Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinnekulle - Kinnekulle—Lidköpings järnväg - Kinnekulleverken - Kinneretsjön - Kinne revir - Kinnevalds härad - Kinnevalds-Norrvidinge kontrakt - Kinneved - Kinne-Vedum - Kinneviken - Kinnkedja, kindkedja - Kinnman, Gunno - Kinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINNEKULLE—LIDKÖPINGS JÄRNVÄG
kornodling bland löv- och parkängar, trädgårdar
och herresäten, ss. Hönsäter, Hällekis, Råbäck och
Blomberg. Vegetationen är yppig med murgröna,
bok, ek, alm, ask och fågelbär. Kalkstensterrassen
har däremot tunnare jordmån och övergår på K:s
ö. sida t.o.m. i ofruktbar alvarnatur. — Till långt
fram i postglacial tid bildade K. en för vågorna
starkt exponerad ö i havet. Från denna tid datera
sig klevarnas, särsk. rödstensklevens, många
bekanta grott- och raukbildningar, vilka nå högsta
marina gränsen 125—127 m ö.h. Kalkstens- och
alunskifferbrytning och -bränning,
oljeframställ-ning ur de särdeles bituminösa skiffrarna (jfr
Kin-nekulleverken) o.a. industriell verksamhet i stor
skala ha på senare tid spolierat mycket av K:s
natur, vilket bl.a. föranlett fridlysning av vissa på
naturminnen rika områden. — Namnet betyder
berget i Kinne härad*. Det skrevs 1340—50 vidh
kindabergh, o. 1325 kindculle. — Litt.: G. Holm &
H. Munthe, ”K.” (i SGU, Ser. Ca, 172, 1901);
”Beskrivning till kartbladet Lidköping” (i ”SGU”, ser.
Aa, 182, 1943). [G.Fn]G.R.;Er.
Kinnekulle—Lidköpings järnväg mellan
Forshem och Lidköping har spårvidd o,89i m, längd
29 km. K. öppnades för trafik 1897—98 och
förvärvades av Staten 1948.
Kinnekulleverken, oljeskifferdestillationsverk och
kalkbrott i Kinne-Kleva sn i Västergötland. 1924
påbörjades här försök att ur alunskiffer utvinna
brännolja. Försöken fortsattes senare på Statens
bekostnad och visade ur teknisk synpunkt
tillfredsställande resultat; ekonomiskt var driften
däremot icke lönande. 1932 inköptes K. av
Staten, främst för att skapa en möjlighet till
inhemsk oljeproduktion vid krigsutbrott. K.
sorterade intill 1943 under Marinförvaltningen under
beteckningen Flottans skifferoljeverk (jfr
Svenska skifferolje-ab.). För byggandet av ett
nytt, stort oljeverk ställde Staten 1939 5,5 mkr
till förfogande, och under de närmast följ, åren
beviljades ytterligare stora belopp. Råmaterial
för oljeutvinningen är den yngre kambriska
alun-skiffern på Kinnekulle. Oljehalten i denna
varierar från 3,1 % i vissa skikt till 6,3 i andra. Den
lagerserie, som tages ut, har en mäktighet av
8—u m och består till 62% av alunskiffer, till
32% av orsten. 1942 brötos c:a 54,000 t i
mån.; sedan 1946 är driften inställd. Hdg.
Kinneretsjön, se Gennesaret.
Kinne revir4, adress Skara, tillhör Västra
distriktet och omfattar Kållands, Kinnefjärdings, Kinne,
Valle och Skånings härader samt delar av
Gudhems och Vadsbo härader i Skaraborgs län. Areal
1948: statsskogar 13,385 ha, varav 10,686 ha
produktiv skogsmark, övriga allmänna skogar 1,222,
resp. 1,161 ha. Avverkning 1947 48,992 m3 (4,59
m3 pr ha skogsmark). Medelavverkning 1941—45
6,17 m3 pr ha skogsmark. Reviret är delat i 7
bevakningstrakter.
