Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolokol - Kolokotronis, Theodoros - Kolokvint - Koloman - Kolomea - Kolomna - Kołomyja - Kolon (skiljetecken) - Kolon (tjocktarm) - Kolon (bonde) - Kolonat - Kolonel el. mignon - Koloni - Kolonialkonferenser - Kolonialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLOKOL
Kolokol [kå’iakøl] (ry., ”Klockan”), en av A.
Her-zen* utg. tidning.
Kolokotronis [-trå-], Theodoros, grekisk
friskarehövding (1770—1843), ledde från 1821
under grekiska frihetskriget en tid framgångsrikt de
upproriska grekernas operationer på Morea. K. var
ytterst självrådig och erinrade mer om en
rövarhövding än om en frihetshjälte. Efter frigörelsen
bekämpade K., som var anhängare av Kapodistrias,
konung Otto. Hans memoarer utkommo 1891 i
engelsk övers.
Kolokvint’, fru’ctus colocyn’thidis, den skalade
frukten av CitrulPus Colocyn’this (se Citrullus),
har en utomordentligt bitter smak, och dess
kraftigt laxerande verkan anses vara betingad
dels av en alkaloid, dels av bitterämnet
colo-cynthin. Användes i medicinen som laxermedel
i form av sammansatta kolokvintdroppar samt i
piller. Avkok på k. användes som medel mot mal.
KoToman (ung. Kälmän), ungersk konung (d.
1116), se Kålmån.
Kolome’a, se Kolomyja.
Kolomna [kBlå’mnu], industri- och kretsstad i
Moskva-området, RSFSR, vid Moskva-flodens
inflöde i Oka, 90 km s.ö. om Moskva; 75,139 inv.
(1939; 47,764 1931). Kreml från 1585, katedral
från 1672. Stora lokomotivverkstäder,
textilindustri. K. är en av de äldsta städerna i Ryssland;
namnet förekommer redan 1177.
Kolomyja [kainmü^E], ty. Kolomea, stad i ö.
Galizien inom Stanislavområdet, v. Ukraina, nära
övre Prut, i en fruktbar trakt på n. sluttningen
av Karpaterna; 33,385 inv. (1931). K. är
järnvägsknut, har textil- och kemisk industri samt
betydande handel med lantbruksprodukter. I
Polens 4æ delning mellan Sovjetunionen och
Tyskland tillföll K. Sovjetunionen och införlivades
1945, efter den ryska segern, med Ukrainska
sovjetrepubliken.
Kolon (grek., lem, led, sedan led i en satsperiod
och slutl. skiljetecken mellan dessa delar av
periodbyggnaden). 1) Språkw., skiljetecken (:), som särsk.
brukas efter anföringsord omedelbart före en direkt
anföringssats och framför en uppräkning el.
förklaring av något föregående. Tecknet : upptogs
först av romarna; hos grekerna var k. liktydigt
med vårt semikolon, och blott den övre av de båda
punkterna utsattes. Jfr Skiljetecken. — 2) Metr.,
rytmisk sats (grek, pus syn’thetos), innehållande flera
än 2 enkla versfötter. Efter antalet versfötter
benämnes k. tripodi, tetrapodi o.s.v. E.H.;W.N.
Kolon (colon), tjocktarmen, se Tarmkanalen.
Kolon [-å’n], se Kolonat.
