Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Karl XI (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
riket i stora vådor, och K:s självkänsla hade djupt
kränkts genom Ludvig XIV:s förmyndaraktiga
uppträdande vid fredssluten. Genom den av
Gyllen-stierna ivrigt förordade och av K. tveksamt bifallna
nära sammanslutningen med Danmark hade
visserligen grunden lagts till en ny orientering av
den svenska utrikespolitiken, men den viktigaste
förutsättningen för en kraftig och självständig
sådan var dock, att Sveriges egna försvarskrafter
och finanser bragtes i ett tillfredsställande skick.
Detta kunde svårligen ske utan att
godsägararistokratiens makt bröts och dess rika medel ställdes
till Kronans förfogande. Det kan ej heller råda
något tvivel om K:s fasta beslut att med
riksdagens hjälp även i fredstid åt sig säkerställa den
allenastyrelse, som under krigstid tillfallit honom.
Hur pass i detalj utformade hans planer varit och
i vad mån förloppet av 1680 års riksdag dirigerats
av K. själv, därom äro meningarna delade. K.
förhöll sig vid denna riksdag, åtm. i början, till synes
täml. passiv, initiativet utgick i allm. från
riksdagen, och det är ingalunda säkert, att någon av
K. uppgjord el. ens gillad plan alltid legat bakom
kungavännernas uppträdande. Även tillfälligheter
synas ha spelat en ej oväsentlig roll. I varje fall
erhöll det gamla rådsväldet nu sitt dödshugg
genom den fortsatta förmyndarräfsten och den nya
reduktionen*, vilka ryckte undan de ekonomiska
och sociala grundvalarna för den svenska
aristokratiens makt. Vid reduktionsbeslutet spelade K:s
personliga ingripande en avgörande roll. Däremot
var det snarast en tillfällighet, som föranledde
riksdagens statsrättsligt så betydelsefulla
förklaring, avgiven efter dess högtidliga avslutning, att
konungen ej vore bunden av RF, att han, som
endast för Gud vore ansvarig för sina handlingar,
själv ägde bestämma, i vilka frågor han ville
inhämta rådets råd, och därefter ensam att besluta
även i dessa, samt att rådet ej vore ett särskilt
stånd i riket. Oaktat av dessa uttalanden eg. blott
satsen om konungens oansvarighet kan sägas
innehålla en principiell nyhet, inneburo de dock
riksdagens bekräftelse på rådets betydelselöshet. Denna
underströks ytterligare av K. såväl genom rådets
faktiska undanträngande från deltagandet i
riksstyrelsen som genom förvandlingen av dess titel
till kungl. råd och de gamla rådsherrarnas tvungna
avskedstagande 1682. S.å. sammankallades en ny
riksdag, närmast för att anvisa medel att
organisera krigsmakten och betala statsskulden. Den kom
att medföra en ny utvidgning av K:s makt, denna
gång på riksdagens bekostnad; svårligen har detta
av K. varit från början avsett. Han övade dock
större inflytande och press på riksdagen än förut.
Så formulerades av honom den viktiga tolkningen
av ”län läna” (se Reduktionen), vilken lade hela
adelns ekonomiska välfärd i K:s hand, och han
utövade stark påtryckning i fråga om bevillningen.
Riksdagens statsrättsligt viktigaste uttalande,
varigenom hela lagstiftningsmakten lades i konungens
händer, tillkom däremot även denna gång av en
tillfällighet, ett yttrande av A. Lilliehöök. Genom
att i riksdagsbeslutet låta intaga en paragraf, som
stämplade varje klander av konungens åtgärder
som trohetsbrott, gjorde K. även slut på
yttrandefriheten. 1689 åtogo sig ständerna vissa bevill-
ningar och återbetalningsskyldighet för av K.
upptagna lån i händelse av utbrottet av ett då befarat
krig, och 1693 förnyades åtagandet i allmän form.
S.å. formulerades av ständerna konungens nya
ställning så, att han vore ”en envålds, allom bjudande
och rådande suverän konung, den ingen på jorden
är för dess aktioner responsabel utan har makt
och våld efter sitt behag och som en kristelig
konung att styra och regera sitt rike”.
Sin envåldsmakt använde K. till ett
genomgripande reformarbete på så gott som alla områden.
Den gamla aristokratien delvis förvandlades till,
delvis ersattes av en byråkrati. Dennas
självständighet och initiativ kvävdes visserligen på ett
betänkligt sätt genom K:s räfster och ständiga
ingripande i detaljer, men den vandes vid arbetsamhet
och plikttrohet. Rådets inflytande på förvaltningen
upphörde, och flera av kollegierna sönderbrötos 1
mindre ämbetsverk, som stodo direkt under K.
Med outtröttlig iver och obönhörlig stränghet
vakade K. över att rätt skipades snabbt och utan
anseende till personen. Krigsväsendet
omgestaltades helt genom det fullständiga genomförandet
av indelningsverket* och införandet av den
ständiga roteringen. Flottan nyskapades av H.
Wacht-meister och erhöll i Karlskrona en ny, i det dåv.
svenska väldet mera centralt belägen station. Medel
till allt detta gav reduktionen, som också tryggade
Sveriges självägande bondestånd. De f.d. danska
provinsernas försvenskning började nu på allvar
genom införandet av svenskt kyrkospråk och svensk
lag, varjämte Lunds univ. återupprättades.
Kyrkan ställdes genom 1686 års kyrkolag, utfärdad
Karl XI.
Målning av D. K. Ehrenstrahl, Gripsholm. Se även
bild 2 å pl. vid Ehrenstrahl.
- 835 -
— 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
