Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inyokern - Inåtvända naturer - Inägor - Inälvor - Inälvsparasiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INÅTVÄNDA NATURER
c:a 12,000 inv. (1948). Staden, som vuxit upp
under de senaste fyra åren, är helt avsedd för
försök och forskningar rörande flottans
raketvapen. Ett kringliggande ökenområde på c:a 3,000
km2 är fridlyst och strängt bevakat.
Inåtvända naturer, psykol., term, härstammande
från begreppet introversion (inåtvändning)
hos C. G. Jung; personlighetstyp, kännetecknad
av benägenhet att rikta uppmärksamhet, intresse
och känslor från verkligheten och människorna till
det egna jagets reaktioner; vanl. starkt
egocent-risk, av ringa anpassningsförmåga: överbetonar
alla psykiska värden, blir lätt offer för inbillningar
etc.; starkt benägen att undandraga sig
yttervärlden (på gr. av fruktan och ringa förståelse); visar
stor känslighet, föga mod och stark tendens till
själslig trötthet. — I patologisk stegring utgör
inåtvändhet grunddraget i vissa sinnessjukdomar,
ss. flertalet typer av demen’tia praecox. Jfr
Sinnessjukdomar och Utåtvända naturer. — Litt.: C. G.
Jung, ”Psychologische Typen” (ny ed. 1937). G.A.J.
Inägor, till ett hemman el. annan skiftesenhet
hörande tomt och trädgårdsmark, åker och äng.
Motsatsen kallas utägor el. utmark och omfattar
främst skog samt ofruktbar mark (impediment).
Inälvor, allmän populär benämning på de inre
organen, i vanlig bemärkelse särsk. bröst- och
bukhålans organ.
Inälvsparasiter. Hos djuren. I. äro betydligt
vanligare hos djur än hos människan. De orsaka
hos våra husdjur årl. stora ekonomiska förluster.
Husdjurens parasiter förekomma både i buk- och
brösthålans organ. De vanligaste i. utgöras av
plattmaskar och rundmaskar. Förutom dessa
förekomma ytterligare några parasiter. P 1 a 11 m a
s-k a r n a äro ant. bandmaskar el. sugmaskar. Till
band- el. binnikemaskarna*, som leva i
tarmen, höra flera släkten. Dynten till människans
binnikemaskar finnas hos svin och nöt. Hos
hunden förekomma flera släkten bandmaskar. En mask
kan ibland förekomma så rikligt, att passagen i
tarmen stoppas till. Ofta åstadkomma dynten
större rubbningar än maskarna själva. Dynt till olika
bandmaskar hos hunden finns hos nöt, får, svin,
kaniner och hundlus. Ett dynt slår sig ned i
hjärnan hos får och orsakar hos detta nervösa
störningar, kringsjuka. Dyntet till kattens bandmask
förekommer i råttor. Hos får förekommer en
bandmask (Monie’zia expan’sa), som ibland blir 10
m lång. Ett jordkvalster är mellanvärd åt denna
parasit. Även höns kunna drabbas av
bandmask-sjuka. Hos de större djuren ha maskarna som
sådana ej så stor betydelse som dynten. —• Till
sugmaskarna höra stora och lilla
leverflundran (Fasci’ola hepat’ica, resp. Dicrocoè’lium
lanceola’ tum), som hos idisslare orsaka igelsjuka el.
distomatos. Stora leverflundran, som är några cm
lång, bladformig och försedd med en stor
sugskål, finns mycket ofta i gallgångarna i levern
hos nötkreatur utan att den vållar värddjuret
något märkbart obehag, men ibland förekommer
den i så stort antal, att den framkallar ett
kroniskt inflammatoriskt tillstånd i gallvägarna och
ibland hela levern med allmänsymtom och
av-magring som följd. Leverflundran förekommer
rikligare vissa år och framför allt hos djur på
sanka beten. Parasiten fortplantas genom att
av
ge ägg med träcken. Dessa ägg utvecklas via
en sötvattenssnäcka till nya leverflundror. Lilla
leverflundrans utveckling är ej till alla delar
känd. Leverigelsjukan är farligast för fåren, som
ofta magra och dö genom detta parasitangrepp.
— Rundmaskarna äro vanliga hos
husdjuren. De orsaka sina värddjur en hel del
sjukdomar, ss. blodbrist, svaghet, förgiftning,
tarminflammation och blodproppar. Yngre djur
nedsättas ofta så av parasitangreppet, att de
lättare bli mottagliga för andra sjukdomar,
rachi-tis, infektioner o.s.v. Största betydelsen ha kanske
hästens ascarider, spolmaskar, vilka äro så
vanliga, att det är unikt, om de ej påträffas i
tarmen vid obduktioner. Parasiterna äro upp till
30 cm långa och 1 cm tjocka på mitten.
Invasionen sker ofta så, att hästar få maskäggen
i sig, då de nosa i andra hästars träck. Alla
yngre hästar böra avmaskas minst två gånger
om året. Effektiva medel finnas numera för
bekämpande av spolmaskarna. En annan
rundmask, som mycket ofta finns hos hästar, hör till
strongyliderna. Dessa parasiter äro så
små, att de ofta icke observeras i hästarnas
träck. En relativt vanlig följd av angrepp av
strongylider är s.k. maskaneurysm, utbuktningar
på spec. bukkärlen till tarmarna med
blodpropps-bildningar som följd. — Som parasit hos hästen
måste även räknas larven till häststynget
(Gastroph’ilus). Häststynget lägger under varma
sommardagar sina ägg i håren på hästens
bogar och främre extremiteter. Hästen slickar i
sig äggen, som, nerkomna i magsäcken, utveckla
sig till larver. Dessa suga sig fast vid
mag-väggen, där de sitta vintern över. På våren
släppa de taget och gå med träcken ut i det
fria, där de utvecklas till nya häststyng. — Hos
fåren ha i. en mycket stor betydelse. De
förekomma här i lungor, magsäck och tarmar samt
i levern. Lungmasksjuka hos får kan orsakas av
två olika parasiter, stora och lilla 1
ungmas k e n (Dictyocaulus fila’ria, resp. Mueller’ius
capilla’ris). Maskäggen hostas upp och komma
ut i det fria. De kläckas här vid lämplig temp.
och fuktighetsgrad. Larverna förtäras av fåren
med gräset, komma ned i tarmen och gå med
blod- och lymfbanorna till lungorna via hjärtat.
I lungorna ge parasiterna luftrörskatarr med
hosta. — I löpmagen förekommer en för fåren
mycket allvarlig parasit, stora magmasken
(Haemon’chus contoPtus), som borrar sig in i
slemhinnan och suger blod. I fårens tarmar
förekomma flera parasiter, som framför allt angripa
årslamm och svaga djur. Ofta förekomma hos
får samtidigt parasiter i lungor, mage, tarmar
och lever. De skadliga verkningarna summeras
då, varigenom djurets tillstånd blir mycket
allvarligt. Parasitfrågan är för fåraveln ett av de
största problemen. Under de senare åren ha
framställts ganska effektiva avmaskningsmedel
för får. — Hundar och kattor ha ofta i.,
hörande till såväl band- som rundmaskarna.
Effektiva bekämpningsmedel ha framställts och
komma ofta till användning, spec. hos unga djur.
— Ang. coccidios se d.o. Dhl.
Hos människan spela i. en mycket stor roll
som sjukdomsalstrare, särsk. i varma klimat, där
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
