Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsthistoriska sällskapet - Konsthistorisk tidskrift - Konsthögskolan i Stockholm - Konstindustri - Konstindustriella skolan - Konstipation - Konstis, kristallis - Konst i skolan - Konstister - Konstitutera - Konstituerande församling - Konstitution - Konstitutionalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTHISTORISK TIDSKRIFT
personer; anordnar föredrag och utger skrifter
(1915—25 ”K:s publikation”, 1926—31 uppgående
i ”Tidskr. för konstvetenskap”, från 1932
”Konsthistorisk tidskr.”). Ledare är prof. Johnny Roosval.
Konsthistorisk tidskrift, se Konsthistoriska
sällskapet.
Konsthögskolan i Stockholm, se Akademien för
de fria konsterna.
Konstindustri (inkl, konsthantverk) betecknar i
vidsträckt bemärkelse framställningen av
konstnärligt utformade redskap och bruksartiklar av
olika slag (jfr Industriell formgivning). I äldre
tider utfördes dessa för hand el. med enkla
hjälpmedel (konstslöjd, konsthantverk),
småningom blevo hjälpmedlen mera
komplicerade och maskinmässiga, en massproduktion
inträdde. Under 1800-talets senare del och
1900-talet har mekaniseringen starkt tilltagit (k. i
inskränkt bemärkelse, i mots. till handslöjd). —
Ändamålet och materialet samt tekniken betinga
de olika slagen av k. De mest betydelsefulla bland
dessa äro möbelkonst, keramik,
glasindustri, t ex tilkonst, metallkonst,
bokkonst (typografi, illustrering, bindning).
Dessa ”tillämpade el. bundna” konster ansluta sig
mer el. mindre till el. få stöd av de fria konsterna,
bildhuggeri och måleri, vilka båda ha direkta
ut-löpare på k:s område (dekorativ skulptur,
deko-rationsmålning, lackarbete m.m.). K. har följt sin
tids konststilar; ofta ha speciella arter av k. varit
karakteristiska för en stil, t.ex. för rokokon porslin
och lackarbete. För folkkonsten* bli vissa arter av
k. som handslöjd särsk. betydelsefulla (se även
Hemslöjd). Under 1800-talet började — samtidigt
med att stilutvecklingen i konsten var i utdöende
— intresset för den äldre k. att återuppväckas;
på världsutst. i London (1851) etc. kom den till
heders, stora samlingar av föremål åstadkommos,
de förnämsta i London (Victoria and Albert
Museum) och Berlin (Kunstgewerbemuseum, nu
Schloss-museum), och skolor för olika arter av konstslöjd
inrättades (i Stockholm Tekniska skolan). Genom
W. Morris’ verksamhet frigjordes k. från
främmande form- och stiltvång. Framstående
konstnärer ägnade sig åt k., som upplevde ett
återupp-sving. Under 1900-talet ha ekonomiska och sociala
synpunkter bidragit att skapa ”vacker vardagsvara”,
d.v.s. estetiskt tilltalande och prisbilliga föremål,
som framställts genom massindustri.
Hemslöjdsföreningarna ha framför allt verkat för ett
återupplivande av textilkonsten. — Litt.: J. Labarte,
”Histoire des arts industriels au moyen åge et å
1’époque de la renaissance” (2 éd., 3 bd, 1872—75);
G. Semper, ”Der Stil in den technischen und
tekto-nischen Künsten” (2 bd, 2 Aufl., 1878—79); J. von
Falke, ”Ästhetik des Kunstgewerbes” (1883); E.
Mo-linier, ”Histoire générale des arts appliqués å
1’indu-strie du Ve å la fin du XVIIIe siècle” (1896);
”Illu-strierte Geschichte des Kunstgewerbes”, herausg.
von G. Lehnert (2 bd, 1907—09); G. Paulsson,
”Vackrare vardagsvara” (1919); ”Svensk
nytto-konst” (1923 ff.); ”Sv. slöjdfören:s tidskr.”, resp.
