Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter - Insamling av insekter - Preparering av insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTER
Fig. 17. Mycket
liten skalbagge,
Acrotrichis
seri-cans, i naturlig
storlek (pricken
t.v.) och i stark
uppförstoring.
ung. ett par tusen arter. Under tertiär träffas
bl.a. de första termiterna och fjärilarna. De
fossila insektarternas antal kan skattas till c:a 12,000.
Klassen i. är den ojämförligt artrikaste och
omfattar c:a 75 »/o av alla kända djurarter, d.v.s. o.
750,000. I Sverige förekomma
c:a 18,000 arter.
Storleksvariationen hos i. är betydande. De
minsta, skalbaggsfam.
Tricho-pterygidae och stekelfam.
My-maPidae, uppnå en längd av
blott 0,2—0,3 mm (fig. 17). De
allra flesta insekter äro små,
och blott ett litet fåtal nå
betydande storlek. Största
kropps-längden har en ostindisk
ving-lös vandrande pinne på 33
cm medan goliatbaggarna från
tropiska Afrika ha den i
volym och tyngd största
kroppen. Bortsett från mikroberna
äro i. de farligaste fienderna
till oss själva och vår kultur.
En mängd arter äro skadedjur
på kulturväxter, på lagrade
produkter och virke, talrika
äro parasiter på husdjuren och
människan, och ej få överföra smittsamma
sjukdomar till växter, djur och oss själva (se
Skadeinsekter). Den praktiska entomologien, som
sysselsätter sig med studiet av dessa i., är därför en
mycket viktig vetenskapsgren. [S.Bgtn]K.A.
Insamling av insekter. Det viktigaste och mest
lönande redskapet för insektsamlaren är håven,
av vilken förekomma tre typer: 1) Stryk- el.
slaghåven, av solid konstruktion, med
medellångt skaft och en av starkt tyg bestående säck.
Denna typ användes för håvning i
markvegetationen, buskar o.s.v. 2) F j ä r i 1 h å v e n, en lätt håv
med säck av tunt, genomskinligt tyg, användes för
fångst av flygande i. 3) Vattenhåven, med
långt skaft och med botten av finmaskig
mäs-singsväv. — För insamling av smådjur bland löv
och mossa o.s.v. lämnar insektsikten ofta ett
mycket gott resultat, i sht den först av Berlese
konstruerade, automatiskt verkande apparaten (se fig.
18). I exkursionsväskan medföras lämpliga större
och mindre glas för uppsamling och dödande av
det infångade bytet. Som dödande medel användas
ättiketer el. kloroform el. i gips ingjutet
cyan-kalium. — Uppfödning och kläckning av
ungdoms-stadierna är en ofta lönande samlingsmetod för
erhållande av dels sällsynta, dels vackra och
oskadade exemplar för samlingen. S.Bgtn.
Preparering av insekter. I 1600- och 1700-talens
naturaliekabinett ingingo även insektsamlingar.
I. voro då monterade i små, slutna askar med
glaslock, en för varje ex., el. pressade mellan
två glasskivor. Dessa metoder äro nu ur bruk. —
I. kunna bevaras torkade, inlagda i
dauerprepa-rat el. konserverade i vätska. De flesta
fullbil-dade i. kunna torkas och prepareras därvid på
olika sätt, ant. stuckna på insektnålar, helst av
stål, varav flera olika grovlekar finnas, el. på s.k.
mikrostift, som äro tunnare och kortare än de
förra, el. också uppklistras de på en kartongbit av
passande storlek, genom vilken nålen stickes (fig.
Fig. 18. Berleses apparat
för automatisk
insekt-sållning.
A bleckcylinder med
tratt-formigt ändande botten;
under trattmynningen inpassas
fångstflaskan. B
sållgodsbe-hållare av metalltrådduk med
1,5—2 mm stora maskor.
Snabb torkning uppnås, om
som värmekälla användes en
lampa, som nedsänkes på c:a
5 cm avstånd från sållgodset.
C trefot, som uppbär
cylindern.
22). Den sistn. metoden
användes särsk. för små
i., varvid som klister
användes dragant, löst i
vatten; kartongstycket
bör vara så stort, att ben
och antenner ej sticka
utanför det. Metoden
kan användas för de
flesta slag av i., särsk.
skalbaggar och
halvvingar. Det är
lämpligast att uppsticka
tvåvingar, fjärilar, alla
slän-dor, steklar. Nålen
in-stickes på skalbaggar i
den h. täckvingens
främre inre hörn, på
gräshoppor i halssköldens
h. sida och på övriga
i mellankroppens mitt.
Man brukar låta en
tredjedel av nålens längd
bli fri ovan kroppen.
Med hjälp av nålar
anordnas ben, antenner
och vingar på
symmet
riskt sätt, så att de olika delarna äro synliga, dock
böra de aldrig spreta ut från kroppen för mycket
(fig. 22). På fjärilar och sländor brukar man
montera vingarna på följ, sätt: man använder s.k.
spännbräden (fig. 19), som finnas att köpa. De
bestå av två mot en mittränna svagt lutande
trästycken; i rännan finns något mjukt material, vari
nålarna nedstickas. Nålen nedföres så långt, att
vingbasen kommer i höjd med brädena. En remsa
av kalkerväv el. starkare papper, 2—3 mm bred,
fästes med en nål på brädan invid rännan
framför i. Med hjälp av en preparernål, tillverkad av
t.ex. en fin insektnål, som avklippts och stuckits
i ett skaft, föres nu framvingen framåt, tills dess
bakkant står vinkelrätt mot kroppens mittlinje (fig.
19). Genom att man drar i remsan och pressar den
mot brädan, spännes den, så att den pressar ned
vingen, och fästes med en nål bakom vingen; vanl.
följer bakvingen med, eljest måste den på samma
sätt föras i läge. Sedan båda vingparen på detta
sätt spänts, täcker man dem med objektglas el.
breda remsor av något genomskinligt papper,
som fästes och pressas till med nålar (fig. 20).
Skulle en vinge ej vilja kvarstanna i det önskade
läget, fixeras den med en fin nål, som stickes
genom den. På gräshoppor brukar man blott spänna
ena sidans vingar (fig. 21). När bakkroppen är
alldeles styv, är i. torr och tages försiktigt loss.
På gräshoppor och större trollsländor måste
inälvorna uttagas, om ej i. skall förstöras genom
förruttnelse. Dessa i. dödas i cyankaliglaset el.
genom påhällning av eter och prepareras snarast
därefter; helst hemföras de levande. Med en
spetsig sax (fin brodersax användbar)
uppklip-pes bakkroppen, med en spetsig pincett öppnas
snittet, och tarm och könsorgan uttagas
försiktigt. Med pincettens hjälp rullas en
bomulls-sträng, betydligt mindre, resp, tunnare än
bakkroppen, och den införes försiktigt i denna, kan-
— 471 —
— 472 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
