Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalv (socken) - Kalvarieberg - Kalv Arnason - Kalvbräss - Kalvbäcken - Kalvdans, kalvost - Kalv-diarré, -difteri, -död - Kalven, Kalvsjön - Kalvhararna - Kalviller - Kalvinism - Kalvkyckling - Kalvkyl - Kalvleka - Kalvning - Kalvningslamhet - Kalvnoix - Kalvost - Kalvsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALVARIEBERG
Kalvarieberg i S:t Thégonnec,
Bretagne.
ligger i n. kring nedre Lillån och Sjötoftaån;
åkern utgör 9 °/o av landarealen, skogsmarken
62%. Egendom: Gammalsjö. Stenåldersboplatser
finnas vid Fegen och järnåldersgravar (ett 30-tal
rösen) bl.a. vid Gammalsjö. En äldre träkyrka
(från 1671) efterträddes 1842 av en stenkyrka, som
nedbrann 1896. Den nuv. kyrkan, uppförd 1898—99
i delvis romansk stil, har innertak av trä; ett
medeltida rökelsekar från den äldre kyrkan förvaras
i Göteborgs museum. — Namnet, efter gården
Kalv, skrevs 1356 Kalf s(ocken). Det är givet
efter Kalvsjön. Se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”,
7:2 (1918), sid. 78, 284. I.Mg;Er.
Kalva’rieberg (till lat. calva’ria, huvudskalle),
beteckning för Golgata, inom konsten särsk. använd
om efterbildningar
av de tre korsen på
(den något högre
än den omgivande
marken belägna)
huvudskalleplatsen.
Dylika k. blevo i
Västerlandet, i sht
Sydtyskland,
vanliga under den
senare medeltiden. K.
anbragtes särsk. vid
kyrkor och blevo
ofta föremål för
vallfärder (så t.ex.
flerstädes i Polen).
Till k. leder en
väg, som markeras
med ”stationer”
genom inskrifter och
bildverk, vanl. 7
stycken, liksom Via
dolorosa i
Jerusalem (se d.o., sp.
1178). Det mest
bekanta
konstverket är det med
reliefer av Adam
Krafft prydda k.
urspr. på
Johan-niskyrkogården vid
Nürnberg. I Stockholm fanns ett k. på
Södermalm, där Katarina kyrka nu står; en relief
därifrån (från 1500-talets början) finnes i Nordiska
museet. E.W.
Kalv Amason, se Arnmödlingarna.
Kalvbräss, se Bräss.
Kalvbäcken, sulfidmalmsförekomst i Vika sn,
Kopparbergs län, var känd redan på 1500-talet,
då silver och koppar utvunnos här. I senare tid
har fyndigheten huvudsaki. bearbetats på
zinkmalm. Jämte zinkblände och blyglans innehåller
denna även svavelkis. Innan anrikningsverk
uppfördes 1922, utskräddes en prima zinkmalm med
28% zink, 8—9% bly och 200 g silver pr t. 1940
-—47 utgjorde malmproduktionen i genomsnitt
15,000 t pr år. Ägare är ab. Zinkgruvor.
Kalvdans, k a 1 v o s t, av råmjölk gjord
efterrätt, som smaksättes med kanel, socker el.
mandel. Ett prov av blandningen slås i en kopp el.
form och ställes i vattenbad att stelna ovanpå
spisen. Är provet hårt, är äggvitehalten hög i
råmjölken, och denna måste spädas med mjölk
el. grädde. Ägg tillsättes, om k. ej vill stelna.
Rätten serveras med sylt el. saftsås.
Kalv-diarré, -difteri, -död, se Kalvsjukdomar.
Kalven, K a 1 v s j ö n, sjö i Kalv sn, s.
Västergötland, vid gränsen till Halland, avrinner åt n.
genom Lillån till Ätran; 7 km2; 130 m ö.h. Jfr
Fegen.
Kalvhararna, fiskläge inom Söderhamns* stad.
Kalvill’er, ett slags äpple*.
Kalvinism’, religionsv., se Calvin, J.
Kalvkyckling, kok., bultade, kryddade skivor av
kalvkött, på vilka lägges en klick persiljesmör.
Köttskivorna rullas ihop till rulader, som stekas i
smör och serveras med gräddsås.
Kalvkyl, benämning på kalvstek, då köttet
ut-göres av hela lårstycket.
Kalvleka, bot., se Kabbleka.
Kalvning. 1) Framfödandet av ett fullgånget
nötkreatursfoster. Detta underlättas genom vissa
fysiologiska förändringar av moderdjurets
födslo-vägar, främst förslappning av breda
livmoderbanden, och sker genom rytmiska sammandragningar
av livmoderväggar och bukmuskler, varigenom
fosterväggarna öppnas och fostrets utstötande
möjliggöres.
2) Se Isberg.
Kalvningslamhet, veter., se Förlossningslamhet.
Kalvnoix [-noa’] (till fra. noix, eg. [val]nöt),
kok., se Fricandeau.
Kalvost, kok., se Kalvdans.
Kalvsjukdomar. Med det antal nötkreatur, som
f.n. finns i Sverige, kan man räkna med att det
föds o. 1 V2 mill. kalvar årl. Av dessa duka enl.
beräkningar c:a 8% under för sjukdomar under
den första tiden. Givet är, att
sjukdomsfrekvensen är avsevärt högre än dödlighetsfrekvensen.
De sjukdomar, som drabba kalvarna, förorsakas
i regel av näringsrubbningar. Bristfällig näring
och omvårdnad förbereder marken, och
bakterierna fullborda verket. — Kor, som stått på en
i något avseende bristfällig foderstat, framföda
ej sällan kalvar med medfödd allmän
svaghet. Infektioner av skilda slag drabba
ofta sådana kalvar. Ibland kunna
vitamininsprut-ningar (A- el. B-vitamin) leda till kalvens snara
hälsa. — Ett gissel i ladugårdarna utgör ofta
s.k. kalvdiarré el. kalvdöd. Denna
sjukdom orsakas av colibakterier, strepto- el.
stafy-lokokker, som genom matsmältningskanalen el.
navelsträngen inkommit i organismen. Sjukdomen
kännetecknas av häftig diarré och allmän slöhet,
och döden följer vanl. efter ett el. annat dygn
Av åtgärder mot sjukdomen har, förutom
höjandet av den allmänna stallhygienen,
serumbehand-ling, såväl i terapeutiskt som profylaktiskt syfte,
lämnat de bästa resultaten. — Kalvdifteri
är en med sårnader i munslemhinnan förlöpande
sjukdom hos spädkalv. Orsaken är vanl.
nekros-bacillen. Symtomen äro feber, riklig
salivavsönd-ring och på gommen, tungan och kinderna
synliga gråa el. brunaktiga beläggningar, i
slemhinnan något upphöjda och omgivna av svårläkta
sår. Sjukdomen trotsar ofta all behandling. —
När kalven nått 14 dagars ålder, drabbas den
ibland av lunginflammation, där vanl.
— 635 —
— 636 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
