Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koncentrationsläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONCENTRATIONSLÄGER
främst skedde i speciella förintelseläger
(Vernich-tungslager), även kallade ”likfabriker”, t.ex.
Auschwitz (Oswiqcim) och Maidanek i Polen. Då brist
på koks till krematorieugnarna uppstod, jordades
gaskamrarnas* offer i massgravar; flera sådana
ha påträffats. — Opinionen i utlandet väcktes helt,
först då de allierade trängde in i Tyskland 1945
och genom noggranna undersökningar till full
evidens avslöjade, att den nazistiska terrorn hade
lett till fruktansvärt barbari i k. och vållat
millioner människors död under de mest upprörande
omständigheter. Det var svårt att klart fastställa,
i vilken utsträckning det tyska folket hade
närmare kännedom om skändligheterna; tysken i
gemen syntes ha föredragit att blunda, och mången
hade, liksom en stor del av utlandsopinionen, i
det längsta vägrat att sätta tro till en förment
Greuelpropaganda. Flera av de allierade
påträffade läger voro alltjämt i funktion, bl.a. Dachau
(32,000 överlevande), (Bergen-) Belsen (40,000)
och Buchenwald (81,000). Genom direkta
iakttagelser och genom otaliga vittnesberättelser kunde
förhållandena klarläggas i detalj och belysas även
bakåt i tiden. — K. anlades vanl. i oländiga, ofta
hälsovådliga trakter. De större hade ett y 11
erlä g e r med SS-förvaltningens kontor och
bostäder, verkstäder, gaskammare och krematorier.
Innerlägren, d.v.s. själva fånglägren, voro
avspärrade medelst murar el. höga,
starkströms-förande taggtrådsstängsel. Vakttorn med
strålkastare och kulsprutor hörde till. Talrika
dresserade hundar användes i vakttjänsten. Fångarna
inhystes i envånings träbaracker (varje barack,
ty. Block, bestod av flera rum, Stuben), byggda i
parallella rader el. grupperade radiellt ut från en
central uppställningsplats. Större delen av
barackerna upptogs av sängplatser enl. kasernsystem.
I innerlägren funnos vidare kök, förråd,
småverkstäder och sjukhus. I spetsen för
administrationen stod SS-kommendanten och hans stab med
underlydande SS-lägerledare, SS-läkare,
arbetsledare (Arbeitseinsatzführer) samt chefen för den
politiska avd. och underrättelsetjänsten
(Verneh-mungsführer). SS överlät delvis förvaltningen på
fångarna själva genom att bland dem utse
förtroendemän, vilka svarade för den inre ordningen.
De främsta inom denna lägrens fångöverklass
kallades Lagerälteste. Därjämte funnos
underlydande {Blockälteste och Stubenälteste) samt deras
skrivbiträden och andra medhjälpare. Bland
fångarna organiserades även en lägerpolis, bestående
av s.k. kapomän (av ty. Kameradschaftspolizei).
Vidare funnos uppsyningsmän för sjukvården och
arbetsförmän (V orarbeiter). Även den politiska
SS-avd. använde fångar i sin tjänst och skötte
spionaget med hjälp av angivare, vanl. kriminella
element. SS blev genom denna s.k. självstyrelse
kvitt många betungande uppgifter och svarade
själv främst för den yttre vakthållningen, vilken
tidvis kompletterades med plötsliga terroristiska
razzior. Skilda kategorier av interner betecknades
med små trianglar el. vinklar, med från varandra
avvikande färger, under ett nummer på bröstets
vänstra sida: röd markering för politiska fångar,
grön för vaneförbrytare, svart för
värnpliktsväg-rare och asociala, violett för bibelforskare och
andra religiösa, gul för judar och skär för
homo
sexuella. För att förhindra uppkomsten av fasta
grupper med inbördes solidaritet företogos ofta
omflyttningar av fångar. I samma syfte
sammanblandades olika kategorier och nationaliteter. —
Lägren utgjorde ett slags primitiva samhällen
under bannet av SS-terrorn och den hänsynslösa
kampen för tillvaron. Det bästa och ibland enda
sättet att överleva var att armbåga sig fram till
poster i den inre förvaltningen. Invånarna voro
rättslösa, vilket gällde även utlänningarna
(Ge-nèvekonventionen nämnde intet om k.). Större
delen av fångarna hade icke mottagit någon dom.
Även obetydliga förseelser straffades hårt.
Kollektivstraff förekommo även, t.ex. i form av
dagslånga uppställningar för hela grupper i regn,
snö och köld. Straffen verkställdes oftast av
kapomän, stundom egenmäktigt. Prygel, arrest
i trånga celler, utsvältning och kommendering
till särsk. hårt arbete i gruvor och stenbrott voro
vanliga åtgärder. Massmord drabbade förutom
judar i sht polacker och ryssar. Politiska s.k.
N.N.-fångar (av ty. Nacht und Nebel) hörde till
dem, som skulle försvinna spårlöst till avlägsna
förintelseläger, t.ex. det fruktade Mauthausen i
Österrike, där 210,000 personer likviderades. I
förintelselägrens gaskammare, vanl. camouflerade
som badinrättningar, kunde upp till några hundra
människor avlivas i varje omgång genom s.k.
S onderbehandlung (specialbehandling). I
Auschwitz torde 4 mill. människor ha dödats och i
Maidanek 1,4 mill. — Gestapo och SS hade i k.
en godtycklig makt över liv och lem. Terrorns
makt hade dock vissa gränser; i flera läger
lyckades fångarna bilda ganska starka hemliga
organisationer, som spionerade på ledningen,
räddade värdefulla kamrater från livsfarliga
ar-betskommenderingar, gömde undan bräckliga
personer på sjukhusen, ordnade nyhetstjänst genom
smyglyssnande på de allierades rundradio o.s.v.
Mellan de ”röda” politiska och ”gröna”
kriminella fångarna pågick mångenstädes en oavlåtlig
bitter kamp om ”makten”. Vissa
SS-kommendan-ter favoriserade genomgående förbrytarna, medan
andra gärna utnyttjade de politiska internernas
organisationsförmåga. I många fall, då
lägerledningen kände osäkerhet betr, kontrollen, användes
i stor utsträckning kriminella element för alla
slags förmansuppdrag i avsikt att skärpa terrorn.
Därigenom kunde lägrens avskum i maskopi med
SS tillskansa sig extra förmåner, stjäla livsmedel
och bedriva svartabörshandel. — Kosten var
även normalt otillräcklig och osmaklig.
Bristsjukdomar grasserade, och infektionssjukdomarna
blevo mycket elakartade. Undernäring och svält
vållade ytterlig avmagring, varigenom tusentals
fullvuxna kommo ned i en medelvikt av 35—40
kg. De fysiskt och psykiskt fullständigt nedbrutna
kallades på lägerspråk ”museimaner”.
Dödligheten var enorm. Bortsett från lättare mentala
rubbningar på gr. av svält förekommo
sinnessjukdomar icke i extrem omfattning, och
självmord voro förvånansvärt sällsynta. Flertalet
fångar bevarade sålunda livsviljan under de
vidrigaste förhållanden, och häpnadsväckande prov
på uthållighet gåvos. Särsk. under de senare
krigsåren gjorde Internationella Röda korset och
olika nationella Röda kors-organisationer stora
— 593 —
— 594 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