”Form” (1905 ff.); E. O. W. Ehrström,
”Konsthantverk” (1924); E. Wettergren, ”L’art décoratif
möderne en Suède” (1925; ty. och eng. uppl. 1926);
G. Munthe, ”Svensk konstslöjd under 1700-talet”
(1926). [E.W.]A.
Konstindustriella skolan, se Konstfackskolan.
Konstipatio’n (av lat. constipare, sammanpacka),
med., förstoppning*.
Konstis, k r i s t a 11 i s, en för
konsumtionsän-damål och i kylanläggning framställd is, till
skillnad från naturis. Ordet användes även för att
beteckna med konst framställd isbana. Jfr
Kyl-teknik.
Konst i skolan, riksförening, konstituerad 1947
av pedagoger, konstnärer och konstsakkunniga för
att ge den uppväxande ungdomen rikare tillfällen
till kontakt med den verkliga konsten. K.
arbetar med vandringsutställningar, som cirkulera
i de olika skoldistrikten ute i landet, handledande
skrifter och utbildningskurser i konstkunskap för
lärare. — Jfr Konsten i skolan.
Konstister (ty. Kunstschmalz, eng. compound
lard), en svinisterliknande produkt, som emellertid
icke alls el. endast i ringa mängd innehåller
svin-ister. Tillverkningen sker vanl. så, att i en blandning
av blekta vegetabiliska oljor, ss. bomullsfröolja,
jordnötolja, sojaolja och majsolja, inarbetas härdad
valtran, presstalg, kokosfett el. liknande billiga,
fasta fetter, tills blandningen erhåller
isterkon-sistens.
Konstitue’ra (lat. constitu’ere, ställa, lägga,
bestämma m.m.), grunda, stifta, organisera; ingå som
det väsentliga i; tillsätta (medelst konstitutorial*).
— Konstituera sig, om förening: ha
stiftande sammanträde och välja styrelse.
Konstituerande församling, folkrepresentation,
som antager ny statsförfattning. Jfr
Nationalförsamling.
Konstitutio’n (jfr Konstituera), sammansättning,
beskaffenhet; fastställande. — 1) Kem., se Kemisk
konstitution.
2) Med., kroppsbeskaffenhet, se Habitus.
3) Psykol. Med psykisk k. menar man vanl.
det för individen egenartade och bestående under
miljöns växlande påverkan. K. grundar sig
övervägande på ärftlig anlagsbeskaffenhet. Enl. vissa
forskare skulle till k. icke räknas de nedärvda
patologiska gener el. lesionella skador, som bryta
den naturliga utvecklingen. Jfr Karakterologi.
4) Statsr., statsförfattning, se Författning.
5) Teol., benämning på vissa kyrkliga
förordningar, ss. påvliga förordningar, som gälla hela
kyrkan, dogmatiska bestämmelser, ss.
vatikankon-siliets 1870 uttalanden om den katolska tron och
Kristi kyrka, biskopliga påbud, synodalbeslut,
kyrkligt erkända statuter för kongregationer. Jfr
Apostoliska konstitutionerna.
Konstitutionalism’ innebär en begränsning av
statsmakten genom en konstitution el.
författning. Då varje stat har en författning* i
materiell mening, kan k. i någon form sägas vara
oskiljaktig från allt vad stat heter. Så vidsträckt
användning får dock termen aldrig i praxis. Där
författningen ej har annan uppgift än att utpeka
den, som efter gottfinnande styr staten, talar
man i stället om absolutism som en k. diametralt
motsatt företeelse. Även de som absoluta
betecknade europeiska staterna från den nyare tidens
första århundraden kände dock vissa
inskränkningar i furstens makt, vilket också föranledde
Montesquieu att i sin systematik av
statsformerna särskilja despoti och monarki. I båda är
— 715 —
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
