Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klädedräkt - 1918—1930 - 1930—1940-talen - Klädedräkten ur hygienisk synpunkt - Litt. - Klädeshandlaren och hans måg - Klädesholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDESHANDLAREN OCH HANS MAG
långa kappor och pälsar; promenaddräkt var ej
fullt så vanlig. Omväxlingen i stoffer blev stor,
och konstsilket fick stor utbredning. — I manlig
k. fick det sportsmässiga mer och mer plats.
Påfallande är den engelska terminologien för allt:
ulster, trenchcoat, smoking, city-dress,
knickerboc-kers, plusfours, puttees, pullover, slipover,
lum-berjacka, scarf, slips, four-in-hand och butterfly
(halsdukar), homespun, raglan, overall, pyjamas
o.s.v. Engelska moder ha hela tiden från empiren
dominerat manlig k. I.
1930—1940-talen. Omkr. 1930 återinfördes lång
festklänning. Den var vanl. djupt urringad i
ryggen, hade tvärdrapering på livet och ibland
puff-ärmar samt vidd nedom knäna. Även
förmiddagens kjol blev rätt lång. Gestalten skulle nu
vara som en hög cylinder och modellerades av
en rörformig gördel. Även bysten hölls
fortfarande flat som på 1920-talet. 1930-talets kläder voro
enformiga och en smula torftiga i modellerna.
Hatten var flat el. av herrfason. Omkr. 1937
fingo hattarna fantastiska former, gärna med hög,
framåtstupande fason och mycket litet format.
Vardagskjolen blev åter nästan knäkort.
Axlarna vadderades fyrkantigt tvära. Kappor och
pälsar fingo nästan kvadratisk, stubbig kontur.
Underkläderna, särsk. korsetterna, blevo mera
raffinerade, och bysten började åter markeras. —
Hösten 1947 deklarerades ”the new look” (eng.,
det nya utseendet) i modet. Man skulle nu ha
knipmidja (med hjälp av snörliv), hög byst,
runda former med markerade höfter och axlar
utan vaddering, och kjolen blev i början täml.
lång för att sedan åter bli kortare. Hattarna
fingo lugnare former och drogos mera mjukt ned
över bakhuvudet och sidorna. 1949 blevo korta
klänningar moderna för enklare afton- och
teaterbruk etc.
I mansdräkten ha amerikanska moder kraftigt
inverkat och medfört en ofta överdriven
fantasifullhet, särsk. i skjortor och slipsar. — Kavaj
och byxor av olika tyg och kontrasterande
färger ha blivit vanliga. Standardöverplagget för
sommarbruk har varit en ljus regnrock av poplin
e.d., och vinterns rock har blivit kortare. —
Sportplaggen ha blivit alltmer varierande och
även inverkat på vardagens moder. Långbyxor
bäras även av kvinnor, särsk. för sportbruk. —
Konfektionen har utvecklats mycket kraftigt.
Skillnaden mellan stadens och landets dräktskick
har alltmer utplånats, och de sista resterna av
ålderdomligt dräktskick ha eliminerats. Den
vanligaste arbetsdräkten för kroppsarbetare är
blåstället el. overallen och för kvinnor i
hushållsarbete städrocken i tryckt, mönstrat tyg. På
landsbygden kan man spåra ett stigande intresse
för hemvävnad. — Det bör betonas, att i
modern k. vardagsformerna utvecklats allt snabbare
och till allt större ändamålsenlighet, medan all
k., särsk. manlig, som användes som
ceremoniplagg, ännu bevarar åldriga drag, så t.ex.
krö-ningsdräkt, prästerlig skrud (se Kyrklig skrud),
många detaljer i de nu bortlagda
paraduniformerna (se Uniform), manlig och kvinnlig hovdräkt
(se d.o. och Hovuniform), bröllopsdräkt (se
Brud-och brudgumsdräkt). I.
Klädedräkten ur hygienisk synpunkt.
