Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Karl IX (konung av Sverige) - 4. Karl X Gustav (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
Karl IX. Myntbild. Riksdalern av 1595.
sig mot Polen. Ryska inbördesstrider pågingo
sedan 1604, varvid det parti, som leddes av den
s.k. falske Dmitrij, lyckats få stöd i Polen. K.
slöt sig till tsar Vasilij Sjujskij och hoppades att
ytterligare kunna trygga Sveriges baltiska välde
genom ryska medgivanden; 1609 slöt han förbund
med tsaren, och under Jakob De la Gardie och
Evert Horn stredo svenska trupper i Ryssland mot
polackerna. Sedan Vasilij störtats, tycktes t.o.m.
möjligheter öppnas för en av K:s söner att bli
rysk tsar. K. drog sig ej heller för tanken att
engagera sig i den allmäneuropeiska,
politiskreligiösa kamp, som under hans tid utsträckts till
Norden. — Förhållandet till Danmark, som länge
reglerats genom förhandlingar vid gränsmöten,
blev efter hand spänt. Dynasti- och
handelspolitiska intressen samverkade till en brytning.
Kristian IV, som en tid avvaktande åsett de
svenskpolska striderna, beslöt utnyttja situationen och
började krig 1611. Den politik, som förde K. upp
på tronen, visade sig sålunda ha många och
invecklade utrikespolitiska konsekvenser. — I sina
mellanhavanden med olika fiender visade K. städse
stor förståelse för vikten av att kampen fördes
även med litterära vapen.
K. erinrar i flera avseenden om sin far: genom
sin praktiska inställning, genom sin stora
maktlystnad och sin betydande demagogiska
begåvning, genom våldsamheten i sitt temperament.
Hans oförmåga av milt och generöst uppträdande
ger åt hela hans politiska bana ett drag av
brutalitet och hätskhet. I energi och handlingskraft
ter han sig dock i sin art imponerande, och hela
hans politiska verksamhet fullföljde med
säll-spord målmedvetenhet vissa enkla grundidéer.
Hans skrupelfria demagogi hör också med till
bilden. Genom sin politik gentemot Sigismund gav
han för lång tid framåt Sveriges utrikespolitik en
bestämd inriktning. — K. hade intet av sina
bröders estetiska begåvning; hans teoretiska
intressen voro helt inskränkta till teologien. — K.
var gift två gånger: 1579—89 med Maria av Pfalz,
med vilken han hade dottern Katarina; 1592—1611
med Kristina av Holstein-Gottorp, med vilken han
hade sönerna Gustav Adolf och Karl Filip samt
dottern Maria Elisabet.
Om K. IX:s kärva människotyp får man en
föreställning genom ett antal konstnärligt obetydliga
porträtt, vilka som genomgående kännetecken visa
stora mustascher, pipskägg och en originell frisyr
med tre hårstrimmor samlade till en fläta på den
kala hjässan. I gravyr har H. Niitzel utfört en
profilbild 1596. De målade porträtten ha ej
kunnat bestämmas närmare till tid och konstnär. Av
två porträtt i svart dräkt på slottet Romrod i
Hessen fyller helfigursbilden tidens anspråk på
representativ utformning. I karakteristiken mest
övertygande äro ett par bröstbilder i rustning (den
ena på Gripsholm, den andra 1927 i C. v. Horns
samling, Fållnäs).
Litt.: ”Carl IX :s rimchrönika” (utg. av B.
Bergius 1759); S. Bergh, ”K. IX och svenska
adeln 1607—09” (1882); G. O. F. Westling,
”Hertig K:s furstendöme” (1883); S. J. Boèthius,
”Hertig K:s och svenska riksrådets
samrege-ring 1594—96” (i ”Hist. tidskr.”, 1884—86);
K. G. Lundqvist, ”Hertig K. af Södermanland”
(1898); O. Söderqvist, ”Johan III och hertig
K. 1568—75” (s.å.); ”Calendaria Caroli IX”
(utg. av A. Lewenhaupt 1903); H. Almquist,
”Sverige och Ryssland 1595—1611” (1907); S. Tunberg,
”Sigismund och Sverige 1597—98” (2 bd, 1917—
18); H. Block, ”K. IX som teolog och religiös
personlighet” (1918); I. Wadén, ”Berättande källor
till Calmarkrigets historia” (1936); S. U. Palme,
”Sverige och Danmark 1596—1611” (1942), ”K.
IX — bondekonung?” (”i ”Svensk tidskr.”,
1943). I.A.;K.E.S.
4) Karl X Gustav, konung (8/n 1622—13/s
1660), äldste son till Johan Kasimir av
Pfalz-Zwei-brücken och Karl IX:s äldsta dotter Katarina, var
född på Nyköpings slott och uppkallad efter
morfadern och morbrodern, vilken sistn. stod fadder åt
honom. Född och uppfostrad i Sverige kände sig
K. som svensk men ägde ingen arvsrätt till kronan,
ehuru Gustav Adolf räknade med honom som sin
efterträdare, framför allt före men möjl. även efter
Kristinas födelse. Förmyndarstyrelsen markerade
emellertid skarpt, att K. ej tillhörde det svenska
kungahuset, och vägrade bestämt att behandla hans
uppfostran och övriga angelägenheter som
stats-saker. Privatim visade emellertid åtskilliga av
förmyndarna stort intresse för den unge prinsen; ej
minst gäller detta A. Oxenstierna, som dock var en
bestämd motståndare till pfalzarna och deras
anspråk. K. erhöll en synnerligen omsorgsfull
uppfostran, först på Stegeborg, sedermera huvudsaki.
i Stockholm. En tid tillbragte han även vid
Uppsala univ. En utländsk resa 1638—40 utgjorde som
vanligt slutet på den egentliga studietiden. 1640—
42 vistades K. vid hovet, och under denna tid
övergick barndomsvänskapen mellan honom och
drottningen, vars uppfostran letts av K:s mor, till en
ungdomskärlek, som ledde till en förlovning.
Någon rättslig giltighet hade detta den omyndiga
drottningens löfte naturligtvis ej, och hos Kristina
förflyktigades snart kärleken. K:s känslor voro
sannolikt djupare, i varje fall betydde ju för
honom giftermålet alltför mycket, för att han lätt
— 827 —
— 828 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