Kinnevalds härad i Småland, Kronobergs län,
mellan Helgasjön i n. och blekingegränsen i s.
samt med sjön Äsnen ung. i mitten, omfattar
socknarna Almundsryd, Urshult, Jät, Kalvsvik,
Tävelsås, Dänningelanda, Vederslöv, öja,
Bergun-da och öjaby; 933,88 km2, därav 733,89 land;
14,558 inv. (1949). K. tillhör Mellersta Värends
domsaga (tingsställe Växjö), Konga samt
Kinnevalds och Norrvidinge fögderier,
Kinnevalds-Norrvidinge kontrakt. — Namnet lydde under
medeltiden Kindavatz härad. Tolkningen är oviss
(jfr J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1935, sid.
74) . P.;Er.
Kinnevalds-Norrvidinge kontrakt i Växjö stift
omfattar Växjö stad samt Kinnevalds och
Norrvidinge härader (utom Aneboda och en del av
Skatelöv) i Kronobergs län. K. består av följ.
9 pastorat: Växjö och öjaby; Bergunda och öja;
Urshult; Almundsryd; Kalvsvik och Jät;
Vederslöv, Dänningelanda och Tävelsås; Tolg, Asa och
Tjureda; Berg och Ormesberga samt Gårdsby och
Söraby; 39,342 inv. (1949).
Kinneved, socken i Frökinds hd, Skaraborgs
län, och församling i Kinneveds och Vårkumla
pastorat i Falköpings kontrakt av Skara stift,
s.s.v. om Falköping; 41,15 km2, därav 41,11 land;
1,035 inv- (1949). K- är slättbygd och har i n.
uppodlade mossmarker (Mönarps mosse). Åkern
utgör 51 °/o av landarealen, skogsmarken 14%. Vid
statsbanelinjen Falköping—Landeryd(—Halmstad)
ligger stations- och industrisamhället Slutarp
(tills, med Kinnarp 342 inv. 1946) med möbel-,
lik-kist-, konfektionsfabrik m.m. Egendom: Mönarp.
Bland de talrika fornlämningarna (gånggrifter,
häll-kistor, resta stenar, domarringar m.m.) märkes
Slutarpsdösen, Västergötlands trol. äldsta kända
forngrav (4,000—5,000 år). Kyrkan är i sina
äldsta delar en absidkyrka från 1100-talet; på
kyrkogården finns ett märkligt gravmonument
från slutet av iioo-talet. — Namnet, efter
kyrkbyn, skrevs 1382 i Kindewi. Förleden är gen.
kindafr) av kind, släkt, ätt, senare leden är vi,
helig plats, offerställe (se I. Lundahl i
”Falbygdens by- och gårdnamn”, 1927, sid. 14). I.Mg;Er.
Kinne-Vedum, socken i Kinne hd, Skaraborgs
län, och församling i Forshems, Kinne-Vedums
och Fullösa pastorat i Kinna kontrakt av Skara
stift, ö. om Kinnekulle; 24,43 km2, därav 24,40
land; 568 inv. (1950; 23 inv. pr km2). K. är
väl-odlad slätt med ler- och i n. sandjordar. Åkern
utgör 62 % av landarealen, skogsmarken 27 °/o.
Egendom: Kårtorp. Av fornlämningar märkas
talrika rösen och vid gården Jättedansen en rest
sten. Kyrkan av sandsten har långhus och kor
från iioo-talet (av stenmästaren Othelric). På
korets n. sida finnes skulperat hammarband av
ek. Tornet är från o. 1200; medeltida
träskulpturer, predikstol i barock, valvmålningar från
(senast) 1750-talet. — Namnet skrevs 1290 de
wid-hemh. Det är bildat till fsv. vidhfer), skog, eg.
identiskt med ved, samt hem, gård. Kinne är
härads-namnet (jfr Laske-Vedum). I.Mg;Er.
Kinneviken, vik av Vänern mellan Kållandsö och
Kinnekulle.
Kinnkedja, k i n d k e d j a, se Betsel.
Kinnman, Ragnar Fritz G u n n o, skogsman
(f. 30/i2 1885), tf. lektor vid Skogshögsk. 1915, doc.
1926, tf. prof, i skogsteknologi 1947, prof, i
vir-keslära 1949. K. har bl.a. utg ”Skogsteknologi”
(1930) samt en lärobok i byggandet av skogsvägar.
Kinnor, fornhebreiskt stränginstrument, omtalat
redan i 1 Mos. 4:21; Davids älsklingsinstrument,
varmed han lugnade Saul. I bibelövers, återgives
k. vanl. med harpa, det anses numera ha varit en
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