Människo
kroppens egen förmåga att genom kemiska och
fysikaliska värmeregleringsåtgärder vid klimatets
temp.-växlingar hålla kroppsvärmen konstant är
otillräcklig. K:s huvuduppgift är att skydda
kroppen mot för stor värmeförlust vid kyla och mot
för stor värmetillförsel vid hetta samt dessutom
att utgöra ett skydd mot sol, väta, vind, damm,
skador m.m. Materialet till vår k. härrör i
huvudsak från djur- och växtriket, från djurriket bl.a.
ull, siden, läder och pälsvaror, från växtriket bl.a.
bomull, linne, hampa, konstsiden och gummi. Om
värmeledningsförmågan för luft sättes = 1, är
den för ull = 6,1, för siden — 19,2 samt för
bomull och linne = 29,9. Därav framgår, dels att
av alla råmaterial för kläder ull ger det största
värmeskyddet, dels också den stora betydelsen av
lufthalten icke blott i k. utan också i de olika
lagren av densamma, då ju luft är ännu sämre
värmeledare än ull. Lufthalten (porvolym) är för
glatta tyger, linne- och bomullsvävnader c:a 50%,
för bomullstrikå c:a 80%, för ylleflanell c:a 90%
och för pälsverk ända upp till 96—98%. Av stor
vikt ur hygienisk synpunkt är användandet av
luckert vävda, rena underkläder. Å andra sidan
är hudens härdning, även den betäckta hudens, ett
av de säkraste skydden mot förkylningssjukdomar.
Ännu förefinnas stora missförhållanden mellan
hygienens och modets krav på k. Då kläderna genom
nedsmutsning ofta bli stora bakteriehärdar, är
noggrann renhållning (vid smittorisk desinfektion) ett
viktigt hygieniskt krav. G.Ag.
Litt.z J. Quicherat, ”Histoire du costume en
France” (1875); H. Weiss, ”Kostümkunde” (2
Aufl., 2 bd, 1881—83); F. Hottenroth, ”Handbuch
der deutschen Tracht” (1893—96); M. v. Boehn, ”Die
Mode” (1907—28); Else Kleen, ”Kvinnor och
kläder” (4 uppl. 1913); C. Enlart, ”Le costume” (i
”Manuel d’archéologie franqaise”, 3, 1916); Hj. Falk,
”Altwestnordische Kleiderkunde” (1919); G.
Gir-ke, ”Die Tracht der Germanen in der vor- und
frühgeschichtlichen Zeit” (2 bd, 1922); M. Tilke,
”Orientalische Kostüme in Schnitt und Farbe”
(1923); H. Mützel, ”Vom Lendenschurz zur
Mode-tracht” (1925); F. W. S. van Thienen, ”Studien zur
Kostümgeschichte der Blütezeit Hollands” (1929);
Eva Nienholdt, ”Die deutsche Tracht im
Wan-del der Jahrhunderte” (1938); N. Bradfield,
”His-torical costumes of England” (s.å.); Mary G.
Houston, ”Medieval costume in England and
France” (1939); Sigrid F. Christensen,
”Kongedrag-terne fra 17. og 18. Aarhundrede” (2 bd, 1940);
P. Nörlund, ”Dragt” (i ”Nordisk kultur”, 15 B,
1941); Millia Davenport, ”The book of costume”
(2 bd, 1948).
Klädeshandlaren och hans måg, fra. Le gendre
de M. Poirier, komedi av Émile Augier och Jules
Sandeau.
Klädesholmen, socken i Tjörns hd, Göteborgs
och Bohus län, och församling i Rönnängs och
Klädesholmens pastorat i Orusts och Tjörns
kontrakt av Göteborgs stift, omfattande öar och
skär s.v. om Tjörn; 1,39 km2, därav 1,38 land; 856
inv. (1949), därav 802 inv. i municipalsamhället
Klädesholmen och Koholmen*. Typisk
fisklägesbygd; ingen åkermark. K.
kapellförsamling bildades i slutet av 1700-talet. Kyrkan, av trä,
är från 1797. I K. ligger Flatholmen*. — Namnet
— 335 —
— 336 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
