliknan-de rabdosom, där de olika grenarna ofta äro
förbundna genom tvärtrådar. Tekorna äro
poly-morfa, vanl. trimorfa, d.v.s. av tre olika typer:
nä-ringsindivid (hydrotekor), knoppningsindivid och
könsindivid (bitekor, gonangier). Nyligen har
påvisats förekomsten av ett inre stolonsystem. Det
viktigaste släktet är Dictyondma med talrika arter
från övre kambrium till undre karbon. De första
formerna av denna ordn. uppträdde redan i
mel-lankambrium (Dendrograp’tus). De flesta
dendroida g. ha en utpräglad stam med basal häftskiva
och torde sålunda ha varit bottenlevande
organismer (bentos). Detta jämte deras stora
vertikalutbredning gör, att de ha ringa betydelse som
ledfossil. Ett undantag utgör Dictyonema
flabelli-fo’rme från undre ordovicium (jfr
Dictyonemaskif-fer), vars koniska, nätliknande rabdosom medelst
sin nema varit fäst vid något flytande föremål och
därför kan betecknas som pseudoplankton, vilket
även gäller om ett fåtal andra former.
2) Graptoloidea med ett slag av tekor
(mo-nomorfa). De viktigaste släktena äro, anförda i
ordning ung. motsvarande den fylogenetiska
utvecklingen och uppträdandet i tiden:
Clonograp’-tus, Dichograp’tus, Bryograp’tus, Phyllograp’tus,
Didymograp’tus, Isograp’tus, Leptograp’tus,
Nema-grap’tus, Dicellograp’tus, Dier ano gr ap’tus,
Climaco-graptus, Diplograptus, Glossograp’tus, RetioWtes
(hos R. ersättas rabdosomets väggar av ett
nätverk av kitintrådar), Rastri’tes, Cyrtograp’ttis,
Mo-nograptus. Samtliga g. av denna ordn. äro
begränsade till tidsavsnittet understa ordovicium—översta
silur (understa devon?). De synas utan undantag
ha varit plankton el. pseudoplankton, fästa med
neman el. virgulan vid drivande alger o.d. En del
planktonformer har man funnit vara utrustade med
pneumatofor (jfr ovan). Till följd härav ha de
— nu —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
