Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin (Katarina) Månsdotter (drottning av Sverige) - Karintin - Karis - Kariska havet - Kariska språket - Karisma - Kariterna - Karitz, Anders - Karjaa - Karjala - Karkas - Karkemisj, Karkemisch, Djerablus, Djerabis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARINTIN
Karin Månsdotter.
Kalkstensrelief i Åbo domkyrka.
inflytande på Erik synes ha varit gott, och det
förefaller, som hon haft god hand med honom under
sinnessjukdomen, ehuru han under denna period
varit ytterst prövande för henne. Hon har vid
flera tillfällen sökt tala väl för misstänkta
personer inför honom. Omdömen om henne av
personer, som känt henne, äro oftast till hennes fördel.
En undersökning av hennes balsamerade lik har
givit vid handen, att hon varit reslig och välbildad.
Något autentiskt porträtt av henne är ej känt. —
Litt.: A. G. Ahlqvist, ”K.” (ypperlig personhist.
monogr. 1874); ”Erik XIV:s
almanacksanteckning-ar” (1912); N. Ahnlund, ”K.” (i hans ”Oljoberget
och Ladugårdsgärde”, 1924). I.A.
Karinti’n, miner., en i eklogit förekommande
brun—brungrön hornbländeform.
Kar’is, fi. Karjaa. 1) Kommun i Nylands län,
Finland; 166 km2; 2,958 inv. (1948; 18 inv. pr
km2), svensktalande. Åkern upptar 42 km2 (25 °/o
av arealen), skogsmarken 101 km2. Bland
historiska gods märkes Svartå gods och bruk,
tidigare tillhörande släkten Linder.
2) Köping, avskildes 1930 från K.i); 23 km2;
3,809 inv. (1949), svensktalande. Antalet
arbetsställen inom industrien 13 med 196 arbetare (1947).
Bland viktigare industriföretag märkas en
spårvagns- och karosserifabrik, tillhörande Karia ab.,
och en margarinfabrik. I K. finnas Lärkkulla
kristliga folkakademi och Karis-Billnäs svenska
samlyceum, ett av landets största svenska lärov.
Ka’riska havet, se Karahavet.
Ka’riska språket, se Mindreasiatiska språk.
Kar’isma (grek. chaPisma, nådegåva) kallades i
den urkristna församlingen de särskilda gåvor och
krafter, vilka ansågos vara den Helige andes verk.
I 1 Kor. 12 uppräknar Paulus en del sådana
(gåvan att profetera, tala med tungor, göra
”kraftgärningar” m.m.) och ger anvisningar för deras rätta
bruk; här kommer också den tanken fram, att varje
församlingsämbete måste vila på sin särskilda k.
(jfr Församling, sp. 23). Inom katolska kyrkan
anses helgonens under vara en forts, på
urförsamlingens karismer, medan man inom de evangeliska
kyrkorna i regel anser dessa ha upphört efter den
kristna kyrkans 3 första årh. Inom vissa mer el.
mindre extatiska rörelser anses de dock återupplivade
i tungomålstalande, helbrägdagörelser o.d. S.N.
Kariterna, grek, myt., se Chariterna.
Karitz, Anders, filosof (f. 28/2 1881), fil. dr
vid Lunds univ. 1913, doc. i teoretisk filosofi där
s.å., prof, i samma ämne vid Uppsala univ. 1934
—46. K. har med sina skrifter ”Thorild och hans
filosofi” (i ”Till Thorilds minne”, 1908) och
”Tankelinjer hos Thorild” (gradualavh., 1913)
grundlagt den moderna Thorild-forskningen i Sverige.
Han har visat den intima släktskapen mellan
grundbegreppen i Thorilds åskådning och
Spino-zas och Leibniz’ system samt publicerat en rad
Thorild-skrifter, viktiga för kännedomen om
dennes utveckling. Sin egen filosofiska åskådning har
K. framställt i skriften
”Tillvarons
motsatsspel” (1932), där han
även framlagt en ny
teori om våra själsliga
grundfunktioner och
vår
kunskapsverksam-het över huvud.
Filosofiens och de olika
specialvetenskapernas
beroende av varandra
och intima
växelverkan har han fint utrett
i skriften ”Philosophie
und Spezialforschung”
(1932) och har (1936)
betonat filosofiens karaktär av att vara dels
vetenskapslära, dels världsåskådningslära. Av
väsentligen polemisk karaktär är hans mot
”uppsalafilosofiens” dialektiska metod riktade
inlägg ”Till tolkningen av Berkeley och Hume”
(1938). [Alb.NJN.
KaFjaa [-ja], se Karis.
Kar’jala, finska namnet på Karelen.
Karka’s (av fra. carcasse, skelett, stomme),
tråd-överspunnen mjuk järntråd, som brukas som
uppstyvning, särsk. i damhattar, samt vid
tillverkning av konstgjorda blommor m.m.
Kar’kemisj, Karkemisch, nu Djerablus
el. D j e r a b i s, forntida stad vid Eufrat,
omedelbart n. om gränsen mellan Turkiet och
Syrien, känd redan o. 2100 f.Kr., spelade under den
hettitiska stormaktens tid en framträdande roll
som en av väldets utposter, senare medelpunkten
för den mest betydande av de hettitiska
stadsstaterna i n. Syrien, vilket först 717 erövrades
av Sargon. 605 stod vid K. ett bekant slag
mellan Nebukadnessar och farao Neko. K.
fortbe-stod under klassisk och hellenistisk tid under
namnet Europos; här gick den stora härvägen
från Mindre Asien över Eufrat. Utgrävningar
1908—13 av Hogarth och Woolley ha blottat den
jämte Bogazköy mest betydande hettitiska
ruinstaden, bragt i dagen ett stort antal skulpturer
och reliefer av framför allt senhettitisk karaktär
— 819 —
— 820 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