Kolona’t (lat. colonatus, av colo’nus, bonde,
för-paktare, kolo’n, och coVere, odla). 1) I forntidens
Rom det beroendeförhållande, vari småbrukare,
särsk. under kejsartiden, stodo till stora
jordägare. Minskad tillgång på ofri arbetskraft tvang
de sistn. att utlämna jord i små parceller åt
fria förpaktare (colo’ni), som mot avgäld och
dagsverken drevo jordbruk på egen risk. Fattiga
och hänsynslöst utnyttjade av storgodsägarna
råkade kolonerna efter hand i ett ekonomiskt
betryck, som prisgav dem åt egendomsherrarnas
godtycke. Då staten därtill gjorde godsområdena
till förvaltningsområden och godsägarna till
lokala överhetspersoner med skyldighet att åt
sta
ten uppbära skatt av sina underhavande och
bland dem utskriva rekryter, blev det till slut
nödvändigt att, till förhindrande av kolonernas
rymning, genom lag förvandla dem till vid
torvan bundna livegna och sålunda skapa ett
sam-fundstillstånd, innebärande begynnelsen till
medeltidens feodalväsen. — Litt.: M. Rostowzew,
”Studien zur Geschichte des römischen
Kolona-tes” (1910); C. Lundberg, ”Ståndens ärftlighet i
det romerska världsriket” (1913). H.Sj.
2) K. kallas nyodlingar, som uppstått genom
att inom kronoparker i Norrland och Dalarne
odlingsbar mark upplåtits till kolonister (jfr
Nybygge). K. uppläts först mot arrende under 15 år,
med rätt för kolonisten att inköpa k. efter 10 år.
Kolonisationsverksamheten leddes urspr. av
Statens kolonisationsnämnd. Efter 1925, då
verksamheten inriktades på sanering av tidigare utlagda k.,
övertogs ledningen av särskilda
kolonisationsnämn-der för varje län, utom för Kopparbergs län, där
Domänstyrelsen fungerade som nämnd. K. var av
två huvudtyper, större å c:a 15 ha odlingsmark
och mindre å c:a 5 ha. De förhoppningar, som
knötos till denna kolonisationsverksamhet, ha
icke infriats. Trots upprepat stöd från Statens
sida ha innehavarna mötts av svårigheter.
Antalet k. var aldrig mer än knappt 500, de flesta
i Norrbottens och Västerbottens län, och Statens
sammanlagda kostnader för
kolonisationspoliti-ken steg till nära 15,000 kr pr k. Upplåtelse av
k. upphörde redan i början av 1930-talet, och i
samband med egnahemspolitikens omläggning
(se Egnahem) har kolonisationstanken helt
avskrivits. Kolonisationsnämndernas verksamhet har
numera upphört, och ärendena rörande k.
handläggas i vanlig ordning av lantbruksnämnder och
hushållningssällskap. [T.Er]C.E.O.
Kolonel [kålånäll’] el. m i g n o n, boktr.,
typgrad (7 punkter) mellan nonpareil och petit (se
Boktrycksstil).
Koloni’ (lat. coloni’a, av colo’nus, odlare,
lantbrukare). 1) Under antikens äldre skeden benämning
på de nybyggarsamhällen och handelsfaktorier, som
greker och fenicier grundade runt Medelhavet och
som än stodo i avhängighetsförhållande till
moderlandet, än stodo självständiga gentemot detta;
under romartiden framför allt benämning på de
jordbrukssamhällen, som inom romarriket
grundades för försörjning av uttjänta soldater. I nyare
tid har beteckningen k. alltmer kommit att betyda
ett område, som tillhör en viss stat men icke står
i territoriellt sammanhang med dennas centrala
område och vars innevånare ej äga med
huvudlandets invånare jämställda politiska rättigheter (jfr
Kronkoloni); därjämte användes ordet om diverse
nygrundläggningar, t.ex. jordbrukskoloni (jfr
Kolonat), och sammanslutningar el. bosättningar av
ett lands invånare i främmande städer och länder,
t.ex. svenska k. i Minnesota, samt ytterligare i
talrika olika sammanhang (t.ex. barnkoloni*,
koloniträdgård*). B.
2) Zool., djurkoloni, se Djurstockar och
Samhällsbildande djur.
KoloniaTkonferenser, se Imperiekonferenser.
Kolonialpolitik, den del av en stats politik, som
riktar sig på besittningstagande och förvaltning
av koloniala områden. Då ändamålet med
ko
— 495 —
— 496 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
