Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Författning och förvaltning - Rättskipning - Besittningar - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
Om förhållandet mellan kamrarna säger
författningen intet annat än att de ha lika stor makt.
Republikens president väljes i förenad
session av deputeradekammaren och senaten jämte
3 delegerade från varje regionalt råd. 2/s
majoritet anbefalles, men om sådan ej uppnåtts efter
tre omröstningar, får absolut majoritet vara
tillfyllest. Presidenten är ansvarig för sina
ämbets-handlingar endast vid högförräderi och angrepp
på konstitutionen. I sådana fall skall han åtalas
av parlamentet med absolut majoritet. —
Konseljpresidenten utnämnes av republikens
president, som sedan på hans förslag utnämner
ministrarna. Regeringen måste åtnjuta bägge
kamrarnas förtroende. Ett nederlag i någondera
kammaren medför dock icke skyldighet att avgå.
En motion om misstroendevotum måste vara
undertecknad av åtm. Vio av kammarens medl.
och får icke bli föremål för diskussion inom 3
dagar från dess framläggande.
Konseljpresidentens uppgift är att leda regeringens allmänna
politik och vara ansvarig för den. Ministrarna äro
gemensamt ansvariga för regeringens handlingar,
och var och en av dem är dessutom ansvarig
för vad hans ministerium åtgör. — Ett
rådgivande organ åt regeringen utgör Nationella
rådet för ekonomi och arbete (Consiglio
nazionale dell’economia e del lavord). Det är
sammansatt av experter och representanter från de
produktiva grupperna med hänsynstagande till
deras storleksordning och betydelse. Det har
därjämte laginitiativ. Det s.k. statsrådet
{Consiglio di stato) är ett organ för den
juridiskt-administrativa rådgivningen och har även att
övervaka den administrativa rättskipningen. En
räknekammare (Corte dei conti) har dels att utöva
en förebyggande kontroll av lagenligheten i
regeringens åtgärder, dels att i fortlöpande följd
kontrollera finansförvaltningen.
Republiken är, också det enl. bestämmelse i
själva grundlagen, uppdelad i regioner, provinser
och kommuner. Regionerna, som utgöra en
ny uppfinning i akt och mening att tillfredsställa
starka krav på självstyrelse, äro 19 till antalet
och ha utrustats med lagstiftningsmakt i frågor
av lokalt intresse inom gränser, som statens
lagar ange. Regionen kan uppbära skatter och
erhålla bidrag från staten. En kontroll över deras
styrelse kommer att utövas av en
regeringskommissarie. En regions lagstiftningsmakt utövas av
det regionala rådet (Consiglio regionale).
Exekutivt organ är la Giunta, som ledes av en
president. Sicilien, Sardinien, Alto Adige
(Sydty-rolen), Venetia Giulia och Aosta-dalen ha
dessutom tillförsäkrats särskild autonomi genom
regler, som fastställts i konstitutionella lagar.
Under rubriken ”konstitutionella garantier”
träffas bestämmelser såväl om en
konstitutionell domstol som om formerna för
grundlagstiftning. Den förra skall bl.a. döma i
tvister ang. lagars författningsenlighet, vare sig
de utfärdats av staten el. regionerna, i
kompetenstvister mellan stat och region och vid åtal, väckta
mot republikens president och ministrarna. Av
dess 15 domare äro Vs utnämnda av parlamentet,
Vs av republikens president och Vs av de högsta
domstolarna. Lagar ang. ändring av
författ
ningen skola antagas av varje kammare genom
två beslut med en intervall av minst 3 mån. och
skola godkännas med absolut majoritet av varje
kammares medl. vid andra omröstningen. I vissa
fall skall folkomröstning äga rum, näml, då
sådan begäres av Vs av medl. i en kammare el.
500,000 väljare el. 5 regionala råd. Sådan
omröstning skall dock icke äga rum, när lagen
godkänts vid den andra omröstningen i varje
kammare med 2/s majoritet av dess medl. Den
republikanska statsformen kan icke bli föremål
för ändring. Till yttermera visso äro enl. en av
slutbestämmelserna medl. av el. ättlingar till
huset Savojen uteslutna från alla offentliga tjänster,
från både aktiv och passiv valrätt samt förvisade
från italienskt territorium. Reorganisation av
fascistpartiet är förbjuden. Adelstitlar erkännas
icke längre. De, som tillkommit före 1922, ingå
som beståndsdelar av namnet. F.Lth.
Rättskipning. Det politiska enhetsverket 1861 i
I. medförde också enhetlig lagstiftning, varvid i
huvudsak fransk rätt blev förebilden på
civil-och civilprocessrättens områden, Codice civile och
Codice di procedura civile, båda från 1865. Efter
1 :a världskriget grep man sig an med
utarbetandet av nya straff- och straffprocesslagar, Codici
Mussoliniani, vilka trädde i kraft 1931.
Domstolsväsendet omreglerades i en lag 1926. Högsta
domstol är kassationsdomstolen i Rom, vilken
endast prövar den formella lagenligheten av
överklagade beslut och kompetensfrågor. Landet
är uppdelat mellan 20 hovrätter
(appelldomstolar); under dessa döma 146 tribunaldomstolar.
De senares domkretsar uppdelas i tillsammans
989 mandamenti, var och en med sin pretura för
smärre tvistemål i 2:a instans och smärre
brottmål i 1 :a. Civila bagatellmål handläggas först
av förliknings- och fredsdomare, guidici
concilia-tori. Dessutom finnas 91 ajsis^-domstolar för
grövre brottmål el. politiska brott i i:a instans. K.
Besittningar. I. kom relativt sent med i kampen
för kolonier. Början gjordes i Östafrika med
Eritrea 1882 och Italienska Somaliland 1889.
Genom Tripoliskriget 1911—12 erhöll I. av Turkiet
Libyen samt Rhodos (definitivt först 1923) och
Tolvöarna. 1936—41 innehade I. även Etiopien,
och de östafrikanska besittningarna
sammanfattades då under namnet Italienska Östafrika. I
och med 2:a världskriget störtade I:s
kolonialvälde samman. Eritrea och Somaliland erövrades
av västallierade trupper 1941, året därpå återfick
Etiopien sin självständighet, och 1943 voro
italienarna utdrivna ur Libyen. Rhodos och
Tolvöarna avträddes 1947 till Grekland. Hösten 1949
beslöt FN:s generalförsamling, att Libyen snarast
möjligt skall bli en suverän stat, dock senast Vi
1952. Dessförinnan skola Kyrenaika, Tripolitanien
och Fezzan utarbeta en författning med biträde
av en av FN utsedd kommissarie och ett
internationellt konsultativt råd. Enl. samma
FN-be-slut skall Italienska Somaliland under 10 år
framåt förvaltas av I. som mandat för att därefter
ev. bli suverän stat. Det definitiva beslutet om
Eritrea har uppskjutits. P.
För svar sväsen. Presidenten utövar högsta
ledningen av försvaret. I ministären ingår en
försvarsminister, under vilken sorterar ett
ministe
— 841 —
— 842 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
